En pimpeltur vi aldrig kommer att glömma, Cleo 9 år och regnbåge 1,8 kg

Allt började med att vår Cleo, 9 år, ville följa med mig på en pimpeltur till trakterna kring Kråkelund. Jag blev otroligt glad. Hon har redan visat stort intresse för både spinnfiske och flugfiske, men att hon ville ut på isen en heldag gjorde mig både rörd och lyckligt överraskad.

Kvällen före gick vi noggrant igenom säkerheten, isvett, avstånd, vassa borrskär och hur man gör när det nappar. Vi tränade på mothugg och hur man hanterar linan med kalla fingrar. Det märktes att hon tog uppgiften på största allvar.

Senare på kvällen hörde Pelle av sig och undrade om det fanns plats i bilen. Självklart gjorde det det.

Ut på isen

Den 18/2 rullade vi från ön vid 06.30 och plockade upp Pelle 07.30. En halvtimme senare stod vi ute på isen. Det låg 10–15 cm snö, så vi klarade oss utan broddar denna vackra och nästan vindstilla dag.

Pelle hade fått rapporter om segt fiske, så vi var inställda på att det skulle bli en hel del borrande. Jag hade köpt nya pimpelspön till Cleo, men eftersom det var hennes allra första riktiga pimpeltur fick hon börja med mitt tävlingsspö, ett superkänsligt finlirspö riggat med en egentillverkad silverpirk och en orange lyskrok i storlek 14. Perfekt för småabborre.

Mitt mål med dagen var enkelt: Cleo skulle få abborre. Storleken spelade ingen roll, bara hon fick känna lyckan i ett napp.

Nollan spräckt, och sedan händer det osannolika

Pelle och jag hade hunnit få några abborrar när Cleo plötsligt ropade att hon fått fisk. Hennes första abborre! Glädjen gick inte att ta miste på, nollan var spräckt.

Nu började både Pelle och jag fokusera mer på vårt eget fiske igen.

Då hör jag plötsligt Cleo säga med en annan ton i rösten:
– Jag har något stort!

Jag vänder mig om och ser henne stå upp. Linan börjar vina lätt. Jag släpper allt och skyndar fram. Linan rinner mellan hennes fingrar. Jag tar försiktigt i den och känner direkt att något tungt har klivit på hennes silverpirk.

Jag börjar metodiskt handdra medan Cleo är beredd med rullen och frilinan. Varje gång vi får upp fisken mot hålet svarar den med en brutal långrusning.

Efter femte rusningen frågar Pelle:
– Vad tror du att det är?

Jag kunde inte placera fisken. Det var ingen gädda. Ingen stor abborre, som jag först tänkte. Jag hade faktiskt ingen aning.

Pelle funderar och säger:
– Då måste det vara en havsöring.

Sjätte gången fisken passerar hålet ser jag ett kraftigt, spolformat huvud och ropar:
– Det är en öring!

Pulsen stiger. Ska grejerna hålla?

Sjunde gången får vi upp huvudet i borrhålet. Jag kör ner handen, greppar fisken runt gälarna och lyfter upp den som en kork.

Det blir helt tyst en sekund.

Sedan exploderar allt.

– Cleo! Du har fått en regnbåge!

Inte en havsöring. En regnbåge.

49 cm lång. 1,8 kilo tung.

Vad är oddsen för det?

En på miljonen?

Runt Öland landas det någon enstaka regnbåge då och då, men chansen att kroka en är minimal. En på miljonen kanske?

Jag har fiskat här i snart 26 år och fått en enda regnbåge, och jag har fiskat en hel del. Så kliver Cleo, på sin allra första pimpeltur, och drar en regnbåge på 1,8 kilo. Dessutom på finlirsgrejer.

Det är nästan så man inte tror det är sant.

Abborrar, örnar och fiskegudar

Fick vi abborrar? Jodå.

Pelle drog en riktig bjässe på 1,13 kilo som fick simma tillbaka. Min största landade runt 600 gram. Och vi fick alla så det räckte för att vara mer än nöjda.

Men vi var egentligen nöjda redan vid tiosnåret, när Cleo landade sin magnifika regnbåge.

Vi grillade korv, såg havsörnar segla över oss, hittade lodjursspår i snön och såg sex griskultingar böka i kanten av skogen. Svaga vindar, toppenväder, en sådan där dag som känns overklig.

Och så var det det där med molnen.

Pelle frågade Cleo om hon såg ett moln som liknade ett fiskhuvud.
– Ja! svarade hon.

Strax därefter klev regnbågen på.

En och en halv timme senare såg Cleo ett nytt moln som liknade en fisk, och direkt efteråt började vi dra stekabborrar på löpande band.

Var det ett tecken från fiskegudarna?

Vad vet jag.

Men fisk fick vi när det hände.

Mitt budskap till er alla

Vi var supernöjda redan vid ettiden och styrde hemåt. I bilen handlade allt, givetvis – om Cleos regnbåge och vilken magisk pimpeltur vi fått uppleva tillsammans.

Mitt budskap till er alla, mina damer och herrar:

Ta med familjen ut.

Åk skridskor. Åk skidor. Grilla korv. Pimpla. Gör vad som helst – men åk ut.

Livet sker inte inne.
Det sker där ute.

Ps Idag den 20/2 så har jag har jag fixat till alla pimpelprylar för en ny pimpeltur till Kråkelund. Vi har fått blodad tand kan man säga.

Skitfiske på eder, mina damer och herrar.