William plockade upp mig vid sextiden på morgonkvisten. Ett kort stopp i Kalmar där vi även hämtade upp Niclas Elneus, och sedan styrde vi kosan mot Kråkelund.
Det var barmark här i Kalmartrakten, men när vi närmade oss Mönsterås låg det betydligt mer snö över åkrarna. Det gav oss ändå lite hopp om att isläget kunde vara hyfsat. Samtidigt kändes det som en liten chansning efter allt regnande under veckan.
Men är man pimpelsugen – då är man.
Väl framme vid vår destination blev vi glatt överraskade. På parkeringen stod ingen mindre än Pelle Klippinge och ruggade upp sina pimpelprylar. Alltid lika trevligt!
Väl ute på isen gjorde vi det rutinmässiga borrandet för att kontrollera hur isen mådde. Det visade sig snabbt att det var riktigt fin is – toppenis faktiskt.
Med lätta steg började vi pimpla, och faktum var att jag hittade abborrarna direkt. I de två första hålen fick jag ett tiotal borrar. Finfina fiskar runt 300 gram och alla tog på mina nyrenoverade ÄSSÄ-balansare i färgen grå.
Alla i gänget fick fina abborrar, men ändå kändes det som att borren inte riktigt var på hugget. De tog lite försiktigt.
Strax före den sedvanliga korvgrillningen dök Pelles kompis Christer Göransson från Linköping upp, en van pimpelfiskare. Inte så konstigt egentligen, han kommer ju från genuina pimpeltrakter.
Vi grillade korv, berättade anekdoter och mången goa skratt blev det. Det är något alldeles speciellt att sitta vid “lägerelden” ute på isen tillsammans med goda vänner och dra fiskehistorier.
Och som alltid i sådana sammanhang blev det en och annan tappad storabborre i berättelserna…
Så kul!
Mätta och belåtna drog vi ut på isen igen.
En timme senare satt William och Niclas vid vår startplats när jag plötsligt hör William ropa mitt namn. I handen ser jag honom hålla en silverblank fisk.
Christer, som sitter bredvid mig, ropar:
– William har nog fått en regnbåge!
Herre gud tänker jag, det kan inte vara sant. En regnbåge igen? Och dessutom på samma plats där vår Cleo fick sin förra gången vi var här.
Medan jag snabbt plockar ihop mina pimpelprylar för att springa över och ta en närmare titt på fisken rusar både Christer och jag fram.
Men när vi kommer fram ser vi direkt att det inte är någon regnbåge.
Det är en sik.
Och inte vilken sik som helst – en riktig praktfisk på hela kilot!
Vad är oddsen för det?
En sik på pimpel, och dessutom på samma plats där Cleo fick sin regnbåge sist vi var här.
Det mest komiska i kråksången var att under bilresan hit, som tar ungefär en timme, så satt jag och Niclas och diskuterade just sikfisket längs kusten. Jag berättade att jag aldrig fått någon sik på pimpel i dessa trakter och att det vore häftigt att någon gång lyckas.
Vi pratade om metoder, beten och möjligheter.
Och så händer det osannolika.
William drar en sik på pimpel.
Så häftigt att man knappt tror att det är sant.
Stort GRATTIS till dig William!
Ett bra fiske i det stora hela. Jag tog hem tjugotalet finfina borrar med en topp på 500g. Pelle tog väl hem liknande antal fast hans toppfisk låg på ca 600g. Niclas Solberg och några till fiskade på ett annat håll och hade fått en handfull abborrar på över kilot. En toppfisk på 1360g som Magnus landat, Niclas en toppfisk på 1050g och Andreas en knakare på 940g. Stort GRATTIS till dessa finfina borrar.
Är jag avis?
Inte ett dugg!
He, he…
Skitfiske på eder, mina damer och herrar!
Seppo
William med en riktig överraskning på pimpel, en sik på dryga kilot fångad vid trakterna kring Kråkelund. Inte varje dag man får en sådan fin fisk genom isen!
Stilstudie på Niclas
Nyrenoverade ÄSSÄ-balansarna levererade bra denna dag
Härlig stund vid ”lägerelden”
