Flugfiske efter strömming – och varför man bör tänka efter före

En kul grej som jag brukar ägna mig åt när tillfälle ges är flugfiske efter strömming. Många förknippar flugfiske med havsöring, regnbåge eller harr, men strömmingen kan faktiskt bjuda på ett minst lika underhållande fiske när stimmet kommer in nära land.

Här på Öland händer det framför allt under våren, men även på hösten. Plötsligt kan stora mängder strömming dyka upp på vatten som knappt når över stövelskaften. Små vak börjar synas runt vadarna och vattnet tycks leva sitt eget liv.

Jag har därför alltid med mig ett särskilt strömmingstackel som är anpassat för mitt klass 6-spö. Tacklet består av tre små flugor bundna på guldkrok i storlek 10, dekorerade med lagom mycket bling-bling för att väcka strömmingens intresse. När fisket är som bäst brukar jag hinna landa ett tjugotal strömmingar innan stimmet försvinner ut i nattmörkret igen.

Men det är inte bara strömming som uppskattar dessa små godsaker.

Ofta dyker det upp fina havsöringar mitt i kalaset. Längst ut på tacklet brukar jag därför ha en lite större och mörkare havsöringsfluga, exempelvis en Omöborste eller någon liknande imitation. Numera använder jag oftast min egen variant, bunden på krokstorlek 6. Fungerar som en extra vikt.

Det märkliga är att havsöringarna många gånger väljer de små glittrande strömmingsflugorna framför den större havsöringsflugan. Det slutar aldrig att förvåna mig.

Samtidigt vill jag passa på att höja ett litet varningens finger.

När man fiskar med strömmingstackel har man plötsligt flera krokar i omlopp samtidigt. Det fungerar utmärkt så länge allt går enligt plan. Problemet är bara att havsöringar väldigt sällan har någon större respekt för våra planer.

Det fick jag erfara under en kvällstur tillsammans med Läkar-Lasse.

Skymningen hade börjat falla när jag upptäckte de där välbekanta småvaken runt benen. Jag skyndade mig att byta till strömmingstacklet och redan efter några kast small det till.

En havsöring på uppskattningsvis ett och ett halvt kilo hade bestämt sig för att kliva på.

Fisken var fullständigt sjövild.

Den hoppade, rusade, plaskade och for fram och tillbaka i det mörknande vattnet. Efter en stund började den dock lugna ner sig och kom sakta glidande mot mig.

”Tack för matchen”, tänkte jag.

Det visade sig vara en mycket förhastad tanke.

Jag tog tag i tafsen för att kroka av fisken. Exakt i samma ögonblick bestämde sig öringen för att återuppta hela sitt gymnastikprogram. Med ett kraftigt ryck blev den fullständigt skogstokig.

Medan öringen hoppade runt mina ben började två av strömmingsflugorna sakta men säkert arbeta sig in i min tumme och mitt pekfinger.

Inte optimalt.

Där stod jag alltså. En galen havsöring i ena änden av tacklet och två väl förankrade krokar i andra änden.

Jag lyckades till slut tvångslanda öringen och kroka loss den. Efter en kort återhämtning simmade den lyckligt tillbaka ut i havet.

Kvar stod jag.

Med krokar i handen.

Nu började nästa kamp.

Under säkert en timmes tid lirkade, pillade och funderade jag över hur jag skulle få loss eländet. Krokarna satt ordentligt fast med hullingar och allt.

Till slut lyckades jag befria mig själv.

Just då dök Läkar-Lasse upp.

– Vad håller du på med? frågade han.

Jag berättade hela historien.

Lasse tittade på min tumme, nickade lugnt och sa:

– Men varför kallade du inte på mig? Jag har ju en skalpell i fickan. Jag hade kunnat få bort dem där på några minuter.

Jag funderade en kort stund över erbjudandet.

Sedan svarade jag inte alls.

För inne i mitt huvud tänkte jag bara:

”Aldrig i livet.”

Så om ni någon gång bestämmer er för att flugfiska efter strömming kan jag varmt rekommendera det. Fisket är roligt, spännande och ibland överraskande effektivt även på havsöring.

Men kom ihåg att ett strömmingstackel innehåller fler krokar än man ibland önskar.

Och om ni råkar fiska tillsammans med en läkare som bär omkring på en skalpell i fickan…

…se till att inte behöva använda hans tjänster.

Skitfiske på eder, mina damer och herrar!

/ Seppo