Fisketur i gryningen – bland troll, sjömän och Kullamannen

Det blev en tidig fisketur till Kullaberg, närmare bestämt Ransvik. Det är alltid något alldeles speciellt med att fiska här. Kullaberg är inte bara ett naturreservat med dramatiska klippor och ett rikt djurliv – här vilar också en mystik som levt kvar i generation efter generation.

Säg Kullaberg och de flesta tänker på Kullamannen. Den gamle väktaren över berget som enligt sägnerna fortfarande vakar över halvön. En del menar att han visar sig för den som visar naturen respekt, medan andra påstår att han helst håller sig undan människorna och istället vandrar tillsammans med kullatrollen inne bland bergsskrevor, grottor och knotiga bokskogar. Man vet ju aldrig… och just därför blir mina sinnen alltid lite extra skärpta när jag fiskar här.

Genom århundradena har sjömän som rundat Kullahalvön berättat om märkliga ljussken över klipporna, underliga ljud från grottorna och dimmor som tycktes leva sitt eget liv. Om allt detta varit naturens eget skådespel eller något helt annat… ja, det får var och en avgöra själv.

Ransvik bär också på sin egen historia. I början av 1900-talet blev platsen känd som ett av Sveriges första badställen där kvinnor och män badade tillsammans. Det väckte både uppståndelse och förargelse på den tiden. Idag är det svårt att föreställa sig att denna fridfulla vik en gång skapade rubriker, men historien sitter fortfarande kvar mellan klipporna.

Just nu ligger dessutom en riktig värmebölja över södra Sverige, så att fiska mitt på dagen vid Kullaberg är inte ens att tänka på. För att få lite svalka gäller det att vara uppe med tuppen – eller kanske till och med före honom.

Jag började mitt fiske redan klockan 03.30 på morgonkvisten. Svaga ostvindar mötte mig när jag kom fram. Havet låg nästan spegelblankt och det var bara ejdrar och några nyvakna måsar som höll mig sällskap.

Jag började med mitt egentillverkade silltackel där jag använt strimlor från en chipspåse, nylonlina, UV-lim och givetvis en liten smula inspiration från min egen Spiggfluga. Man tager vad man haver, som det brukar heta. Fiskarna bryr sig sällan om var materialet kommer ifrån, bara presentationen är den rätta.

Det tråkiga var att den sydliga vattenströmmen gick precis framför mig och förde med sig stora mängder tång och sjögräs. Efter nästan varje kast följde det med ett mindre trädgårdsland upp på tacklet. Inte riktigt den fångst man hoppas på.

Att byta plats var inte aktuellt. Tiden var knapp innan solen skulle klättra upp över horisonten och börja steka ordentligt. SMHI hade lovat över trettio grader denna dag.

Jösses…

Någon större dramatik blev det inte den här morgonen. Däremot fick jag några fina tobisar som fick följa med hem. De sparas inför nästa fisketur hit till Kullaberg. Tobis är nämligen ett förstklassigt bete vid bottenmete och betydligt mer värdefull än många kanske tror.

Vid sextiden började värmen göra sig påmind på allvar och jag valde att avsluta fisket. Ibland handlar en lyckad fisketur inte om mängden fisk utan om upplevelsen.

Jag är supernöjd.

Att få förmånen att fiska vid magiska Kullaberg är något utöver det vanliga. Här känner man verkligen historiens vingslag. Mellan klipporna och havet möts verklighet och sägner på ett sätt som är svårt att beskriva. Kanske är det bara fantasin som spelar ett spratt… eller så står Kullamannen fortfarande där uppe bland bokarna och håller ett vakande öga över oss fiskare.

Vem vet?

Skitfiske på eder, mina damer och herrar!

Seppo