Ibland planerar man en fisketur med familjen och hoppas på några abborrar.

Och ibland får man betydligt mer än man hade räknat med.

I lördags tog vi en liten familjetur till hamnen för att försöka lura en och annan abborre. Med på turen var min hustru, jag själv och familjen Nilsson – med fyraåriga Ebba i spetsen.

Det var faktiskt Ebba som hade flaggat för att hon ville ta en fisketur med mig. Och eftersom jag är en snäll bonusfarfar – åtminstone när det gäller fiske – så var det bara att ordna saken.

I smyg hade vi dessutom bedrivit lite kastträning tidigare. Framför allt hade vi tränat på invevningen, för som alla riktiga fiskare vet är det naturligtvis just invevningen som avgör om fisken behagar hugga eller inte.

Jag hade riggat två spön med bottenmete. Ebbas spö fick däremot lite modernare utrustning. Ett sänke och två små jiggar.

Drop shot fishing, som det så fint heter på utrikiska.

Vädret kunde knappast ha varit bättre. Svaga nordvästvindar, behagligt och alldeles lagom för en liten familjeutflykt.

Ja, egentligen var det mer picknick än fisketur.

Fast med fiskespön.

Som bete hade vi mask och strömming, och vi hann faktiskt få några försiktiga dragningar på spöna. Ni vet sådana där små petningar som får hela familjen att samlas runt spötoppen och stirra koncentrerat på den.

Man vill ju inte missa hugget.

Men ibland bestämmer verkligheten över fisket.

Efter ungefär en och en halv timme var vi tvungna att abrupt avsluta vår fisketur. Ebbas mamma, Paulina, behövde skjuts till sjukhuset.

Inte för att hon hade blivit dålig.

Hon hade helt enkelt börjat få värkar.

Då gick det undan.

Masken fick ligga kvar där den låg, fiskespöna packades ihop och all fokus flyttades från abborrar till något betydligt viktigare.

Ebba följde med oss hem medan hennes pappa Adrian åkte tillsammans med Paulina till BB i Kalmar.

Och där någonstans kan man väl konstatera att vår lilla fisketur tog en ganska oväntad vändning.

Klockan tre på söndagsmorgonen födde Paulina en liten dotter.

Ebba hade fått en lillasyster.

Så där stod vi plötsligt med facit på vår familjefisketur.

Ingen abborre.

Ingen storfångst.

Ingen rekordfisk.

Men en alldeles ny liten familjemedlem.

Och jag måste säga att det får räknas som en ganska skaplig fångst ändå.

Vilken härlig familjetur det blev!

Först lite kastträning, några försiktiga napp, mask, strömming och drop shot. Sedan en hastig packning och färd mot BB – och till sist tillökning i familjen.

Det är väl precis det som är tjusningen med livet och fisket.

Man kan aldrig riktigt veta vad som väntar runt nästa kast.

Under en fisketur kan faktiskt allt hända.

Till och med att man kommer hem med en liten flicka i stället för en abborre.

Och den fångsten tror jag banne mig blir svårslagen. ❤️

Skitfiske på eder mina damer och herrar

Seppo

Ebba på ”G”

Ebba hoppas på napp med pappa Adrian

Jag i egen hög person

Härlig familjekaos vid piren

Familjen Nilsson här på bild tre som senare blev fyra. Vilken fantastisk dag!