Ibland behöver man inte uppfinna något nytt.
Ibland behöver man bara titta lite närmare på det man redan har omkring sig.
Sist William och jag var ute på en metetur fick vi en ganska rejäl påminnelse om just detta. Det gick åt sänken. Och då menar jag inte ett eller två, utan så pass många att mitt sänkesförråd började se ut som om någon varit där med stora skyffeln.
Det var kraftiga undervattensströmmar som drev våra sänken fram och tillbaka längs botten. Till slut hittade de naturligtvis någon liten flisa, sten eller annat elände där de bestämde sig för att stanna.
Så där satt jag och tittade på mitt förråd av sänken som sakta men säkert började sina.
Och då slog det mig:
Muttrar!
Varför skulle inte en rejäl mutter fungera som sänke?
Och det var egentligen ingen ny tanke.
Plötsligt dök ett gammalt minne upp från barndomen.
När jag var liten brukade min morfar Kalle och min fasters gubbe Martti använda helt vanliga muttrar som sänken när vi bottenmetade efter abborre och id. Det var inget märkvärdigt med det då. Man tog helt enkelt det man hade till hands.
Jag minns också att min far kunde bli skogstokig på mig ibland när jag hade länsat hans mutterförråd.
Jag misstänker att han inte riktigt såg den stora potentialen i mitt experimenterande på den tiden.
Det här var faktiskt en ganska vanlig metod längs den sydvästra kusten i Finland. På finska brukar man kalla det mutterikalastus – och översatt till svenska blir det helt enkelt:
Mutterfiske.
Och faktum är att det fungerar riktigt bra.
En av fördelarna med muttern är att den gärna gräver ner sig en liten bit i sanden när den hamnar på botten. Det gör att den ligger stabilt och håller betet på plats, något som i vissa situationer fungerar bättre än ett traditionellt päronsänke.
Sedan kommer nästa fördel.
Du kan själv välja storlek och därmed ungefärlig vikt efter de förhållanden du fiskar i.
Mina vikter ligger ungefär här:
- M12 – 17 gram
- M14 – 25 gram
- M16 – 33 gram
- M18 – 49,5 gram
- M20 – 65 gram
- M22 – 80 gram
Det fina är att det inte krävs någon avancerad vetenskap.
En mutter, lite fantasi och viljan att prova något annat kan räcka långt.
Och kanske är det just det jag gillar med fisket.
Vi pratar ofta om fina spön, avancerade rullar, specialgjorda sänken och all möjlig utrustning. Men ibland är den bästa lösningen något som legat i en verktygslåda hela tiden.
Det här är också ett litet exempel på hur gamla kunskaper kan komma tillbaka när man minst anar det.
Min morfar Kalle och Martti använde muttrar när jag var liten.
Årtionden senare sitter jag vid vattnet, ser mina sänken försvinna ett efter ett och tänker:
”Men för tusan… varför köper jag sänken när jag kan använda muttrar?”
Så nu har jag gjort en film där jag visar hur jag tillverkar mina egna muttersänken och hur jag använder dem i mitt fiske.
Kanske är det något för dig också.
Och skulle du råka ha en verktygslåda hemma med ett överflöd av muttrar…
Tja, då vet du vad du kan göra med dem.
Men fråga för säkerhets skull först.
Jag lärde mig nämligen tidigt att det kan vara förenat med vissa risker att länsa sin fars mutterförråd. 😉
Här nedan kan du kika på filmen där jag visar hur jag tillverkar mina muttersänken.
Skitfiske på eder, mina damer och herrar!
/ Seppo
