Då fortsätter vi min lilla serie om mete – på mitt sätt.

I den här delen tänkte jag visa er några av mina metespön. Och precis som när det gäller mina rullar så handlar det inte direkt om årets senaste modeller från någon prålig katalog. Nej då… även här har åren gått.

Jag använder bland annat:

  • Dessert Feeder 11 fot från Ultimate Team
  • Avon Quiver Superfeeder 11,6 fot från Ron Thompson
  • Drennan Superfeeder 12 fot från Drennan
  • Nemesis Advanced 14 fot från Kali Kunnan, mina surfcasting-spön

Flera av dessa spön har lika många år på nacken som rullarna ni såg i förra filmen. De finns säkert inte längre på marknaden, åtminstone inte som nya modeller. Och det är egentligen inget konstigt med det. Material, konstruktion och teknik har utvecklats en hel del genom åren och det finns säkerligen både likvärdiga och bättre spön idag.

Men… jag är väldigt nöjd med mina gamla trotjänare.

Efter så många år har man liksom blivit ett med sina prylar. Jag vet hur spöna beter sig och hur de känns i handen, och framför allt har jag fått in det i muskelminnet. Jag känner skillnaden beroende på vilken vikt jag använder, hur spöet laddar och ungefär vad jag kan förvänta mig när det är dags att kasta.

Det är lite som med ett gammalt par skor. Man kanske inte skulle vinna någon modevisning med dem, men jäklar vad sköna de är att gå i.

Och sedan kommer vi till något som jag tycker är minst lika viktigt som själva utrustningen – hur man tar hand om den.

Efter mina fisketurer, framför allt när jag varit ute i saltvatten, tvättar jag alltid av spöna ordentligt. Därefter får de komma tillbaka till sin plats i en mörk och sval miljö.

Det är egentligen inget märkvärdigt.

Men jag tror att det är just de där enkla sakerna som gör skillnad över tid. Fiskeutrustning behöver inte vara förbrukningsvara bara för att den har några år på nacken. Tar man hand om sina prylar kan de faktiskt hänga med väldigt länge.

Och mina verkar ha bestämt sig för att inte gå i pension riktigt ännu.

Så där har ni del två i min serie om mete – mina spön och varför jag fortfarande använder dem.

Kanske är de gamla. Men så länge de gör jobbet, och jag trivs med dem, får de följa med ut.

För det är trots allt inte prylarna som ska njuta av fisket.

Det är vi.

Men serien är inte slut riktigt ännu.

I nästa del lämnar vi spöna och går vidare till den kanske något mindre glamorösa delen av meteutrustningen – sänken och krok.

Här blir det lite mer blandat. Det kommer att handla om vad jag använder, varför jag använder det och hur jag tänker när jag sätter ihop mina tackel. Och som vanligt finns det en del gamla prylar med i bilden.

Dessutom kommer vi in på en sak som jag tycker blivit allt viktigare inom fisket – vad vi faktiskt lämnar efter oss i naturen.

Så det blir lite fiske, lite experimenterande och förhoppningsvis några tankar att ta med sig ut till vattnet.

Men det får bli i nästa film.

Allting behöver ju inte komma på en gång… vi ska ju hinna fiska också.

Skitfiske på eder, mina damer och herrar!

Seppo