Blog Image

Seppos Fiskehörna

– där havsöring möter hjärta och passion


Välkommen till mitt hörn av fiskelivet. Här får du följa med mig ut, oftast med flugspö i hand och ett egentillverkat mönster på tafsen, men ibland också med haspelspö eller bottenmete efter skrubbor, piggvarar och havsöring i strandkanten.

Jag fiskar främst på Öland, men drar mig inte för att utforska nya vatten. För mig handlar fisket lika mycket om naturens stillhet som om hugget, om tångens doft, vindens viskningar och det där ögonblicket när linan stramas och pulsen höjs.

I bloggen delar jag med mig av min passion för flugbindning, fisketeknik, utrustning och möten med både människor och vatten. Välkommen att följa med, det bästa kastet kanske ligger framför oss.

Mina metetackel – tre favoriter för kustmete

Abborrfisket, Flundremete, Havsöringsfiske, Idfiske, Sikfiske, Surfcasting Posted on 2026-10-14 06:54

Det finns ett helt hav av metetackel att välja mellan! Efter att ha experimenterat och testat ett antal olika modeller har jag fastnat för tre favoriter som jag gärna återkommer till när det är dags för kustmete.

Som vanligt handlar det om vad som fungerar för mig. Det finns många vägar till framgång, och ibland får man prova sig fram innan man hittar sina egna favoriter.

Men innan vi går in på själva tacklen vill jag lyfta något som jag tycker är oerhört viktigt.

1. Säkerheten först!

När vi kastar tunga sänken måste vi tänka på säkerheten. Ett sänke som lossnar under kastet kan bli en livsfarlig projektil. Därför är det viktigt att dimensionera linor, tafsar och knutar för de krafter som uppstår vid kast.

Som grundregel använder jag aldrig tafsmaterial tunnare än 0,40 mm. När jag fiskar med mina Nemesis-surfcasting-spön och kastvikter på upp till 200 gram använder jag en chocklina på 0,50–0,60 mm och ett tafsmaterial på minst 0,50 mm.

Dimensioneringen måste förstås anpassas efter kastvikten, materialet och utrustningen. Kontrollera alltid knutar, lekanden och andra kopplingar innan du kastar.

Tänk ungefär som när man jagar: man vill ha en fri skjutgata för att ingen ska komma till skada. Samma respekt för säkerheten ska vi ha när vi skickar iväg ett tungt metesänke.

Ingen fisk är värd en olycka!

Så, nu har vi säkerheten på plats. Då går vi över till mina tre favorittackel.

2. Glidande tackel – fisken känner mindre motstånd

Det första är ett klassiskt glidande tackel.

Fördelen är att linan kan löpa genom tacklets glidande infästning när fisken nappar. Fisken känner därmed mindre motstånd från sänket, vilket kan göra att den tar betet mer naturligt.

När spötoppen börjar arbeta gäller det att vara med. Med rätt förutsättningar kan fisken kroka sig själv när den simmar iväg.

En enkel och effektiv lösning som har sin givna plats i min kustmeteutrustning.

3. Pulley rig – när sänket ska komma upp

Nästa favorit är Pulley Rig, en annan typ av tackel med en glidande konstruktion.

Här är tanken att sänket ska dras upp mot lekandet när fisken tar betet och du börjar drilla. På så sätt kan sänket komma upp från botten, vilket minskar risken för att det fastnar i sjögräs och annan vegetation under drillningen.

Särskilt användbart när bottenförhållandena inte är de enklaste och man vill få in fisken utan onödiga problem.

Det är inte alltid den största fisken som är den svåraste att få upp. Ibland är det sjögräset som står för dagens hårdaste motstånd!

4. Paternostertackel – två beten, fler möjligheter

Mitt tredje favorittackel är paternostertacklet. Här använder jag två upphängare för att kunna presentera betena på olika sätt.

Det ena betet fiskar jag nere vid botten, medan det andra sitter på en upphängare försedd med en flytkula. På så sätt kan jag lyfta betet ungefär 10–40 centimeter över botten, beroende på hur jag vill presentera det.

Det ger mig möjlighet att fiska på två olika nivåer samtidigt.

Den här metoden har gett mig åtskilliga havsöringar och en hel del större skrubbor genom åren. Det är alltid spännande att se vilken presentation som fungerar bäst för dagen.

Ibland vill fisken ha betet serverat precis framför nosen. Andra dagar verkar den föredra att få det lite ovanför botten. Därför tycker jag om att experimentera och anpassa tacklet efter förhållandena.

Fantasin sätter gränserna!

Det här är alltså mina tre favoriter efter många års testande och experimenterande. Men kom ihåg att det inte finns någon universallösning som fungerar bäst överallt.

Strömmar, bottenförhållanden, beten och fiskens humör spelar alla in. Och visst är det väl en del av tjusningen med fisket? Man blir aldrig riktigt fullärd.

I filmen visar jag mina metetackel lite närmare och berättar hur jag tänker när jag väljer mellan dem.

Min förhoppning är att filmen kan ge dig några idéer och hjälpa dig vidare mot ett framgångsrikt kustmete.

För i slutändan handlar det inte om att ha flest prylar i fiskelådan. Det handlar om att förstå vad man använder och varför.

Och skulle det sedan råka sitta en fin havsöring eller en rejäl skrubba i andra änden av linan, ja, då blir förstås dagen ännu lite trevligare!

Skitfiske på er, så ses vi vid kusten!
Seppos Fiskehörna – När allt är som det ska.

Seppo

My Favourite Sea Fishing Rigs – Three Reliable Setups

When it comes to sea fishing rigs, there is a whole ocean of options out there!

After experimenting with and testing quite a few different rigs available on the market, I have settled on three personal favourites that I keep coming back to when fishing from the coast.

As always, these are the setups that work for me. There are many different ways to catch fish, and sometimes you have to experiment a little before finding what suits your own style of fishing.

But before we get into the rigs themselves, there is something I consider extremely important.

1. Safety First!

When casting heavy weights, safety must always come first. A lead weight that breaks free during a cast can become a potentially lethal projectile. That is why your line, leader, knots and connections must be strong enough to withstand the forces involved.

As a general rule, I never use leader material thinner than 0.40 mm. When fishing with my Nemesis surfcasting rods and casting weights of up to 200 grams, I use a shock leader of 0.50–0.60 mm and a rig leader no thinner than 0.50 mm.

Of course, the correct dimensions depend on the casting weight, material and equipment being used. Always check your knots, swivels and connections before casting.

Think of it like hunting: you need a clear shooting lane to make sure nobody gets hurt. We should show the same respect for safety when launching a heavy fishing weight.

No fish is worth an accident!

Right, safety covered! Let’s move on to my three favourite rigs.

2. The Running Ledger Rig – Less Resistance for the Fish

My first choice is a classic running ledger rig.

The main advantage is that the line can run freely through the sliding attachment when a fish takes the bait. This means the fish feels less resistance from the weight, allowing it to take the bait more naturally.

When the rod tip starts to bend, it’s time to pay attention. Under the right conditions, the fish may hook itself as it moves away with the bait.

A simple and effective setup that definitely has its place in my coastal fishing tackle box.

3. The Pulley Rig – Getting the Weight off the Bottom

My second favourite is the Pulley Rig, another design that uses a sliding arrangement.

The idea is that when a fish takes the bait and you begin playing it, the weight is pulled up towards the swivel. This helps lift the weight away from the seabed and can reduce the risk of it getting caught in seaweed or other underwater vegetation.

It’s particularly useful when fishing over difficult ground and you want to bring the fish in without unnecessary problems.

Sometimes the biggest challenge isn’t the fish itself. Sometimes the seaweed puts up the toughest fight of the day!

4. The Paternoster Rig – Two Baits, More Possibilities

My third favourite is the paternoster rig. I use two snoods, allowing me to present the baits at different heights above the seabed.

I fish one bait close to the bottom, while the other is attached to a snood fitted with a buoyant foam ball. This allows me to suspend the bait approximately 10–40 cm above the bottom, depending on how I want to present it.

This gives me the opportunity to fish at two different levels at the same time.

Over the years, this method has accounted for countless sea trout and quite a few good-sized flounder.

It’s always interesting to see which presentation works best on a particular day.

Sometimes the fish want the bait served right under their noses. On other days, they seem to prefer it hovering just above the seabed.

That’s why I enjoy experimenting and adapting my rigs to suit the conditions.

Let Your Imagination Run Wild!

These are my three favourite rigs, chosen after many years of testing and experimenting.

But remember, there is no universal setup that works best everywhere.

Currents, seabed conditions, bait choice and the mood of the fish all play their part. And isn’t that part of the magic of fishing? No matter how long you’ve been at it, there is always something new to learn.

In the video, I’ll take a closer look at my rigs and explain how I choose between them.

I hope the video gives you a few new ideas and helps you on your way to more successful shore fishing.

Because, in the end, it’s not about having the most tackle in your box. It’s about understanding what you use and why you use it.

And if a nice sea trout or a chunky flounder happens to take the bait at the other end of the line, well, that makes the day even better!

Tight lines, everyone. See you by the coast!

/ Seppo

Seppo’s Fishing Corner – When Everything Is as It Should Be.



Då fortsätter vi – Del 3: Mina sänken och krokar

Abborrfisket, Flundremete, Havsöringsfiske, Idfiske, Övrigt, Sikfiske, Surfcasting Posted on 2026-09-30 06:19

Då var det dags för del 3 i min lilla serie ”Mete på mitt sätt”.

Den här gången har vi kommit fram till något som kanske inte är det mest glamorösa i fiskevärlden – sänken och krokar. Men tro mig, även här finns det anledning att tänka till lite. 😊

Jag börjar med mina gripsänken på 80, 100 och 120 gram, tillsammans med mina vanliga päronsänken på 80 gram. De här använder jag framför allt tillsammans med mina surfspön, mina gamla trotjänare Nemesis 14 fot.

När strömmen börjar bestämma sig för att den minsann tänker vara med och fiska också, då kommer gripsänken verkligen till sin rätt. De griper tag i botten och hjälper till att hålla tacklet på plats istället för att låta hela härligheten driva iväg.

Mina gripsänken köper jag bland annat i Västhamnen i Helsingborg, vilket kan vara ett litet tips för den som letar efter den här typen av sänken.

Men när jag går över till mina feederspön blir det betydligt lättare grejer.

Här använder jag bland annat sänken till mitt UL-mete, där jag har några små hemmagjorda varianter av kopparrör på ungefär 5 och 10 gram.

Och sedan har vi mina absoluta favoriter – muttersänken på cirka 30 gram och sänken gjorda av gamla proppar på cirka 26 gram.

Det kanske inte ser särskilt märkvärdigt ut. Men det är lite det som är hela poängen.

Jag tycker om när saker är enkla, fungerar och gärna kan få ett andra liv. Muttern var en mutter och proppen var en gång en propp. Nu får de följa med ut och fiska istället.

Jag har även päronsänken på 20 gram, och de fungerar naturligtvis alldeles utmärkt. Men när jag själv får välja till mitt feedermete blir det oftast muttrar eller gamla proppar.

Sedan var det dags för en annan liten men viktig detalj – krokarna.

Här kör jag ganska enkelt. Mina Aberdeenkrokar är inte av någon exklusiv modell, utan helt vanliga och prisvärda krokar i storlek 2, 4 och 6.

Till skrubba och sik använder jag framför allt storlek 4 och 6. Men när jag vill ha lite mer bete på kroken, och presentationen kräver det, går jag upp till storlek 2.

Återigen handlar det för mig väldigt mycket om enkelhet.

Jag behöver inte ett helt skåp med olika modeller och färger för att kunna gå ut och meta. Några olika sänken, några krokar och tackel som jag vet fungerar – sedan är det egentligen bara att ge sig ut.

Och kanske är det just det som är charmen med mete.

Man kan göra det hur avancerat som helst.

Eller så kan man göra det väldigt enkelt.

Jag tillhör nog den senare kategorin… även om jag har en märklig förmåga att börja experimentera med muttrar, kopparrör och gamla proppar när jag egentligen bara skulle behöva köpa ett vanligt sänke. 😂

I del 4 lämnar vi sänken och krokar och går vidare till själva kopplingen mellan alltihop – mina tackel och hur jag bygger dem för olika typer av mete.

För det är ju trots allt där sänket, kroken och resten av prylarna ska göra lite nytta tillsammans.

Så vi tar det steg för steg.

Mete på mitt sätt – enkelt, funktionellt och gärna med en liten skvätt experimentlusta.

Skitfiske på eder mina damer och herrar

Seppo



Mina metoder – Del 2: Metespöna som vägrar gå i pension

Abborrfisket, Flundremete, Havsöringsfiske, Idfiske, Övrigt, Piggvar, Sikfiske Posted on 2026-09-26 05:59

Då fortsätter vi min lilla serie om mete – på mitt sätt.

I den här delen tänkte jag visa er några av mina metespön. Och precis som när det gäller mina rullar så handlar det inte direkt om årets senaste modeller från någon prålig katalog. Nej då… även här har åren gått.

Jag använder bland annat:

  • Dessert Feeder 11 fot från Ultimate Team
  • Avon Quiver Superfeeder 11,6 fot från Ron Thompson
  • Drennan Superfeeder 12 fot från Drennan
  • Nemesis Advanced 14 fot från Kali Kunnan, mina surfcasting-spön

Flera av dessa spön har lika många år på nacken som rullarna ni såg i förra filmen. De finns säkert inte längre på marknaden, åtminstone inte som nya modeller. Och det är egentligen inget konstigt med det. Material, konstruktion och teknik har utvecklats en hel del genom åren och det finns säkerligen både likvärdiga och bättre spön idag.

Men… jag är väldigt nöjd med mina gamla trotjänare.

Efter så många år har man liksom blivit ett med sina prylar. Jag vet hur spöna beter sig och hur de känns i handen, och framför allt har jag fått in det i muskelminnet. Jag känner skillnaden beroende på vilken vikt jag använder, hur spöet laddar och ungefär vad jag kan förvänta mig när det är dags att kasta.

Det är lite som med ett gammalt par skor. Man kanske inte skulle vinna någon modevisning med dem, men jäklar vad sköna de är att gå i.

Och sedan kommer vi till något som jag tycker är minst lika viktigt som själva utrustningen – hur man tar hand om den.

Efter mina fisketurer, framför allt när jag varit ute i saltvatten, tvättar jag alltid av spöna ordentligt. Därefter får de komma tillbaka till sin plats i en mörk och sval miljö.

Det är egentligen inget märkvärdigt.

Men jag tror att det är just de där enkla sakerna som gör skillnad över tid. Fiskeutrustning behöver inte vara förbrukningsvara bara för att den har några år på nacken. Tar man hand om sina prylar kan de faktiskt hänga med väldigt länge.

Och mina verkar ha bestämt sig för att inte gå i pension riktigt ännu.

Så där har ni del två i min serie om mete – mina spön och varför jag fortfarande använder dem.

Kanske är de gamla. Men så länge de gör jobbet, och jag trivs med dem, får de följa med ut.

För det är trots allt inte prylarna som ska njuta av fisket.

Det är vi.

Men serien är inte slut riktigt ännu.

I nästa del lämnar vi spöna och går vidare till den kanske något mindre glamorösa delen av meteutrustningen – sänken och krok.

Här blir det lite mer blandat. Det kommer att handla om vad jag använder, varför jag använder det och hur jag tänker när jag sätter ihop mina tackel. Och som vanligt finns det en del gamla prylar med i bilden.

Dessutom kommer vi in på en sak som jag tycker blivit allt viktigare inom fisket – vad vi faktiskt lämnar efter oss i naturen.

Så det blir lite fiske, lite experimenterande och förhoppningsvis några tankar att ta med sig ut till vattnet.

Men det får bli i nästa film.

Allting behöver ju inte komma på en gång… vi ska ju hinna fiska också.

Skitfiske på eder, mina damer och herrar!

Seppo



Först ut blir rullarna.

Abborrfisket, Flundremete, Havsöringsfiske, Idfiske, Makrillfiske, Övrigt, Sikfiske, Strömming/Sillfiske, Surfcasting Posted on 2026-09-17 07:26

Del 1 – Rullarna

Då börjar vi med mina rullar.

Vilka rullar använder jag egentligen när jag metar längs kusten? Varför har jag valt just dessa, och vad tycker jag är viktigt för att utrustningen ska fungera år efter år ute vid havet?

Här kommer kanske det mest uppseendeväckande först…

Mina rullar och spön har minst 20 år på nacken. Och ja – jag vet att det finns nyare prylar där ute. Men mina gamla trotjänare fortsätter att göra jobbet, år efter år.

Jag fick faktiskt ett litet uppvaknande häromdagen när jag av ren nyfikenhet började titta på gamla fiskerullar på Blocket. Där dök det upp en massa ”vintage”-rullar.

Problemet var bara att flera av dem var sådana som jag själv fortfarande använder i mitt dagliga mete! 😂

Då kände jag att det nog var bäst att lägga ner hela vintageprojektet. Jag vill ju helst inte börja samla på mina egna gamla fiskegrejer ännu. He, he!

I filmen berättar jag lite mer om mina tre Okuma Epix 30 EB Baitrunner, ungefär motsvarande storlek 3000 i haspelvärlden, och mina Yokozuna 6000 Rydshi Surfwave, som får följa med när surfkastingspöna åker fram och jag vill nå lite längre ut.

Jag pratar också om hur jag sköter mina gamla trotjänare. För även om prylarna har några år på nacken så får de inte gå i pension riktigt än.

Efter varje fisketur blir det duschen för både rullar och spön. Saltvatten är en trevlig bekantskap när man fiskar – men en ganska dålig inneboende. 😉

När säsongen är över servar jag själv rullarna så att de står redo när det är dags igen. I mitt fall brukar det innebära att de får vakna till liv lagom till sikfisket.

Del 1 handlar alltså om rullarna.

Gamla? Absolut.
Vintage? Tydligen.
Fungerar de fortfarande? Jajamän!

Och nästa gång kanske vi pratar om de där andra gamla trotjänarna…

Spöna.

He, he – men först rullarna! 😉

När allt är som det ska

Skitfiske på eder mina damer och herrar

Seppo



Nya filmer

Abborrfisket, Flundremete, Havsöringsfiske, Övrigt, Piggvar, Sikfiske, Strömmingsfiske, Surfcasting Posted on 2026-09-15 05:53

Laddar upp inom kort filmer om mina meterullar och spön

När hösten kommer – då börjar metet igen

Sommaren har gjort sitt. Solvarma dagar, bad, semester och kanske lite för många timmar i skuggan med en kopp kaffe i handen. Men någonstans där ute över havet börjar något förändras.

Vattnet svalnar sakta. Vindarna får en annan ton och kustens invånare börjar återigen röra på sig.

Hösten är på väg – och med den kommer mitt kustmete igång på allvar.

För mig handlar metet framför allt om två kuststräckor som ligger mig varmt om hjärtat. Öland, där jag tillbringat otaliga timmar med spö i handen, och Skånes kust kring Kullaberg, där havet, klipporna och vädret kan bjuda på helt andra förutsättningar.

Och som vanligt börjar jag inte med att köpa det senaste och dyraste.

Jag börjar med det jag har – och funderar på hur det kan användas på bästa sätt.

Min meteutrustning – från rulle till krok

Jag har under en längre tid filmat min meteutrustning och tänkte nu släppa en liten filmserie här på bloggen.

Först ut blir rullarna.

Vilka rullar använder jag egentligen när jag metar längs kusten? Varför har jag valt just dessa och vad tycker jag är viktigt när utrustningen ska fungera ute vid havet?

I nästa film tittar vi närmare på spöna.

Här blir det framför allt mina feederspön och surfkastingspön som får komma fram ur garderoben. Två typer av spön med lite olika karaktär – men båda har fått följa med mig ut på kustens äventyr.

Sedan kommer vi till det som kanske är själva hjärtat i mitt mete:

sänken, krokar och tackel.

Där finns det en hel del att prata om.

Och känner ni mig rätt så kommer det förmodligen inte att bli en föreläsning i hur man ska göra. Snarare hur jag gör, varför jag gör så och vad mina egna experiment har lett till.

För det är ju lite så jag fungerar.

Jag måste testa.

Ibland fungerar det alldeles utmärkt.

Ibland fungerar det mindre utmärkt.

Och ibland står man där och funderar på varför man över huvud taget kom på idén.

Men det är också där mycket av fiskeglädjen finns.

Hösten vid kusten

Samtidigt som den här filmserien växer fram fortsätter jag att filma och fotografera mitt fiske.

Jag har lagt in en liten timelapse från ett av mina fiskepass i filmen. Molnen drar förbi i ett ganska imponerande tempo medan jag sakta fiskar av en kuststräcka.

Det är något speciellt med just den tiden på året.

Havet känns större.

Luften blir klarare.

Ljuset förändras.

Och plötsligt kan man känna att kustfisket börjar vakna till liv igen.

Det är också nu som havsöringarna åter börjar göra sig mer påminda.

Efter sommarens varmare vatten börjar temperaturen sjunka och kustfisket går in i en ny fas. Det är som om naturen själv trycker på startknappen igen.

Och jag?

Jag står naturligtvis där med spöet i handen och undrar:

”Vad händer om jag provar det här då?”

Så välkomna med på en liten genomgång av min meteutrustning.

Tre filmer är planerade:

Film 1 – Mina rullar
Film 2 – Mina spön: feeder & surfcasting
Film 3 – Sänken, krokar & tackel

Och detta är egentligen bara början.

För parallellt håller jag även på att arbeta med filmer kring mitt flugfiske, mina metoder och mina erfarenheter från många år längs Ölands och Skånes kuster.

Så nu drar vi igång hösten.

Utrustningen är framplockad.

Kusten väntar.

Molnen drar förbi.

Och någonstans där ute simmar kanske nästa fisk som är beredd att ställa till med lite oreda i mitt fiskeliv.

Seppos Fiskehörna – När allt är som det ska

Skitfiske på eder mina damer och herrar

Seppo



Från gammal propp till nytt sänke – tänk om vi kan fiska lite smartare?

Abborrfisket, Flundremete, Havsöringsfiske, Idfiske, Övrigt, Strömming/Sillfiske, Uncategorised Posted on 2026-09-12 08:05

Det är dags för ännu ett kapitel i min lilla jakt på alternativa sänken.

Förra gången visade jag hur man kan göra sänken av gamla muttrar. Den här gången har jag rotat vidare i gömmorna och hittat något som kanske inte ser särskilt mycket ut för världen vid första anblicken.

Gamla proppar.

Jodå… ni läste rätt.

En gammal propp kan faktiskt få ett nytt liv som fiskesänke.

Blyet – en fråga vi behöver ta på allvar

Det pågår inom EU ett arbete med att begränsa användningen av bly i fiskesänken och beten. Bakgrunden är blyets negativa påverkan på både människors hälsa och miljön. I det förslag som ECHA har arbetat fram finns bland annat olika övergångstider beroende på hur mycket produkten väger. För sänken och beten upp till 50 gram har tre år angetts, medan tyngre produkter föreslås få längre övergångstid.

Exakt hur de slutliga reglerna kommer att se ut och när de träder i kraft är därför något vi fiskare behöver hålla koll på.

Men oavsett regelverk tycker jag att det finns en annan viktig fråga:

Vad händer med alla de gamla blysänken som redan finns där ute?

Har man bly­sänken hemma är det inte samma sak som att de plötsligt förvandlas till förbjudna föremål över en natt. Reglerna och eventuella övergångsbestämmelser måste naturligtvis följas när de är fastställda.

Men jag tycker ändå att vi redan nu kan börja tänka lite annorlunda.

För jag skulle inte vilja se en utveckling där bristen på blyprodukter leder till någon form av svart marknad eller att gamla blysänken börjar hanteras på ett sätt som inte är bra vare sig för människor eller natur.

Det finns faktiskt andra vägar.

Och ibland behöver man inte gå längre än till garaget, verktygslådan eller den där berömda lådan med ”bra att ha”-saker som ingen i familjen vågar slänga.

För där kan det finnas både muttrar och gamla proppar.

Då provar vi med proppen

I filmen visar jag hur jag gör mitt nästa alternativa sänke – av en gammal propp.

En sådan propp väger ungefär 26 gram, vilket passar mitt fiske alldeles utmärkt.

Det fina med den här typen av återbruk är egentligen inte bara själva sänket.

Det handlar om tankesättet.

Vi fiskare är ofta ganska duktiga på att köpa nya prylar. Jag är definitivt inget undantag där. Det finns ju alltid någon ny krok, lina, rulle eller pryl som absolut måste testas. 😉

Men samtidigt tycker jag väldigt mycket om att försöka använda det som redan finns.

En gammal mutter behöver inte vara skräp.

En gammal propp behöver inte vara skräp.

Med lite fantasi, lite verktyg och en gnutta skaparglädje kan saker få ett nytt liv.

Och det är precis det jag gillar med mitt fiske.

Att experimentera.

Ibland fungerar det fantastiskt.

Ibland blir resultatet sådär.

Och ibland står man där och funderar på vad sjutton man egentligen höll på med.

Men även då har man lärt sig något.

Naturen är den stora vinnaren

För mig handlar det här inte om att tala om för någon annan hur man måste fiska.

Det handlar om att visa att det faktiskt finns alternativ.

Vi kommer aldrig att kunna göra allt perfekt. Men om vi kan minska användningen av material som är skadliga för naturen och samtidigt återanvända sådant som annars kanske hamnar i soporna, då tycker jag att det är värt att försöka.

Fisket ska ge oss naturupplevelser, avkoppling, motion och glädje.

Då känns det också ganska rimligt att vi försöker lämna så lite skräp och skadliga ämnen efter oss som möjligt.

Så nu är det dags att plocka fram gamla proppar ur gömmorna.

Från elskåpet till fiskeväskan – vem hade kunnat tro det?

Och fungerar de?

Ja, det återstår att se.

Det är ju därför jag testar.

För någonstans mellan skaparglädje, experimentlusta, sunt förnuft och en och annan misslyckad idé hittar man ofta de bästa lösningarna.

Så häng med i filmen, så visar jag hur jag gör.

Och som vanligt:

Ut och fiska – men tänk ett steg längre.

När allt är som det ska.

Skitfiske på eder mina damer och herrar

Seppo

Beklagar den dåliga ljudkvaliteten



Mutterfiske – när en mutter blir ett sänke

Abborrfisket, Flundremete, Havsöringsfiske, Övrigt Posted on 2026-09-08 20:14

Ibland behöver man inte uppfinna något nytt.

Ibland behöver man bara titta lite närmare på det man redan har omkring sig.

Sist William och jag var ute på en metetur fick vi en ganska rejäl påminnelse om just detta. Det gick åt sänken. Och då menar jag inte ett eller två, utan så pass många att mitt sänkesförråd började se ut som om någon varit där med stora skyffeln.

Det var kraftiga undervattensströmmar som drev våra sänken fram och tillbaka längs botten. Till slut hittade de naturligtvis någon liten flisa, sten eller annat elände där de bestämde sig för att stanna.

Så där satt jag och tittade på mitt förråd av sänken som sakta men säkert började sina.

Och då slog det mig:

Muttrar!

Varför skulle inte en rejäl mutter fungera som sänke?

Och det var egentligen ingen ny tanke.

Plötsligt dök ett gammalt minne upp från barndomen.

När jag var liten brukade min morfar Kalle och min fasters gubbe Martti använda helt vanliga muttrar som sänken när vi bottenmetade efter abborre och id. Det var inget märkvärdigt med det då. Man tog helt enkelt det man hade till hands.

Jag minns också att min far kunde bli skogstokig på mig ibland när jag hade länsat hans mutterförråd.

Jag misstänker att han inte riktigt såg den stora potentialen i mitt experimenterande på den tiden.

Det här var faktiskt en ganska vanlig metod längs den sydvästra kusten i Finland. På finska brukar man kalla det mutterikalastus – och översatt till svenska blir det helt enkelt:

Mutterfiske.

Och faktum är att det fungerar riktigt bra.

En av fördelarna med muttern är att den gärna gräver ner sig en liten bit i sanden när den hamnar på botten. Det gör att den ligger stabilt och håller betet på plats, något som i vissa situationer fungerar bättre än ett traditionellt päronsänke.

Sedan kommer nästa fördel.

Du kan själv välja storlek och därmed ungefärlig vikt efter de förhållanden du fiskar i.

Mina vikter ligger ungefär här:

  • M12 – 17 gram
  • M14 – 25 gram
  • M16 – 33 gram
  • M18 – 49,5 gram
  • M20 – 65 gram
  • M22 – 80 gram

Det fina är att det inte krävs någon avancerad vetenskap.

En mutter, lite fantasi och viljan att prova något annat kan räcka långt.

Och kanske är det just det jag gillar med fisket.

Vi pratar ofta om fina spön, avancerade rullar, specialgjorda sänken och all möjlig utrustning. Men ibland är den bästa lösningen något som legat i en verktygslåda hela tiden.

Det här är också ett litet exempel på hur gamla kunskaper kan komma tillbaka när man minst anar det.

Min morfar Kalle och Martti använde muttrar när jag var liten.

Årtionden senare sitter jag vid vattnet, ser mina sänken försvinna ett efter ett och tänker:

”Men för tusan… varför köper jag sänken när jag kan använda muttrar?”

Så nu har jag gjort en film där jag visar hur jag tillverkar mina egna muttersänken och hur jag använder dem i mitt fiske.

Kanske är det något för dig också.

Och skulle du råka ha en verktygslåda hemma med ett överflöd av muttrar…

Tja, då vet du vad du kan göra med dem.

Men fråga för säkerhets skull först.

Jag lärde mig nämligen tidigt att det kan vara förenat med vissa risker att länsa sin fars mutterförråd. 😉

Här nedan kan du kika på filmen där jag visar hur jag tillverkar mina muttersänken.

Skitfiske på eder, mina damer och herrar!

/ Seppo



När fisketuren slutade med tillökning

Abborrfisket, Övrigt Posted on 2026-08-24 18:07

Ibland planerar man en fisketur med familjen och hoppas på några abborrar.

Och ibland får man betydligt mer än man hade räknat med.

I lördags tog vi en liten familjetur till hamnen för att försöka lura en och annan abborre. Med på turen var min hustru, jag själv och familjen Nilsson – med fyraåriga Ebba i spetsen.

Det var faktiskt Ebba som hade flaggat för att hon ville ta en fisketur med mig. Och eftersom jag är en snäll bonusfarfar – åtminstone när det gäller fiske – så var det bara att ordna saken.

I smyg hade vi dessutom bedrivit lite kastträning tidigare. Framför allt hade vi tränat på invevningen, för som alla riktiga fiskare vet är det naturligtvis just invevningen som avgör om fisken behagar hugga eller inte.

Jag hade riggat två spön med bottenmete. Ebbas spö fick däremot lite modernare utrustning. Ett sänke och två små jiggar.

Drop shot fishing, som det så fint heter på utrikiska.

Vädret kunde knappast ha varit bättre. Svaga nordvästvindar, behagligt och alldeles lagom för en liten familjeutflykt.

Ja, egentligen var det mer picknick än fisketur.

Fast med fiskespön.

Som bete hade vi mask och strömming, och vi hann faktiskt få några försiktiga dragningar på spöna. Ni vet sådana där små petningar som får hela familjen att samlas runt spötoppen och stirra koncentrerat på den.

Man vill ju inte missa hugget.

Men ibland bestämmer verkligheten över fisket.

Efter ungefär en och en halv timme var vi tvungna att abrupt avsluta vår fisketur. Ebbas mamma, Paulina, behövde skjuts till sjukhuset.

Inte för att hon hade blivit dålig.

Hon hade helt enkelt börjat få värkar.

Då gick det undan.

Masken fick ligga kvar där den låg, fiskespöna packades ihop och all fokus flyttades från abborrar till något betydligt viktigare.

Ebba följde med oss hem medan hennes pappa Adrian åkte tillsammans med Paulina till BB i Kalmar.

Och där någonstans kan man väl konstatera att vår lilla fisketur tog en ganska oväntad vändning.

Klockan tre på söndagsmorgonen födde Paulina en liten dotter.

Ebba hade fått en lillasyster.

Så där stod vi plötsligt med facit på vår familjefisketur.

Ingen abborre.

Ingen storfångst.

Ingen rekordfisk.

Men en alldeles ny liten familjemedlem.

Och jag måste säga att det får räknas som en ganska skaplig fångst ändå.

Vilken härlig familjetur det blev!

Först lite kastträning, några försiktiga napp, mask, strömming och drop shot. Sedan en hastig packning och färd mot BB – och till sist tillökning i familjen.

Det är väl precis det som är tjusningen med livet och fisket.

Man kan aldrig riktigt veta vad som väntar runt nästa kast.

Under en fisketur kan faktiskt allt hända.

Till och med att man kommer hem med en liten flicka i stället för en abborre.

Och den fångsten tror jag banne mig blir svårslagen. ❤️

Skitfiske på eder mina damer och herrar

Seppo

Ebba på ”G”

Ebba hoppas på napp med pappa Adrian

Jag i egen hög person

Härlig familjekaos vid piren

Familjen Nilsson här på bild tre som senare blev fyra. Vilken fantastisk dag!



Nästa »

Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.