Tre dagar.
Två gamla fiskekamrater.
En (Pelle) Pelle Klippinge.
En (Larsa) Lars-Erik johansson.
Några svårflirtade öringar.
Och ett par påsar Gott & Blandat.
Resan började vid anrika Alsterån där vakande öringar motionerades med stor entusiasm och varierande framgång. Kaffepannan gick varm, nybakat bröd plockades fram och limpmackorna toppades med kallrökt och gravad havsöring så fint att man nästan funderade på att öppna restaurang istället för att fiska.
Dessutom hade vi härliga möten med stockholmare längs ån — människor som fortfarande verkade tro att vi faktiskt visste vad vi höll på med.
Sedan fortsatte färden mot Öland där havsöringarna längs kusten fick dagens motionspass av tre envisa gubbar.
Mellan fiskepassen uppstod dagens kanske viktigaste diskussioner:
Någon som har Gott & Blandat?
Varför försvinner de goda bitarna först?
Och hur kan en påse räcka så länge?
Vi vandrade förbi väderbitna bänkar med mer patina än många fiskeskrönor, drack kokkaffe ute vid kustlinjen och såg solen sjunka över havet medan historierna blev fler för varje kopp.
Det här blir nog inte bara en bloggserie.
Det här blir tre delar om vänskap, fiskedrömmar, kustvindar, vakande Alsteråöring, envisa öringar, kaffepannor och ett godis som sannolikt räddade både humör och blodsocker längs vägen.
Och någonstans där ute simmar fortfarande fisken vi “nästan hade”… samtidigt som sista biten Gott & Blandat försvann.
Del ett ”Alsterån” kommer snart.
Skitfiske på eder mina damer och herrar
Seppo

Underbar bänk efter Ölandskusten

Givetvis nybakat bröd under fisketuren


