Blog Image

Seppos Fiskehörna

– där havsöring möter hjärta och passion


Välkommen till mitt hörn av fiskelivet. Här får du följa med mig ut, oftast med flugspö i hand och ett egentillverkat mönster på tafsen, men ibland också med haspelspö eller bottenmete efter skrubbor, piggvarar och havsöring i strandkanten.

Jag fiskar främst på Öland, men drar mig inte för att utforska nya vatten. För mig handlar fisket lika mycket om naturens stillhet som om hugget, om tångens doft, vindens viskningar och det där ögonblicket när linan stramas och pulsen höjs.

I bloggen delar jag med mig av min passion för flugbindning, fisketeknik, utrustning och möten med både människor och vatten. Välkommen att följa med, det bästa kastet kanske ligger framför oss.

När vintern knackar på – och fiskesjälen får pysselfeber

Övrigt Postad av SeppoPosted on 2026-01-02 07:45

Vintern har börjat få sitt grepp, om än försiktigt, här på ön. I skrivande stund faller snön stilla utanför fönstret och lägger ett tunt täcke över landskapet. Det är vackert, lite tystare, och framför allt ett tydligt tecken på att det nu är lågsäsong på kusten men högsäsong i hobbyrummet.

För det är ju nu det händer.

Nu när fingrarna inte längre är stelfrusna runt korkhandtaget kan man med gott samvete börja pula med sina fiskeprylar. Fluglinor putsas och får nytt liv, rullar infettas som vore de gamla veteranbilar, flugaskar töms, sorteras och fylls igen. Flugor binds, både sådana man vet funkar och sådana man hoppas ska funka.

Askarna med dragen rengörs och sorteras (ja, även de som ”absolut inte behöver rensas just nu men ändå gör det”). Kanske slinker ett och annat fiskeställ in i tvättmaskinen också – mest för att påminna sig om hur de såg ut innan säsongen satte sina spår.

Och när man ändå är i farten: campingutrustningen får sig en översyn. Kök, liggunderlag, termosar allt ska vara redo. För plötsligt är det vår, och då finns det inga ursäkter.

Personligen planerar jag dessutom att släppa två nya flugmönster under året. Mer om dem längre fram men låt oss säga så här: idéerna är många och bindstädet har redan börjat viska.

Men vintern handlar inte bara om prylar.

På en av bilderna jag delar idag sitter barnbarnen Aveline och Cleo och komponerar nya flugmönster. Kreativiteten flödar, materialet hamnar kanske (inte alltid där den ska) och resultatet är… tveklöst unikt.

Och det är precis där magin finns.

Att involvera barnen i pysslandet, i skapandet, i fisket, det är viktigare än vilket drag som är hetast för stunden. De lär sig tålamod, nyfikenhet och glädjen i att skapa något själv. Och vem vet? Kanske är det just den där flugan som fångar drömfisken.

Eller så gör det inte det.
Men minnet – det sitter.

Vintern må ha börjat sitt grepp om ön, men fiskesuget?
Det är lika starkt som alltid.

God fortsättning och skitfiske på eder mina damer och herrar.

Seppo

Seppos arkivbild som är tagen för mången år sedan.



Årets sista tur – och kanske den viktigaste

Havsöringsfiske Postad av SeppoPosted on 2025-12-23 05:40

Igår tog jag årets sista fisketur. Inte med vem som helst, utan med en av våra juniorer. Vår nioåring Cleo har nämligen börjat få upp ögonen för fiskets ädla konst, och det i sig är ju större än vilken havsöring som helst.

Vi rullade ut vid tolvsnåret med siktet inställt på att lura årets sista silverblänkare. Samtidigt skulle Cleo premiärtesta sina nya vildmarkskläder och stövlar. Moder Natur bjöd snällt på en isande nordanvind på 2 till 3 m/s och runt plus två grader i luften. Perfekta förhållanden för att testa både kläder, och prylar.

Spinnspöna var riggade med dobb och fluga, precis som det ska vara. Efter en stund frågade Cleo om jag alltid fiskade ensam på just den här platsen.
– Ja, här är det aldrig folk när jag är här, svarade jag självsäkert.

Det tog väl ungefär trettio minuter innan jag hör mitt namn ropas bakifrån.

En bekant dök upp, också sugen på att prova lyckan. Fantastiskt roligt att stöta på likasinnade längs kusten. Efter några minuters trevligt snack sa jag att han självklart kunde fiska samma sträcka som oss. Delad glädje är ju dubbel glädje, och det gäller även i vadarbyxor.

Min vän behövde inte lång tid på sig. Två fina havsöringar inom loppet av en timme. Dobb och fluga där också. Imponerande, och inspirerande.

Cleo då? Jo, det blev några dragningar och förväntansfulla blickar, men inget som ville hela vägen in. Inte ett pill på mina prylar. Vid tvåtiden började det dyka upp ännu mer folk som stannade och pratade. När de gått vidare tittade Cleo på mig och sa:
– Men du sa ju att du alltid var själv här… nu kommer det ju folk hela tiden.

Ja, vad svarar man på det? 😄

Vi fiskade fram till tre utan fler känningar, men jag måste säga: det är något alldeles extra när barnen, i det här fallet barnbarnen är med på fisketuren. Det är inspirerande, roligt och så oerhört givande att orden nästan tar slut. På något sätt fiskar man genom dem. Man ser platsen, stunden och fisket med nya ögon.

Ett privilegium, faktiskt.

Så även om vi inte landade årets sista havsöring, så landade vi något minst lika värdefullt: en fantastisk stund tillsammans längs vår härliga öländska kust. Och det slår allt. 🎣💙

Om sportfisket ska leva vidare räcker det inte med bra flugor, rätt vind eller perfekta bottnar. Det krävs nyfikenhet, tid och någon som visar vägen. När barn får följa med ut, frysa lite om fingrarna, ställa frågor och uppleva både napp och tomma timmar, då sås fröet.

Det är där framtidens sportfiskare föds. Inte nödvändigtvis genom rekordfiskar, utan genom gemenskap, skratt och minnen längs kusten. Och ärligt talat, det är nog den viktigaste fångsten av dem alla

God Jul och ett riktigt Gott Nytt år på eder mina damer och herrar

Seppo

Vår Cleo på ”G”. Måste säga att hon börjar kasta riktigt bra nu.



En metetur med Cleo

Flundremete, Havsöringsfiske, Övrigt Postad av SeppoPosted on 2025-07-27 07:29

– och tankar om barn, fiske och samhörighet

Det finns få saker som kan pigga upp en gammal gubbe som jag så mycket som att få dela en fisketur med barnbarnen. Den här gången var det Cleo, nio år och full av nyfikenhet, energi och ett spirande fiskeintresse, som följde med ut.

Nu är ju Cleo inte mitt barnbarn rent biologiskt, hon är min hustrus dotterdotter, men hon har varit med mig sedan hon föddes, och för mig är det inte blodet som avgör vem som är barnbarn. Det är tiden vi delar. Närhet byggs inte i gener, den byggs i ögonblick och vi har samlat mången sådana genom åren. Så för mig är Cleo även mitt barnbarn, punkt slut.

Vi hade förberett våra meteprylar kvällen före – mask, metspön, doppande flöten och förhoppningar, och tidigt nästa morgon bar det av. Cleo var laddad, jag med. Första stopp blev Lofta, ett klassiskt skrubba-hak där jag haft ett och annat lyckokast genom åren. Men efter två timmars fiskande med endast ett napp föreslog Cleo att vi skulle byta plats. Ett klokt beslut, och jag gillar verkligen att hon börjar tänka som en fiskare redan nu.

Andra stoppet blev Grönvik, strax söder om Djupvik. En plats med historia för oss. Jag kan inte låta bli att nämna att vår Alma en gång vann Havsöringscup just här, med en öring på över tre kilo, fångad med dobb och fluga. Och ja, hon fiskade såklart med en Albyminken Classic i änden av tafsen. Vad annars?

Vi metade ända till klockan tre på eftermiddagen. Två napp, men inga fiskar upp. Men det gör faktiskt inte så mycket. Fiske handlar inte bara om fångst. Det handlar om närvaro. Samtal. Glädjen i att se Cleo kasta med dobb och fluga – och hur hennes teknik med spinnspöt förbättrades för varje kast. Jag blev både stolt och varm i hjärtat.

Och som kronan på verket: just när vi lagade vår lunch på gasolköket drog en rejäl regnskur över oss. Vi blev plaskvåta, men skrattade så vi kiknade. Fem minuter senare kom solen och värmde upp oss igen. Samtidigt hörde jag att det regnade konstant i Lofta – så Cleo hade rätt där också. Tur att vi bytte plats!

Nästa fisketur blir till Snärjebäcken, där vi ska testa flugfisket efter regnbåge tillsammans. Det ser jag verkligen fram emot.

Jag vill avsluta med att säga: har du barnbarn eller någon ung själ i din närhet ta med dem ut. Oavsett om det nappar eller inte. Tiden tillsammans i naturen ger något mycket djupare än ett fiskekort eller en fångstrapport kan beskriva. Det ger gemenskap, trygghet och minnen som varar längre än någon sommar.

Och för oss gamlingar? Det ger liv.

Skitfiske på eder mina damer och herrar

Seppo

Cleo med dobb och fluga vid lofta

I vänta på en dragning

Härlig natur vid Grönvik. Mörka regnmoln hänger tungt över Lofta

Supergott med lunch ute i naturen trots regnskur

Selfie på oss vid Lofta



Flugfiskets ädla konst

Havsöringsfiske, Övrigt Postad av SeppoPosted on 2025-07-09 11:41

Flugfiskets ädla konst – till priset av en pizza

Våra barnbarn Cleo (8 år) och Aveline (14 år) kom en dag till mig med en oväntad men hjärtevärmande begäran:
”Seppo”, vi vill lära oss flugfiska!”

Jag blev förstås både rörd och lite mallig – flugfiske är ju ingen vanlig barnsyssla. Det här är ändå den ädla konsten, som kräver precision, tålamod och ett uns galenskap.

Så vad gör man? Jo, man går raka vägen ut på nätet och beställer ett flugspö från Kina för den svindlande summan av…knappa 250 kronor.
Ja, du läste rätt. För mindre än vad en familjepizza kostar får man alltså ett komplett flugspö.

Tanken var enkel: ett billigt, lätt och tåligt spö som tjejerna kunde hantera utan att jag skulle få hjärtklappning vid varje markkontakt. Jag riggade det med min gamla Loop-grafitrulle (lätt som en fjäder, perfekt för små armar), slängde på en Maxximus-fluglina i klass 6, och gick ut för att provkasta.

Och vet du vad?

Jag blev chockad.
Alltså på riktigt – det var som att spöt kastade av sig självt.
Så lättkastat, så följsamt, så… ja, obegripligt. Jag har testat många spön i mina dar, men aldrig något som detta. Det här lilla budgetspöet från fjärran östern levererade som om det var handbyggt i Schweiz för tusenlappar.

Nu är det kväll, och tjejerna kommer snart. Jag har riggat upp grejerna och ser framför mig hur de tar sina första stapplande kast med stora ögon och ännu större skratt.
Och vet du – jag tror faktiskt att de kan vara redo att kasta efter öring redan i morgon. Flugfiskets nästa generation står på tröskeln.

Och det började – förstås – med ett spö för 250 kronor och två nyfikna barnbarn.

Och om det här spöt fortsätter att leverera lika bra som det känns just nu – ja, då kommer jag att beställa tre till. Planen är att använda dem till min tvådagars flugfiskekurs i höst:
🟠 Dag ett: kastteknik, väderförhållanden, öringens födoval och beteende.
🟠 Dag två: praktik – vi beger oss ut och försöker motionera en vild ölandsöring.

Så håll ögonen öppna – både efter nästa blogginlägg och efter en åtta och en fjortonåring med perfekta presentationer i kastet.

Skitfiske på eder mina damer och herrar.

Seppo

Flugspöt från Kina i klass 5/6 -9fot med en monterad Loop grafitrulle



Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.