Blog Image

Seppos Fiskehörna

– där havsöring möter hjärta och passion


Välkommen till mitt hörn av fiskelivet. Här får du följa med mig ut, oftast med flugspö i hand och ett egentillverkat mönster på tafsen, men ibland också med haspelspö eller bottenmete efter skrubbor, piggvarar och havsöring i strandkanten.

Jag fiskar främst på Öland, men drar mig inte för att utforska nya vatten. För mig handlar fisket lika mycket om naturens stillhet som om hugget, om tångens doft, vindens viskningar och det där ögonblicket när linan stramas och pulsen höjs.

I bloggen delar jag med mig av min passion för flugbindning, fisketeknik, utrustning och möten med både människor och vatten. Välkommen att följa med, det bästa kastet kanske ligger framför oss.

En dimmig onsdag på sydvästra Öland – och jag lämnar flugspöna hemma (!)

Havsöringsfiske Posted on 2025-11-21 08:09

William Kärnchen hämtade mig redan vid sjusnåret denna disiga onsdagsmorgon. Planen var glasklar: heldagsfiske efter havsöring på sydvästra Öland. Glasklart var däremot inte vädret, prognosen utlovade dimma, dis och knappt en vindpust över 2 m/s. Och jag ska ärligt erkänna… dimma och jag har aldrig varit nära vänner. Jag brukar säga att när dimman ligger tät, då brukar jag binda flugor.

Men hör och häpna, dagens största chock kom inte från SMHI utan från mig själv. Jag lämnade flugspöna hemma. Ja, du läste rätt. Inte ett enda följe på en streamer, inte ett enda dubbeldrag i sikte. I dag skulle det bli spinnfiske för hela slanten.

William tittade på mig ungefär som om jag kommit ut ur huset i morgonrock och gummistövlar:

“Ska du inte ta med flugspöt…?”

Slinky trout levererar i trolldimman

Väl framme knöt jag på mitt Slinky trout, och redan efter 15 minuter hade jag ett följe. Timmen senare ringer William och berättar att han nyss tappat en fin fisk och haft flera kontakter oxå på en Slinky trout. Bara att knalla norrut alltså. Jag vadade ut några meter, kastade, och redan på första kastet motionerade jag en pigg 45:a. Dimma eller inte, öringen verkade på gott humör.

Vi fortsatte en bit norrut, och efter en stund bestämde vi oss för att dra längre söderut. Det tog inte lång tid förrän William var i kontakt med en riktigt fin öring som valde att volta sig av kroken i bästa cirkusstil. Själv drog jag ytterligare en 45:a på Slinky trout.

“Var är flugspöet, Seppo?”

Vid lunch dök Williams pappa Klaus upp. Han höjde ögonbrynen så högt att jag trodde de skulle fastna i luften.

“Du… spinnfiskar? Var är flugspöet?”

Det är fascinerande hur fel det kan bli i fiskebrors ögon när jag står där utan mina älskade flugspön. Ungefär som om man glömt byxorna hemma, men tagit med vaden. Men humor blev det, och en del blinkningar åt mitt ”gångbart motsträviga” förhållande till spinnfiske.

Efter fikat fortsatte vi och även Klaus fick motionera en 45:a som bet över en Stikpillen. William tog en på just under 50. Det var smått otroligt, trots dimman, trots mitt spinnfiskande (eller kanske tack vare det, vem vet) så hade vi betydligt bättre fiske än jag vågat hoppas på. Flertalet motionerade, en hel del följen och kontakter.

Magin i dimman

Och jag måste erkänna… även om jag gnäller på dimma, så finns det något trolskt över den. Havet blir tystare, luften tjockare, ljuden dämpas och man känner sig nästan som om man fiskar i en saga. Det är som att hela naturen håller andan. Havsöring på Öland i dimma kan vara en riktig magisk upplevelse när man väl låter sig slukas av stämningen.

Dagen avrundas med svamp och tur med vädret

När fisket var klart passade William och jag på att plocka några kilo Höstmusseroner. Perfekt avslut på en dag som började med tvekan, fortsatte med spinnfiskeschock för omgivningen och slutade med både öringfrossa och svampkorgar.

Och tur var väl det att vi valde just denna disiga onsdag, för på torsdagen blåste det upp rejält till regn och snö.

En fantastisk, trivsam dag i bästa sällskap. Och ja… spinnfiske är kanske inte så tokigt ändå, så länge man får lufta sina gamla Ambassadeur-rullar.

Skitfiske på eder mina damer och herrar!

Seppo

Klaus med sina hundar.

Lunchpaus, Klaus och William.

Morgonfika med William.

William på väg ut.

Magiskt!



En dag vid Lilla Hällesjön, fiske, flugor i goda vänners lag

Flugbindning, Övrigt Posted on 2025-10-13 05:04

Det är inte varje dag man får uppleva en sådan lördag som den igår. Jag, tillsammans med Klaus, William och Gösta, alla involverade i Bo Pensionat i Vickleby, begav oss till den stillsamma sjön Lilla Hällesjön, inte långt från Fliseryd, för en dag med flugfiske, ambitionerna höga, tålamodet än högre.

Vi anlände vid sjön strax efter tio på lördagsmorgonen, fulla av förhoppningar, med flugor, spön, sittunderlag och det där fiskesug som bara ett stilla vatten kan locka fram. Solen sken, luften var klar, men vinden… ja, vinden var nordlig och byig som bara den periodvis. Den försökte säkert också fiska, för den drog och ryckte i både fluglinor och hattar.

William, vår egen fiskeguide här på Öland (han känner väl till sjöns alla hemligheter, utrustade mig med två “giftiga” flugor, dvs sådana som regnbågen inte kan stå emot. Det dröjde väl inte länge förrän han drillade en vacker regnbåge på halvtannat kilo. En mäkta finfin regnbåge på alla sätt. En timme senare stod Klaus där med sin kilo-regnbåge som han senare håvade upp.

Jag då? Jo, jag hängde med i riggen, med alla dragningar, lyftningar, hoppande flugor och… noll regnbåge. Min corixanymf lockade dock fram en fin liten mört, det får väl räknas som trofe` av sällskapet, men inga självporträtt med regnbåge för mig denna gång. Gösta och jag fick nöja oss med att titta och beundra.

Vid ettiden tog vi paus, Gösta och Klaus drar fram grillkorv och bröd, och oerhört välljudande skratt vid elden. Korvdoft och korvbröd och lite senap så enkelt, så gott. Ni vet hur det är: det blir aldrig fel med korv när man fiskat och lidit lite med kall vind och heta drömmar.


Bo Pensionat

För den som inte redan känner till det: Bo Pensionat är en pärla i vårt Öland, som är mer än bara tak över huvudet. Det är värme, gemenskap, skratt och den där känslan av att komma hem, fast man är bortrest. Här möts människor, berättelser delas, och fiskar fångas (eller så gör de inte det, men det gör ingenting). Pensionatet ägs av personer som vet vad gästfrihet innebär, och som dessutom tycker om natur, sjönära äventyr lika mycket som en perfekt uppdukad frukost.


Lilla Hällesjön och dess fiskeklubb

Lilla Hällesjön, stilla vatten, djup eller ej beroende på årstid och regn, är en fiskedröm för oss regnbågsälskare. Sjön ligger vackert, omgiven av skog, med vindar som ibland samarbetar och ibland mest leker med fluglinorna. Fiskeklubben vid Lilla Hällesjön håller ordning och reda: regler, fiskekort, ibland tävlingar, alltid gemenskap. Man vet att när man är där så är man välkommen, och fisketips finns alltid att få från de som känner sjön som ett gammalt fiskenät.


Slutsats

Alla var nöjda, utom kanske min flugfiskeego, som än en gång lärde mig att tålmodighet och rätt fluga är vapen i kampen mot tom lina. Men vad gör det? Det var värmen från solen, vännernas skratt, grillkorv i magen och naturens stillhet som gjorde dagen oförglömlig.

Nästa gång kanske jag får en regnbåge värdig bloggstatus. Tills dess: tack till Klaus, William och Gösta för en dag man inte glömmer, och tack till Bo Pensionat för att ni gör livet bättre, en korvgrillning och en flugkrok i taget.

Skitfiske på eder mina damer och herrar.

Seppo

William med en finfin regnbåge från Lilla Hällesjön

Korvgrillning

Min mört på en Corixanymf. Givetvis så fick den gå på retur.



Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.