Gjorde en testrunda med 60 Lures nya genomlöpsdrag Electric Toby 23g på sydöstra Öland.
Och jag säger det direkt – jag är inte sponsrad. Bara nyfiken… och kanske lite envis.
Nu ska jag vara ärlig. Jag har inte direkt någon doktorshatt i spinnfiske efter havsöring.
Jag har i många år varit en renodlad flugfiskare efter kustens silver – och utan att skryta (nåja… lite då) så har det gått ganska bra. Jag slutade räkna mina motionerade öringar för många år sedan, men då hade jag passerat 600 stycken. Och ja – det är enbart Ölandsöringar vi pratar om.
Men så, förra året, dök han upp…
Min gode vän William Kernchen.
Han fick mig att damma av spinnspöna och visade mig den ädla konsten att jaga havsöring med drag. Inte alla som har förmånen att få en sådan guide vid sin sida – tips, trix och små justeringar som gör stor skillnad. Det var där resan började.
Och någonstans under förra året föddes en idé.
En sådan där idé som först känns lite… märklig. Nästan för enkel.
Men som sedan visar sig fungera på ett sätt som är, ärligt talat, smått obegripligt.
Mina bomturer har minskat drastiskt. Förra året kunde jag räkna dem på ena handens fingrar – och i år? Två stycken. Två!
Men vad det handlar om… ja, det tänker jag inte avslöja riktigt än.
Vi kan kalla det “höstens sanning”. Kanske efter vår tävling Havsöringsträffen med Ölands Sportfiskeklubb. Tills dess får det vara just det – en liten viskning i vinden.
Testrundan
Jag var ute vid tretiden. Lugnt. Nästan för lugnt.
Inget liv, inget tecken… förrän runt halv fem då jag hade ett följe.
Och så – den där klassiska väntan.
Men kring halv åtta hände något.
Det bara… släppte.
Mellan halv åtta och halv nio hann jag med att motionera tre hoppglada öringar runt 50 cm, och tappade dessutom en riktigt fin fisk på uppskattningsvis 60–65 cm.
Och ja – nu vet jag varför.
Vi säger så här: det handlar om en knut. Ibland är det de små detaljerna som avgör om man är kung för kvällen… eller bara en god historieberättare.
Efter det hade jag några följen till, men sedan dog det ut.
Vid niotiden bytte jag till en Crazy Cuda ”Koppar” (kanske heter något annat) – och pang! En vilt sprattlande 45:a fick hälsa och simma vidare.
Sedan blev det tyst igen.
Och jag? Jag åkte hem nöjd.
Tankar vid kaffekoppen
Det här med 60 Lures genomlöpsdrag måste jag ändå säga… det är något extra.
De levererar. Punkt.
Jag har till och med riggat vår nioåring Cleo med dessa drag – och hon har levererat hon också. Flera öringar, dessutom tappat några riktiga bonusfiskar (ja… där var den där knuten igen).
Det säger en del.
Slutsats – våga testa
Det jag tar med mig från detta är egentligen ganska enkelt:
Att våga prova nytt kan förändra allt.
Även för en gammal flugräv.
I kombination med min lilla… hemlighet… har både mitt spinnfiske och flugfiske lyft sig till en helt ny nivå. Och kanske är det just där det ligger – i nyfikenheten, i modet att testa, och i att aldrig bli helt fullärd.
För havsöringen… den lär oss alltid något nytt.
Och till sist…
Det finns något mer.
Något som gnager lite i bakhuvudet varje gång jag står där vid kanten, kastar ut och låter betet jobba hem.
Min idé.
Den som förändrade mitt fiske mer än jag först vågade tro.
Den som fått bompassen att nästan försvinna… och som ibland får mig att le lite för mig själv där ute i vinden.
Men än är det inte dags.
Efter höstens Havsöringsträff kommer jag att berätta.
Visa. Förklara.
Kanske håller du med mig.
Kanske skakar du bara på huvudet och tänker: “Det där kan väl aldrig fungera…”
Men tills dess…
Våga testa nytt. Våga tänka annorlunda.
Och framför allt – lita på din egen känsla.
Vi ses där ute.
Skitfiske på eder mina damer och herrar
Seppo
Överst Crazy Cuda och den nya färgen Electric Toby. Jag köpte dessa hos ”Cykel Johan” Färjestadens Cykelaffär. Lite småmysigt att ha en butik i närheten som säljer 60 Lures drag.
