Blog Image

Seppos Fiskehörna

Mitt Fiskeliv!

Här kan du följa mig i mitt fiske i första hand på Öland men även på andra spännande platser.

En tur till Snärjebäcken med min kära hustru Susan – och en saknad Montana

Flugbindning, Övrigt Posted on 2025-06-07 10:25

Det var äntligen dags. Snärjebäcken kallade – den lilla pärlan där urstarka regnbågarna simmar i humusfärgat vatten och fiskare tappar både fisk och vett i jaktens hetta. Med packade matsäckar, spön och flugaskar begav Susan och jag oss dit med stora förhoppningar. Eller, ja – jag hade förhoppningar. Susan hade en plan.

Hon hade med sig sina välbeprövade UL-spön och ett spinnspö som såg ut som det kunde dra upp en mindre säl om det ville. Själv dammade jag av mitt kära splitcane-spö – en klass 5 Wallop Brook – som jag hanterade ungefär som en relik från medeltiden. Jag kände mig som Gandalf med flugfiskeambitioner.

Men det dröjde inte länge innan det stod klart vem som skulle visa var skåpet skulle stå.

Susan, regnbågens skräck

Medan jag, i anletets svett, började bena igenom min flugarsenal som en galning i färglära-imitation – tog Susan några steg ner mot vattnet, kastade ut… SMACK! En fin regnbåge på spinn. Självklart. Spöt bugade sig i perfekt båge och hon log sådär nöjt som bara en person kan göra när de precis visat sin partner hur det ska gå till.

”Jag tror jag hade ett hugg till där”, sa hon strax efter. Klart hon hade. Kort därpå tappade hon ytterligare en och hade flera känningar under dagen. Hon fiskade som en maskin – medan jag mest fick följen. Små, nyfikna regnbågar som simmade efter mina flugor som om de bara ville kolla vad det var för konstigt på menyn.

Flugor i omlopp – men inte den rätta

Jag testade allt, till och med Albyminken, Spiggflugan, Doktor MZee – hela arsenalen fick smaka vatten. Men inget ville riktigt bita. Då slog det mig: den där lilla Montanan jag brukade ha med, den där lilla svarta med gul torax som alltid levererar… Den låg hemma i en ask jag naturligtvis inte hade med mig.

På andra sidan bäcken stod en äldre herre med dobb och – just det – Montana nymf. Han drog regnbågar som om han hade årskort på fiskelyckan. Jag övervägde i tysthet att låna hans fluga, spö, bil och identitet.

Regn, romantik och reflektion

Framåt eftermiddagen drog ett par rejäla regnskurar in, men vi höll ut. Satt under ett träd, ibland under vindskydd och delade kaffe och skrattade åt att det faktiskt inte spelade så stor roll om det nappar – bara man är där. Jag funderade på att åka hem och läsa på mer, kanske rentav binda upp några Montanor och skriva “kom ihåg nästa gång, din virrpanna” i stora bokstäver i flugasken.

Men dagen var fantastisk. Susan strålade av fiskelycka, och jag… ja, jag strålade mest av regn.

Flugnostalgi och rökig tröst

Väl hemma bläddrade jag lite drömskt i Lennart Bergqvists Flugor på mitt sätt. Den boken är som en trygg famn av fjädrar, flash och förstånd. Och vad låg inte där på bordet? Pelle Klippinges senaste bok:
Rök, grava och festa – som om Pelle visste att jag behövde något gott i röken efter dagens övningar.


Sammanfattning:

Snärjebäcken bjöd på skratt, regn, fisk, tappade chanser och en påminnelse om att ibland är det inte flugan som saknas – utan tålamodet. Eller hustruns fiskeskicklighet. Eller kanske bara en liten, förbaskad Montana.

Men oavsett napp eller inte: en heldag med min hustru Susan i Snärjebäcken – det är mer värt än vilken rekordfisk som helst.

Skitfiske på eder mina damer och herrar!

Seppo

När vädergudarna kör nolltolerans. “Vi kom till Snärjebäcken under det som meteorologerna kallar ‘lite väta’. Det kändes mer som ‘snart flyter bilen iväg’.”

“Snärjebäcken i regn och blåst.

“Susan däremot? Hon hade sin Montana – i form av ett blinkande spinnbete. Och regnbågen? Den låg snart på bryggan och flämtade medan jag mest funderade på hur man gör för att inte bli ödmjukt förnedrad i tystnad.”


“Gamla trotjänaren på uppdrag – men regnbågarna hade tydligen andra planer.” “Mitt splitcane-spö fick känna på vattnet. Men fiskelyckan? Den tog en annan väg den här gången.”

“Alla flugor… utom just den som hade gjort skillnaden. Montana – du är saknad. “Jag dammade av min flugarsenal som om jag letade efter nyckeln till universum… men just Montanan låg naturligtvis kvar hemma.”

“Men är man fiskare, så går man ändå. Längs stigarna, med ån viskandes på vänster sida och förhoppningar i höger ficka.”

Ibland så kom regnbågen och ställde sig bredvid mig. Häftigt!

Först åkte vi vilse så vi kom lite väl sent än vad vi hade tänt oss. Tänk på att skriva Ebbegärde 621 på GPS:n om du tänker besöka Snärjebäcken så slipper du hamna fel.










Fantastiskt vårfiske!

Flugbindning, Havsöringsfiske Posted on 2025-05-31 10:21

Vårfiskerapport – Havsöring på Öland

Vårens havsöringsfiske på Öland har varit ovanligt bra. Jag har hittills landat totalt 12 havsöringar. Av dessa har 10 vägt över 2 kg, med en största fisk på strax över 3 kg. Den tog min egenbundna Spiggfluga vid niotiden på morgonen och bjöd på en kraftig fight.

Samtliga öringar har varit i mycket god kondition. Fultonsvärdet har legat mellan 1,2 och 1,3, vilket tyder på välmående och välfödda fiskar. Den minsta öringen jag tagit vägde 1,5 kg (Fulton 1,3), och jag har inte haft kontakt med någon mindre fisk under våren.

Tre av öringarna har fångats med dobb och fluga, resten med flugspö. En av de mer minnesvärda händelserna var när jag tappade en uppskattningsvis 4+ kg havsöring som högg på en Albymink i solnedgången, fiskad med dobb.

Den största rapporterade öringen jag känner till denna säsong är en fisk på 7,250 kg, tagen på flugspö av min gode vän Niclas Solberg. En imponerande fisk och ett tydligt bevis på potentialen i vårfisket här.

Fisket i dagsljus börjar sakta att avta, men det finns fortfarande möjligheter för den som vill prova mörkerfiske efter kl. 23. Det har tidigare gett bra resultat.

Nedan visas bilder på de flugor jag använt under säsongen.

Skitfiske på eder mina damer och herrar.

Seppo

Albyminken Classic (Endast för dobbfiske)

Albyminken Sparkle Crystal

Spiggfluga Tånglaken

Finfin öring på dobb.

En finfin öring på fluga



Ett nytt år med mindre måsten!

Övrigt Posted on 2025-01-18 08:24

När jag ser tillbaka på 2024 inser jag att det blivit mindre fiske än jag hade hoppats på. Som många säkert känner igen sig i, har vardagen fyllts av en mängd ”måsten”. Husrenoveringar har tagit mycket tid, och jobbet har också krävt sitt. Det har varit ett år där fokus har legat mer på att bocka av saker från listan än att stå med flugspöet i handen vid strandkanten.

Men även om det blivit mindre tid för fiske har jag försökt uppskatta det lilla – de få turer jag ändå hunnit med har varit något alldeles extra. När jag fått chansen att stå vid vattnet, känna vinden i ansiktet och vänta på att havsöringen ska kliva på, har jag påmint mig själv om varför jag älskar det här så mycket.

En av de största lärdomarna jag tar med mig från 2024 är vikten av att ibland stanna upp och ta en paus från alla måsten. Det är lätt att låta renoveringar, arbete och vardagens stress ta över, men det här året har fått mig att inse hur viktigt det är att ge tid åt det som verkligen betyder mest – familjen, naturen och de hobbies som skänker glädje.

En särskild tanke går till våra barnbarn, som betyder oerhört mycket för både mig och min hustru. Att få dela tid med dem, både i naturen och i vardagen, är något jag värderar högre än allt annat. Därför vill jag göra 2025 till ett år där jag inte bara ger mig själv mer tid för fisket och naturen, utan också ser till att ta med barnbarnen på äventyr. Tänk att få visa dem glädjen i att stå vid vattnet, känna spänningen av ett ryck i linan, och kanske till och med inspirera dem att älska naturen lika mycket som vi gör.

För det nya året har jag satt upp ett par enkla, men viktiga mål:

  1. Att prioritera fler stunder vid vattnet – både för mig själv och tillsammans med dem jag bryr mig om.
  2. Att ta med barnbarnen på fler utflykter och ge dem möjligheten att upptäcka naturens magi.
  3. Att skapa mer balans i vardagen, där det finns utrymme för både måsten och det som verkligen ger livet mening.

2025 ska bli året där jag hittar tillbaka till det enkla och det äkta – stunder med familjen, fisket och friheten i naturen.

2025 känns som ett spännande och viktigt år för mig på flera sätt. En av de stora förändringarna är att jag ser fram emot att gå i pension – en efterlängtad tid som jag hoppas ska ge mig mer utrymme för både lugn och de saker jag verkligen brinner för. Det är en möjlighet att ägna mer tid åt naturen, fisket och mina kreativa projekt, samtidigt som jag slipper stressen från vardagens måsten.

Ett stort fokus för mig är att utveckla både min hemsida och min blogg, Seppos Fiskehörna. Jag vill börja experimentera mer med både filmande och fotograferande för att ge er, mina följare, ännu mer detaljrika och inspirerande inslag. Att dokumentera mina fisketurer på ett mer levande sätt känns som ett naturligt steg framåt, och jag hoppas kunna förmedla den magi jag känner när jag står vid vattnet eller binder mina flugor.

En annan sak jag vill satsa på är att samarbeta mer med andra. Jag har insett att jag ibland varit lite för ensam på mina fisketurer. 2025 vill jag dela glädjen och upplevelserna med andra – både nya och gamla vänner, kanske fler samarbeten som det jag haft tidigare. Det finns något speciellt i att dela de där magiska stunderna med någon som förstår känslan.

Jag vill också rikta ett stort tack till alla er som följer min blogg och hemsida. Det är ni som ger mig inspiration, motivation och vägledning i utvecklingen av allt jag gör. Era kommentarer, tips och stöd betyder mer än ni anar, och jag hoppas att det jag delar med mig av kan ge er samma glädje och inspiration som ni ger mig.

Skitfiske på eder mina damer och herrar!

Seppo

Natt i Skåne!

Lite nybundna Omögrizzlys!

I bindartagen!

En fyra!



Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.