havsöringöland – Seppos Fiskehörna

8–9 november gick årets Havsöringträff Öland av stapeln, arrangerad av Ölands Sportfiskeklubb. Vi var ett tappert gäng på trettiotalet fiskare som trotsade både dimma och spegelblanka vatten. Vindarna var svaga, ja nästan obefintliga, vilket gjorde det till rena rama meditationsfisket, stilla, vackert och frustrerande på samma gång.

Fisk fanns det gott om, men mest av den mindre sorten. Jag hade själv flera följen som fick hjärtat att slå några extra slag, men de där riktigt stora havsöringarna… ja, de följde bara efter och skakade på huvudet som för att säga: “Inte idag, Seppo.”

Lördagen ägnade jag åt spinnfiske med några småöringar som resultat. Söndagen tog jag fram flugspöt, och det blev tre motionerade öringar, och två rejält sargade fingrar på köpet. Pekfinger och långfinger ser numera ut som jag försökt fila dem med sandpapper. Men vad gör väl det, när man får känna draget i linan och höra rullens sång, då är lite skinn inget att gnälla över.

Vinnare i årets tävling blev Alen Karamehmedovic, som redan på lördagen drog till med en praktöring på 3560 gram! Tillsammans med sin far tog han även hem lagtävlingen under namnet Team Tribenje. Stort grattis, Alen, välförtjänt! Nu får du vår vackra vandringspokal, snidad av Jan Nilsson på Ateljé Fisken i Böda, att pryda väggen i ett år framöver.

Som alltid stod Rosas Handel för fantastiska korvar vid samlingen, en tradition som är lika självklar som att någon skyller på vädret. Själv lägger jag skulden på diset, den för svaga vinden och (självklart) fullmånen. Något måste man ju skylla på när fingrarna ser ut som riven morot och fisken vägrar hugga!

Stort tack till Ölands Sportfiskeklubb för ännu en härlig träff, med skratt, kamratskap och den där envisa känslan av att nästa år, då händer det!

Skitfiske på eder mina damer och herrar!

Seppo

Alen`s finfina öring på hela3560 gram och 66cm

Härligt gäng som väntar på prisutdelning

Niclas delar ut vandringspris till Alen

Möe goa korvar blev det från Rosas.

Småöringar och skavda fingrar blev det men ack så roligt det är med dessa tävlingar vi har på ön.

Bleke och dis både lördag och söndag och nyligen fullmåne på det men ack så roligt.

Visst är det vackert med hösten.

Choose site to share content on
Facebook	LinkedIn
Pinterest	Twitter

Klev upp tidigt på lördagsmorgonen för att träffa Pelle och Larsa vid Ängjärnsudden vid 07,30. Det tar över en timma att åka till norra ön så det var bara att kliva upp vid ottan. Såg verkligen framemot denna dag. Det är så sällan jag fiskar uppe i norr. En gång i tiden så bodde jag i Borgholm och då tog jag en tur till norra ön lite då och då. Ska verkligen bli ”nice” att fiska av mina gamla tassemarker för en gångs skull.

Väl inne i skogarna vid Grankulla så slingrade jag i sakta mak på småvägarna i skogen. Här gäller det att ha tungan rätt i mun så att man inte tar fel väg. När jag åkte över smalspåret som slingrar sig uppe i tallskogen så fick jag härliga flash backs från tidiga turer hit för Tja, typ femton år sedan. Pelle och Larsa dök upp punktligt vid 07,30. Körde lite fel först men sen så kom vi på rätt spår och landade vid den tilltänkta fiskeplatsen vid Ängjärnsudden. Dagen före enligt Pelle och Larsa hade det varit en hel del öring inne så det var lite småspännande att göra första kastet.

När vi stod och tittade på dyningarna rullade in så hojtade Pelle till att han såg en vakande eller snarare en hoppande öring cirkus 50 meter norr om oss. Jag knallade norröver och började vada ut lite försiktigt ungefär där Pelle hade sett öringen. Märkte ganska snart att dyningarna var betydligt högre än jag trott så jag stannade på lårbens djupt vatten. Lade ut flugan ca 15 meter ut och började dra in den efter alla konstens regler. Det blev tvärstopp efter bara några dragningar så jag trodde jag hade hakat på tång med flugan. Nästa sekund hade jag en vilt tumlande och hoppande liten öring på halvtannat kilo som efter en liten stund klev av. Vilken start på fisket måste jag säga! Det är inte ofta det kliver på en öring på första kastet. Man brukar få göra ett hundratalet kast innan en öring visar sitt intresse om inte ens då. Häftigt! Vi fiskade av fyra olika platser och den enda dragningen jag hade efter denna kanonstart var vid Tokenäs, sedan inte en enda känning förutom lite tång då och då på hela dagen. En underbar dag i goda vänners lag så jag klagar verkligen inte. Passet slutade i skymningen vid Långe Erik där sundet låg som en spegel och det mina damer och herrar händer verkligen inte ofta här på ön. När jag rullade hem på kvällskvisten så kände jag mig verkligen upprymd av att ha fiskat kring mina gamla domäner. Härligt! Ett stort tack till Pelle och Larsa för en härlig, rolig och minnesrik fiskedag.

Skitfiske på er mina damer och herrar

Seppo