Igår var det dags igen. William Kernchen plockade upp mig vid åttasnåret och vi styrde kosan norrut längs Kalmarsund. Prognosen såg lovande ut, svaga vindar som skulle lägga sig ytterligare fram mot eftermiddagen. Sådana där dagar som får en att tro lite för mycket på sig själv redan i bilen.
Vid första anhalten valde jag fluga medan William körde spinn. Det tog inte många kast förrän det sa rapp! i linan. Min spiggfluga ”Tånglaken” levererade direkt. Alltid trevligt när självförtroendet får lite näring.
Efter ungefär en timmes fiske small det till rejält. Ett sådant där hugg som får hjärtat att stanna en halv sekund. Sen – pang! Tafsen gick av och Tånglaken försvann ut i det fria. Suck.
Ett skolboksexempel på generalfel. Jag hade inte bytt tafs efter förra fisketuren. Lathet straffar sig alltid i havsöringsfisket. Det är bara att erkänna och gå vidare, utan fluga.
Jag tog istället mitt spinnspö, riggat med min nya favorit Crazy Cuda. Efter bara några kast hade jag en pigg och hoppglad öring på, som tyvärr valde att kliva av precis innan håvning. Den gjorde sitt val. Jag fick acceptera det.
William hade under tiden flera fina följare, varav en rejäl plog bakom hans Crazy Cuda. Det såg lovande ut, så vi bytte plats och drog ytterligare en bit norrut.
Eftermiddagen valde jag att enbart fiska spinn. Nu fick vi verkligen jobba för öringen. Timmarna gick och det hände… ja, ganska lite. Det var först runt klockan två som William, som vanligt, knäckte koden. Med flera följare bakom sig lyckades han till slut landa en fin 51:a.
Själv? Jag såg inte skymten av en enda öring under hela eftermiddagen. Ibland är man statist.
Williams fisk togs på en 60 Lures Slinky Trout, och den var lika välkommen som den var efterlängtad.
Men det mest intressanta kom efteråt. När vi tittade närmare på öringen noterade vi att båda främre fenorna var bortklippta. Det är faktiskt den andra öringen vi fått på kort tid med just detta fenomen.
Min öring från tidigare tillfälle hade dessutom kraftigt skadade bukfenor, och Williams fisk hade även en tydligt skadad ryggfena.
Jag vet att odlad fisk ofta har fettfenan bortklippt, och ibland en annan fena som märkning. Men att båda bröstfenorna är bortklippta, det är nytt för mig.
Så frågan kvarstår:
Är det så man märker odlad fisk nuförtiden?
Och i så fall – varför just båda främre fenorna?
Här finns det säkert någon klokare än jag som sitter på svaret. För min del väcker det både nyfikenhet och en smula fundersamhet kring hur våra utsättningar faktiskt ser ut idag.
Jag har fått svar: En bekant till William hade svar. Öringarna som både William och jag fått som hade båda främre fenor bortklippta visar sig komma från Åland. På Åland så klipper man båda främre fenor men inte fettfenan på den odlade öringen. Tack William!
Summa summarum:
– Jag tappade min egen fluga på grund av slarv
– William levererade, som sig bör
– Öringen höll oss på halster
– Och vi åkte hem med fler frågor än svar
Precis som en helt vanlig, och väldigt typisk, dag längs Kalmarsund.
Skitfiske på eder mina damer och herrar.
Seppo
William med sin vackra 51:a
Min förlorade Spiggfluga ”Tånglaken”
