Blog Image

Seppos Fiskehörna

– där havsöring möter hjärta och passion


Välkommen till mitt hörn av fiskelivet. Här får du följa med mig ut, oftast med flugspö i hand och ett egentillverkat mönster på tafsen, men ibland också med haspelspö eller bottenmete efter skrubbor, piggvarar och havsöring i strandkanten.

Jag fiskar främst på Öland, men drar mig inte för att utforska nya vatten. För mig handlar fisket lika mycket om naturens stillhet som om hugget, om tångens doft, vindens viskningar och det där ögonblicket när linan stramas och pulsen höjs.

I bloggen delar jag med mig av min passion för flugbindning, fisketeknik, utrustning och möten med både människor och vatten. Välkommen att följa med, det bästa kastet kanske ligger framför oss.

Färdigpimplat – men minnena lever kvar

Övrigt, Abborrfiske Postad av SeppoPosted on 2026-03-04 06:26

Då var det färdigpimplat för den här gången.
Pimpelprylarna är nedlagda i lådan och får nu vila tills nästa vinter knackar på dörren – förhoppningsvis en lika fin och riktig vinter som den vi just fått uppleva.

För visst var det en riktig vinter?
Äntligen bar isarna här nere i söder. Äntligen knarr under kängorna, rimfrost i mustaschen och kaffet som smakar dubbelt så gott ute på isen.

Det har varit en fantastisk pimpelresa.
Men inte bara på grund av fiskarna.

Det är stunderna tillsammans med vännerna som väger tyngst.

Korvgrillningarna.
Skämten som blivit sämre ju kallare det blivit.
Historierna som blivit bättre ju fler gånger de berättats.

Vi har delat skratt och tystnader. Vi har sett mäktiga havsörnar segla över vikarna, upptäckt spår av lodjur och mink i snön, sett vildsvinskultingar kila över strandkanten och rådjur som försiktigt betraktat oss från skogsbrynet. Naturen har verkligen bjudit upp.

Och fisket då?

Jo tack.

Abborrarna har varit fina, med en topp på 1113 gram som Pelle Klippinge fick äran att lyfta genom isen. En riktig praktabborre, en hästabborre!

Men de mest osannolika fångsterna stod ändå två andra hjältar för.

Cleo Friborg pimplade upp en regnbåge på hela 1800 gram, dessutom med finlirsgrejor! Att få upp den genom isen var en prestation i sig. Vilken kyla, vilken kamp, vilken glädje!

Och så William Kerchen, som lyckades kroka en sik på 1000 gram. En sådan där fisk som man nästan måste nypa sig i armen för att förstå att den verkligen ligger där på isen.

Två helt otippade fiskar.
Två oförglömliga ögonblick.

Ett stort, stort GRATTIS till er båda!

Nu stiger värmen för varje dag som går. Isarna släpper sitt grepp och det gör även jag. Flugspöna och spinnspöna har plockats fram. Det sista ska putsas, linor ska sträckas och tafsar knytas.

Det drar i havsöringstarmen nu.
Rejält.

Första turen ligger med stor säkerhet bara runt hörnet.

Ett varmt och innerligt tack till mina goda vänner:
Pelle Klippinge,
William Kerchen,
Christer Göransson,
Niclas Elneus,
och sist men absolut inte minst vår egen fina Cleo Friborg.

Ni gjorde den här vintern till ett minne jag bär med mig länge.

Tack för att ni finns.

Men ni som känner mig vet ju hur det är.

När isen släpper sitt grepp om vikarna här nere i söder, då släpper något annat sitt grepp om mig. Tankarna vandrar från pimpelhål och balanspirkar till tångbälten, strömsatta uddar och kalla vårvindar från sydost.

Nu ska flugaskarna ses över.
Albyminken Classic, Albyminken Pink och Spiggflugan ska få ta plats längst fram. Krokspetsar ska kontrolleras. Tafsar ska knytas i 0,30 – för man vet ju aldrig när det smäller.

Och det kommer smälla.

Snart står man där igen.
Med saltstänk på glasögonen.
Med hjärtat i halsgropen.
Med blicken fäst i nästa vågkam.

För havsöringen väntar där ute.

Och suget i tarmen?
Det har redan börjat bli svårhanterligt.

Vi ses längs kusten.

Skitfiske på eder, mina damer och herrar.

Seppo



Gamla ÄSSÄ-balansare får nytt liv

Övrigt, Abborrfiske Postad av SeppoPosted on 2026-02-28 15:19

Jag hade ett riktigt bra fiske häromdagen i trakterna kring Kråkelund med mina gamla men ack så slitna ÄSSÄ-balanspirkar. Det var faktiskt samma tur som vår Cleo lyckades kroka en regnbåge på hela 1,8 kilo – hennes första på pimpel. En sådan där dag som man lägger i minneslådan och gärna plockar fram igen.

Efter turen såg jag dock att flera av mina gamla trotjänare hade börjat ge upp. Stjärtfenorna av hår hade slitits bort efter alla år i tjänst. Inte så konstigt egentligen – de har varit med om en hel del.

ÄSSÄ-balansarna tror jag ursprungligen kommer från Finland, och de har följt mig genom många pimpelvintrar. I min ungdom pimplade jag nämligen en hel del på Vänern. Ja, man kan nästan säga att jag var ute i stort sett varje helg så fort isen bar.

Det var fantastiska år.

Jag minns särskilt fisket i Ölmeviken men också många fina dagar i vikarna kring Mariestad och Karlstad. Där fick jag mången fin borren, men också riktigt fina sikar.

Ett knep jag ofta använde var att först locka upp siken med en lite större Nilsmaster-balans i färgen papegoja. Du vet den där klassiska: grön över ryggen, gul längs sidorna och lite orange under buken.

När man såg hur det började röra sig under hålet och fisken nästan stod och snurrade där nere – då var det dags.

Då sänkte jag ner den gråa ÄSSÄ-balansen.

Och ofta tog det bara några sekunder.

Pang – så satt där en sik eller en abborre.

Det fina med dessa balansare är att de saknar hulling. Det gör att man snabbt kan skaka av abborren direkt över hålet och få ner balansen igen. När stimmet är under isen vill man ju inte stå och krångla.

Jag blev så förtjust i dessa balansare att jag till slut började göra egna avgjutningar. En snusdosa fungerade alldeles utmärkt som form, och plötsligt hade jag ett litet lager av egna ÄSSÄ-balansare.

Anledningen var enkel.

De var nästan alltid slutsålda i butikerna.

ÄSSÄ-balansen var nämligen omåttligt populär bland pimpelfiskarna i Värmland på den tiden.

Mina favoritfärger har alltid varit grå, gul och blågrå. Den blågrå har faktiskt visat sig vara riktigt giftig även här i Östersjön. Det verkar som om de grova abborrarna där ute har en särskild svaghet för just den färgen.

Så nu sitter jag här vid bindstädet igen och ger mina gamla trotjänare nytt liv genom att binda på nya stjärtfenor.

Gamla balansare ska man nämligen inte kasta.

De ska vårdas.

För ibland sitter det mer fiskelycka i gammal metall än i något helt nytt från butiken.

Så nu har mina gamla ÄSSÄ-balansare fått nya stjärtfenor och är redo för nya äventyr under isen.
Man kan säga vad man vill om nya moderna pimpelprylar, men ibland sitter fiskelyckan kvar i de där gamla betena som har hängt med i årtionden.

Och skulle abborrarna i Kalmarsund och Kråkelund ha glömt hur en ÄSSÄ ser ut…

…ja då är det hög tid att påminna dem.

Skitfiske på eder mina damer och herrar



Pelle berättar

Abborrfiske Postad av SeppoPosted on 2026-02-23 07:11


Från oljetunna till finslipad gravning

Övrigt, Abborrfiske Postad av SeppoPosted on 2026-02-21 19:15

Året var 1973. Platsen – hos morfar och mormor i Finland.

Tolv år gammal och redan svårt fiskeskadad. Jag minns hur lycklig jag blev när morfar Kalle lutade sig fram och sa:
”I morgon bitti klockan fyra åker vi till sjön Jorva och vittjar mjärdarna.”

Klockan fyra! Jag sov knappt den natten.

Till sjön Jorva kunde man inte åka bil. Nej då. Det var båt som gällde, och inte vilken tur som helst. Sju grunda forsar och strömmar skulle passeras innan vi nådde fram. Var vattenståndet lågt fick man kliva ur och gå flera kilometer och släpa eländet.

Ett äventyr? För en tolvårig fisketok?
Det var som att vara med i Expedition Robinson – fast utan kamerateam och med fler mygg.

Det märkliga var att dessa forsar kryllade av harr och öring. Men det brydde sig inte morfar om. Han ville ha gädda och abborre. Punkt slut.

Harr och öring?
”Det kan du ta hand om, pojk.”

Och det gjorde jag – med stolthet.

Min utrustning och min Mepps

Jag fiskade med en
Abumatic 145 (har faktiskt fortfarande kvar den)
laddad med 0,35 mm Abulon och ett blått ABU-glasfiberspö med metallholkar (namnet har försvunnit ur minnets arkiv).

Betet? En klassisk Mepps-spinnare i mässing med svarta prickar, storlek 3. Den tog allt. Harr, öring, abborre och gädda.
Och ja, den är fortfarande en favorit.

Mången brytpinne gick det i morfars gamla McCulloch-utombordare. Men det gjorde inget. Han hade alltid en påse extra med sig.

”Man ska inte åka ut på fisketur naken”, sa han.

Jag tror han menade oförberedd. Men det lät roligare så här.

Vad har detta med gravad abborre att göra?

Jo, när vi kom hem, ofta sent på natten, började nästa kapitel.

Morfar rensade och fjällade gäddor och abborrar. Någon större mört kunde också slinka med. Harr och öring fick jag ta hand om – de skulle stekas, inget annat.

Gäddorna skars i lagom bitar.
Abborrarna? De fick vara hela. För här skulle det gravas.

En tioliters hink (helst blå – det känns rätt) åkte fram.
I med fisken. Varvat med salt och socker.
Överst en tallrik. På den en stor sten.

Sedan bar det av till jordkällaren.

Inget mankelimang. Inget dillkvist-pill.
Salt och socker. Pang på rödbetan.

Efter några dagar sköljde man av en bit, skar med kniven och lade den på mormors ugnsbakade mörka finska bröd. Stenhårt så man nästan behövde yxa – men tillsammans med gravad abborre och äkta smör…

Magiskt.

Det är sådana minnen som sätter sig i ryggraden.

Många Jorvaturer blev det innan morfar valde en annan fiskeplats – en jag i skrivande stund inte kan följa med till.

Morfars recept – originalversionen

En hink (helst blå).
Rensad och fjällad abborre.
4 dl salt.
4 dl socker.

Klart.

…eller nästan.

Mitt sätt idag

När jag fiskar abborre har jag ett eget “fönsteruttag”.
Abborrar mellan 250–500 gram får följa med hem. Ett tiotal räcker gott till familjen. Resten, stora som små får simma tillbaka. De stora fotas och vägs först. Givetvis.

Fisken rensas och fryses minst två dygn, oavsett vad jag ska göra med den. Mycket viktigt.

Hela receptet hittar du under fliken Recept.

Från oljetunna till perfektion

Förr rökte vi ibland i en gammal oljetunna. Det blev gott – på något märkligt, robust vis. Idag har jag även min lilla röktunna och ABU-röken på bilderna ni ser här nedan.

Men jag ska erkänna något.

Efter att ha läst Rök, Grava och Festa av Pelle Klippinge och verkligen låtit saltning, tider och temperaturer ta sin tid…

Ja då blev resultatet sagolikt.

Pelle använder till exempel 70 g salt och 10 g socker per kilo fisk. Bara där förstår man hur mycket precision betyder.

I boken hittar du:

  • Rökningens grunder
  • Tider och tabeller
  • Trix med fisk
  • Gravat
  • Rått
  • Och massor av inspiration

Upplagan var begränsad till 150 exemplar – och jag är lycklig ägare av nummer 39.

Kanske hittar du den på ditt lokala bibliotek. Det är värt att kika.

Från morfars oljetunna i Finland till finslipad gravning enligt konstens alla regler.

Det är ändå något vackert i det – att tradition möter kunskap.
Och att en abborre på 350 gram kan bära både historia och framtid.

Om du kikar in på fliken ”Recept” så hittar du några tips.

Skitfiske på eder mina damer och herrar.

Min röktunna på ”G”

Min ABU-rök fylld med några abborrar

Färdigrökta abborrar

Abborre fileas för gravning

Färdiga fileer

Fileerna i gravning färdiga att provsmakas om ca tre dagar

Pelle Klippinges utsökta bok



En pimpeltur vi aldrig kommer att glömma, Cleo 9 år och regnbåge 1,8 kg

Övrigt, Abborrfiske Postad av SeppoPosted on 2026-02-19 17:50

Allt började med att vår Cleo, 9 år, ville följa med mig på en pimpeltur till trakterna kring Kråkelund. Jag blev otroligt glad. Hon har redan visat stort intresse för både spinnfiske och flugfiske, men att hon ville ut på isen en heldag gjorde mig både rörd och lyckligt överraskad.

Kvällen före gick vi noggrant igenom säkerheten, isvett, avstånd, vassa borrskär och hur man gör när det nappar. Vi tränade på mothugg och hur man hanterar linan med kalla fingrar. Det märktes att hon tog uppgiften på största allvar.

Senare på kvällen hörde Pelle av sig och undrade om det fanns plats i bilen. Självklart gjorde det det.

Ut på isen

Den 18/2 rullade vi från ön vid 06.30 och plockade upp Pelle 07.30. En halvtimme senare stod vi ute på isen. Det låg 10–15 cm snö, så vi klarade oss utan broddar denna vackra och nästan vindstilla dag.

Pelle hade fått rapporter om segt fiske, så vi var inställda på att det skulle bli en hel del borrande. Jag hade köpt nya pimpelspön till Cleo, men eftersom det var hennes allra första riktiga pimpeltur fick hon börja med mitt tävlingsspö, ett superkänsligt finlirspö riggat med en egentillverkad silverpirk och en orange lyskrok i storlek 14. Perfekt för småabborre.

Mitt mål med dagen var enkelt: Cleo skulle få abborre. Storleken spelade ingen roll, bara hon fick känna lyckan i ett napp.

Nollan spräckt, och sedan händer det osannolika

Pelle och jag hade hunnit få några abborrar när Cleo plötsligt ropade att hon fått fisk. Hennes första abborre! Glädjen gick inte att ta miste på, nollan var spräckt.

Nu började både Pelle och jag fokusera mer på vårt eget fiske igen.

Då hör jag plötsligt Cleo säga med en annan ton i rösten:
– Jag har något stort!

Jag vänder mig om och ser henne stå upp. Linan börjar vina lätt. Jag släpper allt och skyndar fram. Linan rinner mellan hennes fingrar. Jag tar försiktigt i den och känner direkt att något tungt har klivit på hennes silverpirk.

Jag börjar metodiskt handdra medan Cleo är beredd med rullen och frilinan. Varje gång vi får upp fisken mot hålet svarar den med en brutal långrusning.

Efter femte rusningen frågar Pelle:
– Vad tror du att det är?

Jag kunde inte placera fisken. Det var ingen gädda. Ingen stor abborre, som jag först tänkte. Jag hade faktiskt ingen aning.

Pelle funderar och säger:
– Då måste det vara en havsöring.

Sjätte gången fisken passerar hålet ser jag ett kraftigt, spolformat huvud och ropar:
– Det är en öring!

Pulsen stiger. Ska grejerna hålla?

Sjunde gången får vi upp huvudet i borrhålet. Jag kör ner handen, greppar fisken runt gälarna och lyfter upp den som en kork.

Det blir helt tyst en sekund.

Sedan exploderar allt.

– Cleo! Du har fått en regnbåge!

Inte en havsöring. En regnbåge.

49 cm lång. 1,8 kilo tung.

Vad är oddsen för det?

En på miljonen?

Runt Öland landas det någon enstaka regnbåge då och då, men chansen att kroka en är minimal. En på miljonen kanske?

Jag har fiskat här i snart 26 år och fått en enda regnbåge, och jag har fiskat en hel del. Så kliver Cleo, på sin allra första pimpeltur, och drar en regnbåge på 1,8 kilo. Dessutom på finlirsgrejer.

Det är nästan så man inte tror det är sant.

Abborrar, örnar och fiskegudar

Fick vi abborrar? Jodå.

Pelle drog en riktig bjässe på 1,13 kilo som fick simma tillbaka. Min största landade runt 600 gram. Och vi fick alla så det räckte för att vara mer än nöjda.

Men vi var egentligen nöjda redan vid tiosnåret, när Cleo landade sin magnifika regnbåge.

Vi grillade korv, såg havsörnar segla över oss, hittade lodjursspår i snön och såg sex griskultingar böka i kanten av skogen. Svaga vindar, toppenväder, en sådan där dag som känns overklig.

Och så var det det där med molnen.

Pelle frågade Cleo om hon såg ett moln som liknade ett fiskhuvud.
– Ja! svarade hon.

Strax därefter klev regnbågen på.

En och en halv timme senare såg Cleo ett nytt moln som liknade en fisk, och direkt efteråt började vi dra stekabborrar på löpande band.

Var det ett tecken från fiskegudarna?

Vad vet jag.

Men fisk fick vi när det hände.

Mitt budskap till er alla

Vi var supernöjda redan vid ettiden och styrde hemåt. I bilen handlade allt, givetvis – om Cleos regnbåge och vilken magisk pimpeltur vi fått uppleva tillsammans.

Mitt budskap till er alla, mina damer och herrar:

Ta med familjen ut.

Åk skridskor. Åk skidor. Grilla korv. Pimpla. Gör vad som helst – men åk ut.

Livet sker inte inne.
Det sker där ute.

Ps Idag den 20/2 så har jag har jag fixat till alla pimpelprylar för en ny pimpeltur till Kråkelund. Vi har fått blodad tand kan man säga.

Skitfiske på eder, mina damer och herrar.

Cleos första abborre på pimpelspö

Stilstudie på Cleo

Cleo med sin fantastiskt fina regnbåge på modiga 1,8kg

Pelle med en Hästabborre på hela 1,13kg

Pelle och Cleo vid grillen i väntan på rätt glöd

Pelle funderar nog på vart nästa borrhål skall borras

Ett sista ryck innan hemfärd

Tack för att du följer Seppos Fiskehörna



Expressprinsen, en enkel nymf med lång historia

Havsöringsfiske, Flugbindning Postad av SeppoPosted on 2026-01-25 15:30

Vissa flugor följer med en genom livet. Expressprinsen är en sådan.

I min ungdom hade jag perioder med ett närmast löjligt bra fiske efter regnbåge med just den här nymfen. Det var inget märkvärdigt mönster, inga konstigheter, men den fungerade. Gång på gång. Jag minns tydligt att jag läste om den i Fiskejournalen, någon gång under den tid då enkelhet och funktion stod i fokus. Framför allt under 1970 och 1980-talet. Tyvärr finns ingen tydlig upphovsman dokumenterad, vilket inte var ovanligt på den tiden. Många flugor var kollektiva erfarenheter snarare än personliga varumärken.

Bindningen är lika avskalad som effektiv:
kropp av påfågel, stjärt av vit gås och en kort, diskret ryggvinge av vit gås vid thorax. Förstärkt med koppartråd. Mer än så behövs inte.

Det är en nymf som imiterar mycket, och samtidigt ingenting specifikt. Just därför blir den ofta svår att ignorera för fisken. Påfågelns naturliga lyster ger liv även vid stillsam drift, och den ljusa gåsfjädern ger en fin kontrast i vattnet.

Ett steg vidare – mot havet

Nu väcks nyfikenheten igen.
Jag tänker nämligen testa Expressprinsen även på våra havsöringar här på ön. I rätt strömmande partier, gärna fiskad nära botten eller långsamt hemtagen över tångbälten, tror jag absolut att den kan väcka intresse även hos silvret. I grunden är det trots allt en fluga som signalerar föda, inte teori.

Hur det går återstår att se, men ibland är det just de där gamla, enkla mönstren som överraskar mest.

Expressprinsen i webbshoppen

Expressprinsen kommer nu även att finnas tillgänglig i webbshoppen, bunden precis så som jag alltid använt den. En nymf med rötterna i svenskt regnbågsfiske, men med blicken riktad även mot Ölands kust.

En fluga utan krusiduller.
En fluga med historia.
Och kanske, en fluga även för havsöringen.

”OBS” Jag binder den på en hullinglös krok i strl 10

Skitfiske på eder mina damer och herrar.

Seppo

Nedan en nybunden Expressprins

En nybunden Expressprinsen

Lite småmysigt är det att binda flugor framför den öppna spisen medans snön yr utanför.



En dag vid Lilla Hällesjön, fiske, flugor i goda vänners lag

Flugbindning, Övrigt Postad av SeppoPosted on 2025-10-13 05:04

Det är inte varje dag man får uppleva en sådan lördag som den igår. Jag, tillsammans med Klaus, William och Gösta, alla involverade i Bo Pensionat i Vickleby, begav oss till den stillsamma sjön Lilla Hällesjön, inte långt från Fliseryd, för en dag med flugfiske, ambitionerna höga, tålamodet än högre.

Vi anlände vid sjön strax efter tio på lördagsmorgonen, fulla av förhoppningar, med flugor, spön, sittunderlag och det där fiskesug som bara ett stilla vatten kan locka fram. Solen sken, luften var klar, men vinden… ja, vinden var nordlig och byig som bara den periodvis. Den försökte säkert också fiska, för den drog och ryckte i både fluglinor och hattar.

William, vår egen fiskeguide här på Öland (han känner väl till sjöns alla hemligheter, utrustade mig med två “giftiga” flugor, dvs sådana som regnbågen inte kan stå emot. Det dröjde väl inte länge förrän han drillade en vacker regnbåge på halvtannat kilo. En mäkta finfin regnbåge på alla sätt. En timme senare stod Klaus där med sin kilo-regnbåge som han senare håvade upp.

Jag då? Jo, jag hängde med i riggen, med alla dragningar, lyftningar, hoppande flugor och… noll regnbåge. Min corixanymf lockade dock fram en fin liten mört, det får väl räknas som trofe` av sällskapet, men inga självporträtt med regnbåge för mig denna gång. Gösta och jag fick nöja oss med att titta och beundra.

Vid ettiden tog vi paus, Gösta och Klaus drar fram grillkorv och bröd, och oerhört välljudande skratt vid elden. Korvdoft och korvbröd och lite senap så enkelt, så gott. Ni vet hur det är: det blir aldrig fel med korv när man fiskat och lidit lite med kall vind och heta drömmar.

Bo Pensionat

För den som inte redan känner till det: Bo Pensionat är en pärla i vårt Öland, som är mer än bara tak över huvudet. Det är värme, gemenskap, skratt och den där känslan av att komma hem, fast man är bortrest. Här möts människor, berättelser delas, och fiskar fångas (eller så gör de inte det, men det gör ingenting). Pensionatet ägs av personer som vet vad gästfrihet innebär, och som dessutom tycker om natur, sjönära äventyr lika mycket som en perfekt uppdukad frukost.

Lilla Hällesjön och dess fiskeklubb

Lilla Hällesjön, stilla vatten, djup eller ej beroende på årstid och regn, är en fiskedröm för oss regnbågsälskare. Sjön ligger vackert, omgiven av skog, med vindar som ibland samarbetar och ibland mest leker med fluglinorna. Fiskeklubben vid Lilla Hällesjön håller ordning och reda: regler, fiskekort, ibland tävlingar, alltid gemenskap. Man vet att när man är där så är man välkommen, och fisketips finns alltid att få från de som känner sjön som ett gammalt fiskenät.

Slutsats

Alla var nöjda, utom kanske min flugfiskeego, som än en gång lärde mig att tålmodighet och rätt fluga är vapen i kampen mot tom lina. Men vad gör det? Det var värmen från solen, vännernas skratt, grillkorv i magen och naturens stillhet som gjorde dagen oförglömlig.

Nästa gång kanske jag får en regnbåge värdig bloggstatus. Tills dess: tack till Klaus, William och Gösta för en dag man inte glömmer, och tack till Bo Pensionat för att ni gör livet bättre, en korvgrillning och en flugkrok i taget.

Skitfiske på eder mina damer och herrar.

Seppo

William med en finfin regnbåge från Lilla Hällesjön

Korvgrillning

Min mört på en Corixanymf. Givetvis så fick den gå på retur.



Montana Nymf

Flugbindning Postad av SeppoPosted on 2025-08-30 10:49

Montana-nymfen, en klassiker

Nu lanserar jag även regnbågsflugor i min webbshop, och vad passar bättre att börja med än en riktig klassiker: Montana-nymfen.

Denna fluga har sin hemvist i USA, men den har fångat fisk över hela världen och jag kan själv intyga dess styrka. Under en resa till Finland, vid det mäktiga vattenfallet Hepogöngäs (ett av Finlands högsta), riggade jag upp med Montana nymfen i hopp om att lura öring. Men till min stora förvåning och glädje – var det inte öringen som dominerade den natten. Det var harren! Harrarna fullkomligt kastade sig över flugan, och jag fick uppleva ett obeskrivligt fantastiskt fiske jag sent ska glömma.

Montana-nymfen är känd för att imitera stora bäcksländenymfer, men dess siluett och rörelser triggar många arter. Det är därför den har blivit en självklar favorit i många flugfiskares ask.

Alla mina Montana-nymfer binds enligt Lennart Bergqvist’s originalrecept, vilket ger flugan dess rätta karaktär och klassiska utseende. En fluga med historia, tradition och dokumenterad effektivitet. En liten avvikelse är att jag dock binder den i krokstorlek 6

Perfekt till både regnbåge, harr och öring och alltid med samma charm som gjorde den till en klassiker.

Klicka i på https://sepposfiskehorna.se/Webbshop.html

Skitfiske på eder mina damer och herrar.

Seppo

Montana Nymfer



Nästa »

Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.