Blog Image

Seppos Fiskehörna

– där havsöring möter hjärta och passion


Välkommen till mitt hörn av fiskelivet. Här får du följa med mig ut, oftast med flugspö i hand och ett egentillverkat mönster på tafsen, men ibland också med haspelspö eller bottenmete efter skrubbor, piggvarar och havsöring i strandkanten.

Jag fiskar främst på Öland, men drar mig inte för att utforska nya vatten. För mig handlar fisket lika mycket om naturens stillhet som om hugget, om tångens doft, vindens viskningar och det där ögonblicket när linan stramas och pulsen höjs.

I bloggen delar jag med mig av min passion för flugbindning, fisketeknik, utrustning och möten med både människor och vatten. Välkommen att följa med, det bästa kastet kanske ligger framför oss.

En dag vid Lilla Hällesjön, fiske, flugor i goda vänners lag

Flugbindning, Övrigt Posted on 2025-10-13 05:04

Det är inte varje dag man får uppleva en sådan lördag som den igår. Jag, tillsammans med Klaus, William och Gösta, alla involverade i Bo Pensionat i Vickleby, begav oss till den stillsamma sjön Lilla Hällesjön, inte långt från Fliseryd, för en dag med flugfiske, ambitionerna höga, tålamodet än högre.

Vi anlände vid sjön strax efter tio på lördagsmorgonen, fulla av förhoppningar, med flugor, spön, sittunderlag och det där fiskesug som bara ett stilla vatten kan locka fram. Solen sken, luften var klar, men vinden… ja, vinden var nordlig och byig som bara den periodvis. Den försökte säkert också fiska, för den drog och ryckte i både fluglinor och hattar.

William, vår egen fiskeguide här på Öland (han känner väl till sjöns alla hemligheter, utrustade mig med två “giftiga” flugor, dvs sådana som regnbågen inte kan stå emot. Det dröjde väl inte länge förrän han drillade en vacker regnbåge på halvtannat kilo. En mäkta finfin regnbåge på alla sätt. En timme senare stod Klaus där med sin kilo-regnbåge som han senare håvade upp.

Jag då? Jo, jag hängde med i riggen, med alla dragningar, lyftningar, hoppande flugor och… noll regnbåge. Min corixanymf lockade dock fram en fin liten mört, det får väl räknas som trofe` av sällskapet, men inga självporträtt med regnbåge för mig denna gång. Gösta och jag fick nöja oss med att titta och beundra.

Vid ettiden tog vi paus, Gösta och Klaus drar fram grillkorv och bröd, och oerhört välljudande skratt vid elden. Korvdoft och korvbröd och lite senap så enkelt, så gott. Ni vet hur det är: det blir aldrig fel med korv när man fiskat och lidit lite med kall vind och heta drömmar.


Bo Pensionat

För den som inte redan känner till det: Bo Pensionat är en pärla i vårt Öland, som är mer än bara tak över huvudet. Det är värme, gemenskap, skratt och den där känslan av att komma hem, fast man är bortrest. Här möts människor, berättelser delas, och fiskar fångas (eller så gör de inte det, men det gör ingenting). Pensionatet ägs av personer som vet vad gästfrihet innebär, och som dessutom tycker om natur, sjönära äventyr lika mycket som en perfekt uppdukad frukost.


Lilla Hällesjön och dess fiskeklubb

Lilla Hällesjön, stilla vatten, djup eller ej beroende på årstid och regn, är en fiskedröm för oss regnbågsälskare. Sjön ligger vackert, omgiven av skog, med vindar som ibland samarbetar och ibland mest leker med fluglinorna. Fiskeklubben vid Lilla Hällesjön håller ordning och reda: regler, fiskekort, ibland tävlingar, alltid gemenskap. Man vet att när man är där så är man välkommen, och fisketips finns alltid att få från de som känner sjön som ett gammalt fiskenät.


Slutsats

Alla var nöjda, utom kanske min flugfiskeego, som än en gång lärde mig att tålmodighet och rätt fluga är vapen i kampen mot tom lina. Men vad gör det? Det var värmen från solen, vännernas skratt, grillkorv i magen och naturens stillhet som gjorde dagen oförglömlig.

Nästa gång kanske jag får en regnbåge värdig bloggstatus. Tills dess: tack till Klaus, William och Gösta för en dag man inte glömmer, och tack till Bo Pensionat för att ni gör livet bättre, en korvgrillning och en flugkrok i taget.

Skitfiske på eder mina damer och herrar.

Seppo

William med en finfin regnbåge från Lilla Hällesjön

Korvgrillning

Min mört på en Corixanymf. Givetvis så fick den gå på retur.



Montana Nymf

Flugbindning Posted on 2025-08-30 10:49

Montana-nymfen, en klassiker

Nu lanserar jag även regnbågsflugor i min webbshop, och vad passar bättre att börja med än en riktig klassiker: Montana-nymfen.

Denna fluga har sin hemvist i USA, men den har fångat fisk över hela världen och jag kan själv intyga dess styrka. Under en resa till Finland, vid det mäktiga vattenfallet Hepogöngäs (ett av Finlands högsta), riggade jag upp med Montana nymfen i hopp om att lura öring. Men till min stora förvåning och glädje – var det inte öringen som dominerade den natten. Det var harren! Harrarna fullkomligt kastade sig över flugan, och jag fick uppleva ett obeskrivligt fantastiskt fiske jag sent ska glömma.

Montana-nymfen är känd för att imitera stora bäcksländenymfer, men dess siluett och rörelser triggar många arter. Det är därför den har blivit en självklar favorit i många flugfiskares ask.

Alla mina Montana-nymfer binds enligt Lennart Bergqvist’s originalrecept, vilket ger flugan dess rätta karaktär och klassiska utseende. En fluga med historia, tradition och dokumenterad effektivitet. En liten avvikelse är att jag dock binder den i krokstorlek 6

Perfekt till både regnbåge, harr och öring och alltid med samma charm som gjorde den till en klassiker.

Klicka i på https://sepposfiskehorna.se/Webbshop.html

Skitfiske på eder mina damer och herrar.

Seppo

Montana Nymfer



En tur till Snärjebäcken med min kära hustru Susan – och en saknad Montana

Flugbindning, Övrigt Posted on 2025-06-07 10:25

Det var äntligen dags. Snärjebäcken kallade – den lilla pärlan där urstarka regnbågarna simmar i humusfärgat vatten och fiskare tappar både fisk och vett i jaktens hetta. Med packade matsäckar, spön och flugaskar begav Susan och jag oss dit med stora förhoppningar. Eller, ja – jag hade förhoppningar. Susan hade en plan.

Hon hade med sig sina välbeprövade UL-spön och ett spinnspö som såg ut som det kunde dra upp en mindre säl om det ville. Själv dammade jag av mitt kära splitcane-spö – en klass 5 Wallop Brook – som jag hanterade ungefär som en relik från medeltiden. Jag kände mig som Gandalf med flugfiskeambitioner.

Men det dröjde inte länge innan det stod klart vem som skulle visa var skåpet skulle stå.

Susan, regnbågens skräck

Medan jag, i anletets svett, började bena igenom min flugarsenal som en galning i färglära-imitation – tog Susan några steg ner mot vattnet, kastade ut… SMACK! En fin regnbåge på spinn. Självklart. Spöt bugade sig i perfekt båge och hon log sådär nöjt som bara en person kan göra när de precis visat sin partner hur det ska gå till.

”Jag tror jag hade ett hugg till där”, sa hon strax efter. Klart hon hade. Kort därpå tappade hon ytterligare en och hade flera känningar under dagen. Hon fiskade som en maskin – medan jag mest fick följen. Små, nyfikna regnbågar som simmade efter mina flugor som om de bara ville kolla vad det var för konstigt på menyn.

Flugor i omlopp – men inte den rätta

Jag testade allt, till och med Albyminken, Spiggflugan, Doktor MZee – hela arsenalen fick smaka vatten. Men inget ville riktigt bita. Då slog det mig: den där lilla Montanan jag brukade ha med, den där lilla svarta med gul torax som alltid levererar… Den låg hemma i en ask jag naturligtvis inte hade med mig.

På andra sidan bäcken stod en äldre herre med dobb och – just det – Montana nymf. Han drog regnbågar som om han hade årskort på fiskelyckan. Jag övervägde i tysthet att låna hans fluga, spö, bil och identitet.

Regn, romantik och reflektion

Framåt eftermiddagen drog ett par rejäla regnskurar in, men vi höll ut. Satt under ett träd, ibland under vindskydd och delade kaffe och skrattade åt att det faktiskt inte spelade så stor roll om det nappar – bara man är där. Jag funderade på att åka hem och läsa på mer, kanske rentav binda upp några Montanor och skriva “kom ihåg nästa gång, din virrpanna” i stora bokstäver i flugasken.

Men dagen var fantastisk. Susan strålade av fiskelycka, och jag… ja, jag strålade mest av regn.

Flugnostalgi och rökig tröst

Väl hemma bläddrade jag lite drömskt i Lennart Bergqvists Flugor på mitt sätt. Den boken är som en trygg famn av fjädrar, flash och förstånd. Och vad låg inte där på bordet? Pelle Klippinges senaste bok:
Rök, grava och festa – som om Pelle visste att jag behövde något gott i röken efter dagens övningar.


Sammanfattning:

Snärjebäcken bjöd på skratt, regn, fisk, tappade chanser och en påminnelse om att ibland är det inte flugan som saknas – utan tålamodet. Eller hustruns fiskeskicklighet. Eller kanske bara en liten, förbaskad Montana.

Men oavsett napp eller inte: en heldag med min hustru Susan i Snärjebäcken – det är mer värt än vilken rekordfisk som helst.

Skitfiske på eder mina damer och herrar!

Seppo

När vädergudarna kör nolltolerans. “Vi kom till Snärjebäcken under det som meteorologerna kallar ‘lite väta’. Det kändes mer som ‘snart flyter bilen iväg’.”

“Snärjebäcken i regn och blåst.

“Susan däremot? Hon hade sin Montana – i form av ett blinkande spinnbete. Och regnbågen? Den låg snart på bryggan och flämtade medan jag mest funderade på hur man gör för att inte bli ödmjukt förnedrad i tystnad.”


“Gamla trotjänaren på uppdrag – men regnbågarna hade tydligen andra planer.” “Mitt splitcane-spö fick känna på vattnet. Men fiskelyckan? Den tog en annan väg den här gången.”

“Alla flugor… utom just den som hade gjort skillnaden. Montana – du är saknad. “Jag dammade av min flugarsenal som om jag letade efter nyckeln till universum… men just Montanan låg naturligtvis kvar hemma.”

“Men är man fiskare, så går man ändå. Längs stigarna, med ån viskandes på vänster sida och förhoppningar i höger ficka.”

Ibland så kom regnbågen och ställde sig bredvid mig. Häftigt!

Först åkte vi vilse så vi kom lite väl sent än vad vi hade tänt oss. Tänk på att skriva Ebbegärde 621 på GPS:n om du tänker besöka Snärjebäcken så slipper du hamna fel.










Förberedelser inför Snärjebäcken – med splitcane, flugminnen och bokpost

Flugbindning, Övrigt Posted on 2025-06-05 07:03

En fisketur i sikte

Det är snart dags – en efterlängtad tur till Snärjebäcken tillsammans med min fru Susan för att fiska regnbåge. För mig blir det ett kärt återseende med mitt gamla Wallop Brook splitcane-spö i klass 5. Det är nog åratal sen vi fiskade tillsammans, det spöet och jag, men nu är det dags igen. Ett slags återförening, fast med kastteknik.

Susan, min hustru hon kommer att spinnfiska, med en välvald duo i utrustningsväg: ett UL-Berkleyspö 5,8 fot i klass 2–10 g med en liten Berkley-rulle, och ett andra ABU 5 fot spö i klass 10–30 g med en Cardinal 3000. Hon är redo, taggad – och som alltid när det handlar om regnbågsfiske: otålig.


Flugaskarnas oväntade överraskning

Jag var helt säker på att jag behövde binda nya flugor inför turen. Något fjäderlätt, kanske en nymf eller en enkel zonker i neutrala färger. Men så öppnade jag mina gamla flugaskar och fick en smärre chock: där låg redan allt jag behövde – och mer därtill. Jag band i alla fall fyra nya Black Martinez ifall att.

Det blev en eftermiddag med sortering över köksbordet, där gamla bekanta flugor dök upp som små minnen från förr. En perfekt blandning av “varför i hela friden har jag så många” och “oj, den där fungerar ju faktiskt fortfarande”.


“När man tror man behöver binda nytt – men inser att man var förutseende för 25 år sen.”)


Boknörderi för flugfiskesjälen

Samtidigt som utrustningen fick en översyn och flugorna sorterades, tog jag fram en av mina mest värdefulla klenoder i bokhyllan: Lennart Bergqvists klassiker ”Flugor på mitt sätt” från 1989.

Det här är boken som format mitt sätt att tänka kring flugfiske. Enkelheten, funktionaliteten – och den där svenska känslan för vad som faktiskt fungerar i våra vatten. Det är min lilla flugbindarbibel.

Och som om det inte räckte med inspiration, så låg det dessutom ett paket i brevlådan. Min gode vän Pelle Klippinges senaste bok hade kommit:
”Rök, grava och festa”

En titel som passar både efter en lyckad fisketur – och efter en mindre lyckad sådan, för den delen. Jag ser verkligen fram emot att testa hans recept efter Snärjebäcken.


Nästa steg

Snart åker vi. Kameran är laddad och vi kommer självklart att filma själva fisket – det blir både regnbågar, nostalgi, kanske en och annan tappad fisk och förhoppningsvis ett par riktigt fina bilder.

Så håll utkik – både här på bloggen och på min YouTube-kanal.
Det kommer mera!

Skitfiske på eder mina damer och herrar!

Seppo


Lennarts från 1989 och Pelles nyrökta!

Här kommer lite flugbindning och försnack!



Black Martinez

Flugbindning Posted on 2019-10-31 17:45

Efter Lasse Karlsson:s och mitt lilla äventyr till Snärjebäcken och dess feta regnbågar så kan jag bara inte låta bli att binda upp ett antal giftiga flugor för detta utsökta fiske. Jag börjar givetvis med en klassiker såsom Black Martinez. Det poppar upp massor av fina minnen när jag håller denna utsökta nymf/streamer i min hand. En senhöst i Tidan så hände följande: Precis när jag släpper linan för att den ska skjuta ut så ser jag i ögonvrån en gräsandshanne flyga mot linan. Givetvis så slingrar sig linan runt vinge och halls varvid gräsanden bara ökar fart. Bokstavligen så drillar jag en gräsand i luften i några sekunder tills linan går av. Ser fågeln landa ca 50 meter uppströms på en sten mitt i ån. Känner stor oro och undrar hur min Martinez sitter fast på fågeln så jag knallar helt enkelt upp till stenen. Ser att den sitter mitt i bröstet och precis då så ruskar fågeln till och flugan faller ner på stenen. Hårdare än så satt den inte som tur var. Behöver jag nämna att jag hade ett fortsatt finfint fiske med Black Martinez efter denna händelse.

Nu tillhör jag den lyckliga skaran som har i sitt ägo denna eminenta flugbindningsbok Flugbindning på Mitt Sätt författad av Lennart Bergqvist. 90% av flugor jag binder för harr, öring och regnbåge har jag tagit receptet från denna bok.

Skitfiske på eder mina damer och herrar

/Seppo

Jag fick denna Black Martines av Lasse Karlsson vid Snärjebäcken. Hade slut på mina egna.
Receptet är från Lennart Bergqvist:s bok Flugbindning på Mitt Sätt.


Lasse krokar finfin regnbåge!

Övrigt Posted on 2019-10-19 11:00


Spöböj på kvällskvisten!

Övrigt Posted on 2019-10-18 14:20

Brukar skämtsamt säga till min hustru att de enda som ringer mig nuförtiden är fogden och min rehabläkare (strokeläkare). Denna gången när telefonen ringer och jag svarar är det en bekant röst som undrar om jag är sugen på att fiska regnbåge någon dag under veckan. Herre jösses det var säkert minst femton år sedan jag fiskade regnbåge så givetvis svarade jag ja på Lasse K;s fråga. Vid tolvsnåret på torsdagen (läs igår den 17/10) plockade Lasse upp mig och vi styrde kosan mot Snärjebäcken. Måste erkänna att jag fick rota en hel del i förrådet för att hitta alla mina gamla regnbågsflugor. Flugspöt som fick följa med var givetvis mitt gamla cane-spö. Vad annars? Hade även med mitt kolfiber klass 6 ifall något skulle hända med mitt gamla cane-spö.

Väl framme så riggade jag upp mitt cane-spö och Lasse riggade upp sitt smäckra Loop Blue line klass 3-4 med en finfin System2 rulle. Vilket flugspö detta är och vilken rygg den har för att vara klass 3-4. Själv så började jag med en geting och Lasse med en svart nymf som han snabbt kände några dragningar på. Bytte till en Booby och hade ett följe sedan inget. Efter en timme så bestämde vi oss för att ladda batterierna med en fika. Lasse sa att han glömt fikat men jag svarade snabbt och säkert att det gör inget för jag har med mackor så det räcker till oss båda. Så fel jag hade, jag hade oxå glömt fikat hemma. Är detta senil varning på oss båda månne? Som tur så hade jag med mig lite Schweizer nöt så att vi fick i oss lite näring i alla fall.

Började vaka lite bättre nu och Lasse visade mig en gigantisk nymf (stor bäcksländenymf) och undrade vad jag trodde om den. Tja varför inte om du har med ditt lax-spö på 14 fot. Givetvis så knöt Lasse på en mindre svart nymf och det tog inte många kast förrän han drillade en finfin båge på halvtannat kilo. Nu startade ett race som hette duga. Tillsammans så tappade vi nog tiotalet urstarka regnbågar, tafsar small av och landade full pott dvs två fina regnbågar var. Vi hade helt enkelt ett otroligt fiske i Snärjebäcken. Med ett väder som var fantastiskt, inget regn och vindstilla. För att inte tala om miljön. Vi slutade fiska vid femsnåret, ja jag orkar inte mer än typ tre timmars fiske men jag var otroligt nöjd med fisketuren. Tror att Lasse var det oxå. Tänk vad man kan nörda in sig på havsöringsfiske och glömma helt bort hur kul det är med regnbågsfiske. Jag kommer definitivt att fiska regnbåge igen inom en mycket snar framtid det är ett som är säkert

Skitfisk på eder mina damer och herrar.

Lasses feta Bäcksländefluga.
Tur att chokladkakan var med.
Några fina bågar landade. Gav en härlig fight på mitt cane-spö.
Lasse på väg att landa en finfin båge.
Snärjebäcken omges verkligen av en härlig natur.


Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.