William och jag tog ett kort kvällspass igår den 12/3. Planen från början var att fiska i sundet, men den planen fick snabbt revideras. Sydvästvindarna började trycka på rejält, runt 8 m/s med betydligt kraftigare byar.
Valet blev därför ganska enkelt, vi styrde kosan mot den östra sidan av ön.
Dessutom visade det sig att vattentemperaturen där låg på +4 grader, jämfört med +2 på västsidan. Två grader kanske inte låter mycket för gemene man, men för oss som jagar havsöring kan det vara skillnaden mellan fiskkontakt och en stilla promenad längs stranden.
Natten hade dessutom varit på plussidan, vilket sällan gör fisket sämre den här tiden på året.
Jag var på plats lite före William för att rekognosera vattnet och se så att det inte var för grumligt. Allt såg bra ut. Med en hygglig sydvästvind i ryggen var jag dessutom rätt nöjd över att jag tagit med mitt klass 8-flugspö istället för mitt vanliga klass 6.
Ett klass 8-spö klarar utan problem vindar runt 10 m/s, och just den tryggheten är rätt skön när kastarmen börjar få jobba.
William dök upp vid fyratiden och efter en kort strategigenomgång började vi fiska av sträckan.
William gick före mig med spinnspö och en purfärsk Crazy Cuda i årets nya färg. Det tog inte mer än en halvtimme innan jag hörde ett rop längre bort från stranden:
”Två följen! Blankfiskar!”
Det är ord som värmer en fiskesjäl.
Efter ytterligare en halvtimme bytte William till en 60 Lures Slinky Trout, och nästan samtidigt bytte jag från min Omögrizzly till en liten Albyminken Pink i storlek 8.
Det skulle visa sig vara ett klokt drag.
Efter bara några kast krokade William en besa, alltså en utlekt havsöring, i storleken runt 60–70 cm. En riktig kämpe, men efter leken ska de naturligtvis få simma tillbaka och återhämta sig. Den fick därför snabbt och varsamt gå tillbaka.
Kvarten senare small det igen.
Den här gången en blank 45-centimeters öring, som även den fick gå tillbaka för att växa till sig. Strax efter hade William dessutom en grövre fisk som vände precis vid fötterna – en sådan där som mest verkar vilja säga:
”Vi finns här… men idag är vi lite svårflörtade.”
Själv fick jag också känna på lite action.
En hoppglad besa klev på min Albyminken Pink, och efter en kort men pigg drillning fick även den simma tillbaka. Kort därefter hade jag ytterligare en fisk på, men den ville tydligen inte bli motionerad den här kvällen och lossnade ganska snabbt.
Nu började skymningen lägga sig över vattnet. Samtidigt vred vinden över mot syd och ökade ordentligt i byarna.
Det fick räcka för kvällen.
Med facit i hand blev det en riktigt fin premiärtur för William:
två motionerade fiskar och totalt sex följen.
För min del blev det en motionerad och en som smet undan träningen.
Poängställningen för kvällen:
Spinnspö – 2
Flugspö – 1
Inte illa alls för två timmars fiske i mars.
Och kanske viktigast av allt: vi fick återigen en påminnelse om hur viktigt det är att hantera de utlekta fiskarna – besorna – varsamt och låta dem simma tillbaka. Det är ju de som ska stå för framtidens silver.
Härligt!
Vad är en Besa?
En besa är en havsöring som nyligen har lekt och därför är i sämre kondition. De är ofta mörkare i färgen, smalare över ryggen och betydligt mindre blanka än de fiskar vi normalt vill fånga.
Som sportfiskare gör vi därför helt rätt i att hantera dessa fiskar varsamt och snabbt sätta tillbaka dem. Efter en tids återhämtning till havs kan de komma tillbaka som starka och blanka öringar igen.
Kort sagt – dagens besa kan vara morgondagens drömfisk.
Skitfiske på eder, mina damer och herrar.
Seppo
Så här ser en besa ut. Sliten, smal och brunfärgad. Hantera den varsamt.
60 Lures Slinky Trout visade sig vara kvällens medicin.
Min Albyminken Pink hullingslös i strl8 fungerade utmärkt denna kväll
William tog en bild på mig när jag vinglar runt bland stenarna.
