Kvällsstund vid Årsvik – Id, solnedgång och en hoppglad överraskning
Min hustru Susan och jag en spontan kvällstur till vackra Årsvik här på Öland. Det var en sådan där kväll man minns länge – nästan vindstilla, ljummen luft och ett gyllene kvällsljus som målade hela kustlinjen i varma toner. Vi var framme vid 19-tiden, redo för några timmars njutning vid vattnet.

Susan hade med sig kameran och ställde sig beredd att filma medan jag vadade ut med flugspöet i handen. Jag hade knutit på en av mina egna favoritflugor – Spiggflugan – som visat sig vara särskilt het så här års.
Redan vid 20-tiden hände det. Ett distinkt hugg – inget tveksamt pill, utan ett tydligt ”nyp” som fick spötoppen att darra till. Strax därpå bröt en rejäl id ytan med rullande kraft, och vattnet kokade till i skymningsljuset. Den var både fet och grann, ett praktexemplar! Jag lyckades landa den fint, krokade av och lät den simma tillbaka i det lugna vattnet – alltid lika roligt att få möta dessa vackra fiskar.
Sedan kom kvällens höjdpunkt.
Solen började så sakta gå ned bakom horisonten, och himlen färgades i nyanser av orange, rosa och lavendel. Vi stod bara där och njöt – Susan bakom kameran och jag med spöet i hand. Just som solen försvann under horisontlinjen, högg det igen. Den här gången var det ett rejält hugg – inget snack. Flugspöet bugade djupt och en otroligt hoppglad, fet och stark havsöring på halvtannat kilo tog till skyarna!

🎥 (Vi fick till och med med hoppandet på film – inte varje dag man lyckas med det!)
Öringen bjöd på en rejäl kamp och var i toppkondition, ett riktigt vackert exemplar som verkligen satte både mitt tackle och mitt hjärta på prov. Det är sådana ögonblick man bär med sig länge, både i kroppen och i själen.
Vi avslutade kvällen med varsin termoskopp kaffe vid strandkanten, medan vågorna rullade in och mörkret sakta la sig över Årsvik. En kväll att minnas – inte bara för fisket, utan för stunden tillsammans och för den skönhet naturen bjuder på, när man bara tar sig tid att vara där.
Skitfiske på eder mina damer och herrar!
Seppo