Seppos Fiskehörna

Nummer 3 till min Wheatley ask blir givetvis en Red Tag. Denna utsökta fluga dateras till mitten av 1800-talet. Upphovsmannen lär vara Mr Martyn Flynn från Worcestershire i England. Bunden som torrfluga och harren som målgrupp. Som original så kallades den för ”The Worcestershire Gem” Men tack vare den röda rumpan så blev den i folkmun kallad för ”Red Tag” och så blev det. Jag har för mig att det finns även en variant med gul eller grön rumpa som blev också bannlyst i vissa vatten på grund av sin förträfflighet. Samma öde som våtflugan Alexandra hade en period.

En kall vårdag stod jag och tre andra fiskebröder vid Klarälvens strand närmare bestämt i Sysslebäck vid bron.( Bröderna Alfredsson och Brattèn) Tittade ut mot strömmen men inte ett vak. I Klarälven så vakar harren eller så vakar den inte. Bara att vänta. Det finns inget mellanting. Plötsligt så började harren vaka och det är bråttom nu för vakperioden varar kanske bar i tio minuter och sedan blir det tyst i några timmar igen. Snabbt ut och givetvis en Red Tag torr sitter på tafsen. Första kastet och en fin harr på modiga halvkilot kliver på. Precis när jag börjar drilla harren så kommer jag på att jag varken har håv eller korg med mig ut. Ja! Det var inte bara jag som glömt detta i stundens hetta det kan jag intyga. He, he, he! Vad gör man? Jo man stoppar givetvis harren innanför vadarbyxorna.(Rekommenderar det inte) Med sju halvkilos harrar bokstavligen innanför västen vadade jag in mycket stelfrusen till stranden men ack så lycklig jag/vi var. Hade inte neoprenvadare på den tiden.
/Seppo
Red Tag på dubbelkrok strl 8. Förstärkt med tunn koppartråd.

Nummer 2 till min Wheatley ask blir en Butcher krokstrl 8 dubbel. Mönstret Butcher bands någon gång kring 1830-talet av Mr Moon från Tunbridge Wells. Kallades i början för Moons fly men i folkmun blev det Butcher helt enkelt på grund av att Mr Moon var slaktare till yrket. Enligt Engelsmän, Skottar och Irländare är denna fluga det dödligaste du kan presentera för en öring eller havsöring. Flugan är fortfarande mycket populär där framförallt i sjöarna kring Irland och Skottland. Butcher finns även som Irish Butcher, Kingfisher Butcher, Bloody Butcher och Canary Butcher kanske även fler mönster.

Jag minns som om det var igår när denna fluga presenterade sig rejält för mig för ca 40 år sedan. Fiskade en hel del på den tiden i Sverkestaån utanför Lindesberg. Sverkestaån var väl känt över hela Sverige för dess fina strömpartier och framförallt det fina öringsfisket. Eliten av dåtidens flugfiskare / författare stötte man på där lite då och då. Tyvärr så har ju de flesta flyttat till helt andra strömmande öringvatten men deras underbara böcker och teckningar finns kvar som tur är.

Det var en bländande kristallklar himmel och jag stod vid höljan nedanför den övre forsen. Inte ett vak så långt ögat kunde se men då slog det mig att en gång i Finland och ungefär med samma förhållande vid en sjö uppe i fjällen så satte jag på en sjunklina och en Butcher och det funkade bra då. Sagt och gjort så började jag fiska med sjunklina och en sakta intagen Butcher. När jag väl drillade den tredje öringen så infann sig en gentleman bredvid mig. Tittade en stund och sa att sjunkline fiske är för mig som att spinnfiska men jag tycker du har ett fantastiskt fint flugspö och sedan gick han bara sin väg. He, he, he! Ja! Vad säger man och vilken tur det var att jag flugfiskade med mitt cane-spö. En sak som jag märkt nu när jag binder dessa gamla härliga mönster är att det poppar upp gamla underbara minnen under tiden jag binder flugan. Jättehärligt! Trodde min stroke raderat mitt minne totalt men Icke. Jag har fina minnen även gällande Alexandra men jag återkommer med en samling berättelser senare i höst.
/ Seppo
”OBS” Jag har bundit denna Butcher med hårvinge, Hade ingen svart vingpenna i lager.

Har du också märkt att när det gäller klassiska flugor så nämns dessa allt mer sällan. Lite trist tycker jag men samtidigt har jag full förståelse för detta. Klassiska flugor var/är ju bundna av naturmaterial som i många fall faktiskt är från fridlysta djurarter idag. Det slog mig rejält när jag skulle skicka över lite av mitt gamla flugbindningsmaterial till vår Alma i Kanada. Kollade med tullen och det slutade i stort sett med att jag skickade över lite krok och tinsel. Nu tänker jag inte fördjupa mig mer i det utan det jag är intresserad över hur dessa klassiska flugor står sig i konkurrens med dagens moderna mycket naturtrogna flugor som limflugor etc. Tänkte att jag ska försöka ta reda på det, i alla fall när det gäller flugfiske efter havsöring här på ön. Ja förutsatt att jag klarar av det. Min hälsostatus är ju inte världens bästa i skrivande stund men jag jobbar på det. T.ex. att binda en fluga för mig tar lång tid. Jag måste vila en stund mellan varven så att säga. När jag förr band tio flugor så binder jag nu knappt en. Nåja! Vem fanken har bråttom? Inte jag i alla fall!

Böcker som jag tittar i nu är Fiska med Fluga av Stephen Windsor ”Rabén & Sjögren”, Den stora boken om Flugfiske ”Prisma” och givetvis Emån -med flugspö längs världens förnämsta havsöringsvatten av Pelle Klippinge ”Settern”
Idag har jag lyckats binda tre klassiska mönster, jippii!(som jag tror fungerar bra på havsöring) med material som jag har i lager. Ibland måste jag ta ett annat material om jag inte skulle ha det rätta. Nu först redovisar jag flugan som jag bundit och återkommer till senhösten och berättar hur det gick. Ok!

Först ut är våtflugan Alexandra. En av mina absoluta favoriter. Har fått mången öring och regnbåge under min ungdom med denna. Ursprungsnamnet var ”The Lady of the Lake. Troligen bands denna fluga för första gången kring i mitten på 1800-talet. Flugan fick senare namnet för att hedra Prinsessan Alexandra av Danmark. Mannen bakom flugan hette W.G Turle (Turleknuten) från Newton Stacey, fast andra menar att det var en annan vid namn DR, John Burton. Denna fluga ansågs så bra i vissa vatten att den till och med förbjöds.

Håll till godo!
Alexandar bunden på dubbelkrok strl 8
Böcker jag skrotar i just nu för att hitta klassiska mönster som passar mig och mitt fiske.
Givetvis kommer dessa flugor förvaras i min gammal Wheatley flugask som sig bör.

Sabiki Rig!

Ja jag vet att det börjar närma sig havsöringsträff här på ön och att många av oss har redan börjat fila på krokarna. Häftigt vandringspris står på spel för gemene tävlande skulle jag tro. Personligen vet jag inte i skrivande stund om jag kan vara med, men jag hoppas det i alla fall. En dag om inte annat! Nåja! Tillbaka till hur jag knyter en rigg för dessa utsökta chipspåseflugor. Riggen jag knyter heter Sabiki Rig som fungerar otroligt bra, knutarna håller samt minimalt med trassel under fisket. Har fått allt från makrill, torsk, sill till havsöring och riggen håller. Som stamlina har jag 0, 40 eller 0,50 mm nylon, sällan tunnare men till upphängarflugor, beroende på krokstorlek så varierar jag mellan 0,20-0,50 och givetvis beroende helt på vad jag fiskar efter. Totallängd för denna rigg kommer att ligga kring 110-150cm beroende på hur många upphängare du vill ha. Personligen så brukar jag ha tre (3) upphängarflugor. Blir mer hanterbart enligt mitt tycke.

Skitfiske på er mina damer och herrar och hoppas att vi syns på vår havsöringsträff den 27-28/10 här på Öland. Läs mer om tävlingen på www.havsoringoland.se.

/Seppo

Ps! Nu ska jag baske mig frigöra lite yta för vandringspriset. He, he!

Här kommer ett bildspel på hur jag knyter Sabiki Rig. Återkom gärna om jag är otydlig.

Från sänke är det 40cm till första överhandsknut som är dubbel. När du drar åt så bildas det en åtta. Du trär igenom flugtafsen, först genom den undre och sedan genom den övre ringen. Dra upp flugan ända till överhandsknuten på stamlinan och dra åt lite. Jag brukar ha mellan 25-30cm mellan knutarna. Flugans tafs har jag ca 30 cm lång för att jag ska få bra grepp när jag drar åt knuten.

Nu ska du göra en uniknut av flugtafsen. forma en ring först som är ca 2,5-3,0 cm i diameter alldeles intill flugan och stamlineknuten. Linda tafsen 4ggr igenom, fukta och dra försiktigt åt samtidigt som du håller i flugan. Knuten kommer att glida upp efter stamlinan. Dra sedan flugan tillbaka och knuten kommer att glida tillbaka till stamlineknuten. Dra åt båda nu och klipp av överbliven stump. Nu är det bara att gå på nästa.

Typ så här när den är färdig. Tafsen från fluga till stamlina blir ca 7-8cm lång. Jag brukar ha beteslås vid sänket (lättare att byta sänken) och lekande överst.

Här kommer en annan bildserie som kanske hjälper en smula.

Öglorna gör jag med en dubbel överhandsknut. fuktar och drar åt.

Ja, jag vet att det vankas sjöörret men det vankas oxå sill och strömming. Har personligen motionerat 3st sjöörret med en topp på 1,5kg såhär långt på hösten men betydligt fler sill och strömming. Här kommer en bindbeskrivning på sill/strömmingsflugor som jag binder med hjälp av folie från en chipspåse. Detta material är obegripligt starkt måste jag säga. Makrill, Sej, Torsk, Sill men även en och annan sjöörret har ruskat runt med dessa och flugorna är helt opåverkade. Underbart material att använda vid flugbindning. Första delen här är en beskrivning i bilder. Tar lite längre tid men flugorna blir otroligt hållbara. I skrivande stund så binder jag upp ett antal sjöörretflugor som ska testas inom kort här på ön. Kommer bergis att fungera det är jag helt säker på.

När det gäller mönster på flugorna så är det bara fantasin som sätter gränser. Och en viktig sak till. -Kan jag så kan definitivt du.

Hoppas att dessa bilder är vältalande.

Folie från en chipspåse.

Skär till remsor som är ca 1,5-2,0cm breda.

Typ såhär!

Veckar folie till V-form.

Mottar till längden som är lite längre än kroken och klipper av.

Klipper folie till önskad form.

Färdig för att bindas in.

Binder på lite flashabou (rosa) på kroken i detta fall krok str 2.

Binder på vingen.

Lackar med frugans nagellack. Hon letar efter den fortfarande, he, he, he!

Här har jag bundit upp flugor i strl 6 och 10.

Flugan på bildserien har krok strl 2 men jag binder även dessa i storlek 10, 8, 6, 4 och 2. Helst med krokar i guld och silver. Fungerar säkert lika bra med vanliga krokar oxå. Nu kan man binda dessa snabbare och enklare om man vill och jag kommer att återkomma om detta och hur man tillverkar tackel.

Skitfiske på er mina damer och herrar.

/ Seppo

Ibland så får jag öringar som har en tånglake hängande i mungipan. Det är inte en ovanlig företeelse utan det händer titt som tätt. Har bundit ett antal testflugor som verkar leverera bra tycker jag själv. Tånglakeflugorna är inte helt klara i mönstret ännu men bra nära.
Här några bilder på mina tånglakar.

Tånglake Whitegoast!

Här en liten filmsnutt hur jag tillverkar lim-ögon med Super Epoxy. Inga konstigheter.

Tredje försöket och känner mig nöjd med mina lim-ögon. Givetvis går det att göra ännu bättre om jag testar av lite olika lim typer gällande härdningstid etc. Till den sista plattan till höger har jag använt super epoxy som härdar på 5-10 minuter. Kanske lite i snabbaste laget men fungerar. Jag har även blandad i fosforpulver i limmet för att göra dom självlysande. Kanske kan trigga trög sjöörret lite extra ibland. Färgpulver som jag använt är från min mammas samling av pulver (inköpt i Finland) som hon använde när hon gjorde pimpelkrok. Hon var riktigt vass på det ska du veta. Saknar dig min käre mor!

Tredje försöket och jag nöjdförklarar mig.