Blog Image

Seppos Fiskehörna

– där havsöring möter hjärta och passion


Välkommen till mitt hörn av fiskelivet. Här får du följa med mig ut, oftast med flugspö i hand och ett egentillverkat mönster på tafsen, men ibland också med haspelspö eller bottenmete efter skrubbor, piggvarar och havsöring i strandkanten.

Jag fiskar främst på Öland, men drar mig inte för att utforska nya vatten. För mig handlar fisket lika mycket om naturens stillhet som om hugget, om tångens doft, vindens viskningar och det där ögonblicket när linan stramas och pulsen höjs.

I bloggen delar jag med mig av min passion för flugbindning, fisketeknik, utrustning och möten med både människor och vatten. Välkommen att följa med, det bästa kastet kanske ligger framför oss.

Seppo`s Augustikampanj

Havsöringsfiske, Flugbindning Posted on 2026-07-25 07:33

Nr 1! Köp valfria havsöringflugor för minst 100 kr – få Seppos handknutna havsöringstafs utan extra kostnad.

”I dag knöt jag ytterligare tio tafsar som ska följa med augustis beställningar. Det känns faktiskt lite speciellt, för det är exakt samma tafsar som jag själv använder när jag jagar höstens första silverblanka havsöring.”

AUGUSTI HAR BÖRJAT – OCH DET ÄR BARA BÖRJAN! 🎣

Nu är kampanjen igång i Seppos Fiskehörna!

Men… tro inte att det är allt. 😉
Under augusti kommer jag att släppa fler små överraskningar och erbjudanden i webbshopen.

Så håll ett öga på bloggen och kika gärna in i webbshopen lite då och då. Man vet aldrig när nästa överraskning dyker upp… 👀🎣

Och framåt slutet av augusti väntar något alldeles extra.

GRAND FINALE! 🏆🎣

Vad det blir?

Det avslöjar jag inte riktigt ännu. 😁

Men jag kan lova en sak:

Det kan vara väldigt klokt att följa med hela vägen fram till målgången.

September närmar sig – och då börjar jakten på Ölands silver igen.

Seppos Fiskehörna – När allt är som det ska.

Tafsen är samma modell som jag själv använder under mitt fiske längs Ölands kust.



Flugbindning – Drömmar av fjäder, päls och vatten

Flugbindning, Havsöringsfiske Posted on 2026-06-10 07:20

Flugbindning

Jag öppnar en ny blogg. Den hittar du på min hemsida sepposfiskehorna.se och heter Seppo`s Tips. På denna blogg kommer jag att skriva om metoder, flugfiske, flugbindning och mete. Den senaste som jag öppnat nyligen upp heter Flugbindning.

Det finns något märkligt med en fiskefluga.

För den oinvigde är den bara en krok med lite hår, fjädrar och tråd. För flugfiskaren är den något helt annat. En tanke. En idé. Ett hopp. En liten berättelse som skickas ut över vattenytan med förhoppningen att lura en fisk.

När jag sätter mig vid städet för att binda en fluga är det sällan bara en fluga jag skapar. Ofta vandrar tankarna iväg till strömmande älvar, vindpinade kuster och fiskar som jag mött genom åren. Varje materialbit bär på minnen.

Min resa som flugbindare började när jag var 14–15 år gammal. På den tiden fanns inget internet där man kunde söka fram tusentals mönster med några knapptryckningar. Ville man lära sig något fick man leta kunskap på annat håll.

Efter mycket letande hittade jag en bok på biblioteket som kom att betyda mycket för mig. Den var skriven av den legendariske Frank Sawyer och handlade om nymffiske. Jag läste den om och om igen. Där föddes fascinationen för hur några enkla material kunde efterlikna livet under vattenytan.

Samtidigt köpte min pappa ett tredelat flugspö från Viktor Skog & Fritid. Det blev starten på ett äventyr som fortfarande pågår.

De första fiskarna var mörtar. Inte särskilt stora, inte särskilt glamorösa – men för en ung pojke var de fantastiska. Sedan kom regnbågarna, och därefter öppnade sig en helt ny värld.

Åren gick.

Flugspöet följde mig till fjällens vatten och till några av Nordens mest spännande fiskeplatser. Jag fiskade i Klarälven, längs Tana älv, i Tilanjoki och i Glomma. Vatten som under många år nästan blev mina hemmavatten.

Varje älv hade sina egna hemligheter. Varje fisk lärde mig något nytt.

Men år 2000 förändrades allt.

Då hamnade jag på Öland.

Här fann jag havsöringen, de långa kuststräckorna, de kalla vårvindarna och de magiska morgnarna när solen stiger över Östersjön. Här är jag fortfarande kvar, och här har många av mina egna flugmönster fötts.

För även om det finns tusentals färdiga mönster är det något speciellt med att skapa något eget. En tanke som långsamt växer fram vid bindstädet och som till slut blir en fluga.

Genom åren har några av dessa idéer blivit till mönster som fångat många fiskar för mig. Flugor som Albyminken, Albyminken Pink, Spiggflugan, Omögrizzlyn och Dr Mzee har vuxit fram ur timmar av funderingar, experiment och otaliga kast längs Ölands kust.

Ibland har de lyckats.

Ibland har havsöringarna skrattat åt mina skapelser.

Men det är just det som gör flugbindning så fascinerande.

Ingen vet egentligen säkert vad som får en fisk att hugga. Vi kan studera insekter, strömmar, bytesfiskar och teorier. Men någonstans finns fortfarande ett mått av mystik kvar. Och kanske är det precis därför vi fortsätter.

Den här bloggen handlar om just det.

Om flugor och människorna bakom dem.

Om material, tekniker, misstag och framgångar.

Om idéer som föds vid ett bindstäd en mörk vinterkväll och som några månader senare kanske lurar en silverblank havsöring ute på Ölands kust.

Välkommen in i min värld av fjädrar, päls, fantasi och vatten.

Välkommen till Flugbindning.

Mina gamla trotjänare. Klass 8 och klass 6. Den som saknas på bild är mitt gamla Cane-spö (45år) som jag fortfarande använder lite då och då. Återkommer om den.



Flugfiske efter strömming – och varför man bör tänka efter före

Strömmingsfiske, Flugbindning Posted on 2026-06-08 16:45

En kul grej som jag brukar ägna mig åt när tillfälle ges är flugfiske efter strömming. Många förknippar flugfiske med havsöring, regnbåge eller harr, men strömmingen kan faktiskt bjuda på ett minst lika underhållande fiske när stimmet kommer in nära land.

Här på Öland händer det framför allt under våren, men även på hösten. Plötsligt kan stora mängder strömming dyka upp på vatten som knappt når över stövelskaften. Små vak börjar synas runt vadarna och vattnet tycks leva sitt eget liv.

Jag har därför alltid med mig ett särskilt strömmingstackel som är anpassat för mitt klass 6-spö. Tacklet består av tre små flugor bundna på guldkrok i storlek 10, dekorerade med lagom mycket bling-bling för att väcka strömmingens intresse. När fisket är som bäst brukar jag hinna landa ett tjugotal strömmingar innan stimmet försvinner ut i nattmörkret igen.

Men det är inte bara strömming som uppskattar dessa små godsaker.

Ofta dyker det upp fina havsöringar mitt i kalaset. Längst ut på tacklet brukar jag därför ha en lite större och mörkare havsöringsfluga, exempelvis en Omöborste eller någon liknande imitation. Numera använder jag oftast min egen variant, bunden på krokstorlek 6. Fungerar som en extra vikt.

Det märkliga är att havsöringarna många gånger väljer de små glittrande strömmingsflugorna framför den större havsöringsflugan. Det slutar aldrig att förvåna mig.

Samtidigt vill jag passa på att höja ett litet varningens finger.

När man fiskar med strömmingstackel har man plötsligt flera krokar i omlopp samtidigt. Det fungerar utmärkt så länge allt går enligt plan. Problemet är bara att havsöringar väldigt sällan har någon större respekt för våra planer.

Det fick jag erfara under en kvällstur tillsammans med Läkar-Lasse.

Skymningen hade börjat falla när jag upptäckte de där välbekanta småvaken runt benen. Jag skyndade mig att byta till strömmingstacklet och redan efter några kast small det till.

En havsöring på uppskattningsvis ett och ett halvt kilo hade bestämt sig för att kliva på.

Fisken var fullständigt sjövild.

Den hoppade, rusade, plaskade och for fram och tillbaka i det mörknande vattnet. Efter en stund började den dock lugna ner sig och kom sakta glidande mot mig.

”Tack för matchen”, tänkte jag.

Det visade sig vara en mycket förhastad tanke.

Jag tog tag i tafsen för att kroka av fisken. Exakt i samma ögonblick bestämde sig öringen för att återuppta hela sitt gymnastikprogram. Med ett kraftigt ryck blev den fullständigt skogstokig.

Medan öringen hoppade runt mina ben började två av strömmingsflugorna sakta men säkert arbeta sig in i min tumme och mitt pekfinger.

Inte optimalt.

Där stod jag alltså. En galen havsöring i ena änden av tacklet och två väl förankrade krokar i andra änden.

Jag lyckades till slut tvångslanda öringen och kroka loss den. Efter en kort återhämtning simmade den lyckligt tillbaka ut i havet.

Kvar stod jag.

Med krokar i handen.

Nu började nästa kamp.

Under säkert en timmes tid lirkade, pillade och funderade jag över hur jag skulle få loss eländet. Krokarna satt ordentligt fast med hullingar och allt.

Till slut lyckades jag befria mig själv.

Just då dök Läkar-Lasse upp.

– Vad håller du på med? frågade han.

Jag berättade hela historien.

Lasse tittade på min tumme, nickade lugnt och sa:

– Men varför kallade du inte på mig? Jag har ju en skalpell i fickan. Jag hade kunnat få bort dem där på några minuter.

Jag funderade en kort stund över erbjudandet.

Sedan svarade jag inte alls.

För inne i mitt huvud tänkte jag bara:

”Aldrig i livet.”

Så om ni någon gång bestämmer er för att flugfiska efter strömming kan jag varmt rekommendera det. Fisket är roligt, spännande och ibland överraskande effektivt även på havsöring.

Men kom ihåg att ett strömmingstackel innehåller fler krokar än man ibland önskar.

Och om ni råkar fiska tillsammans med en läkare som bär omkring på en skalpell i fickan…

…se till att inte behöva använda hans tjänster.

Skitfiske på eder, mina damer och herrar!

/ Seppo

God äggamacka med hembakat bröd under nattakröken inte helt fel

Under mörkrets inbrott kan strömmingen komma väldigt strandnära.

Mina strömmingsflugor i krokstorlek 10. Fungerar även utmärkt för tobis

Ibland så lyckas man. Min gamla rottingkorg fungerar utmärkt att lägga strömmingen i

Mitt flugtackel för strömming



Morgonmagi med Lillspiggen

Havsöringsfiske, Flugbindning Posted on 2026-05-03 09:38

Vaknade vid tresnåret på morgonkvisten den 2 maj. Ni vet den där tiden då de flesta vettiga människor vänder sig ett varv till i sängen… men inte en fiskare med idéer.

Kikade ut genom fönstret, svaga sydvästvindar. Där och då var beslutet taget.
“Fanken… Sandbyborg kallar.”

Det är något speciellt med timmen innan solen bryter horisonten. Inte bara för att fisket ofta är som bäst just då, utan för att naturen långsamt vaknar till liv. Det knäpper i buskarna, fåglarna provar rösten och havet… ja, havet ligger där magiskt och viskar att det kan hända vad som helst.

En snabb titt i väderappen visade soluppgång 05:25. Perfekt.
04:00 stod jag på plats.

Riggar klass 6-spöt, fingrarna jobbar på rutin och snart sitter den där – min lilla trotjänare: Lillspiggen. Den må vara liten till storleken, men har en förmåga att intressera upp havsöringar som få andra flugor jag fiskat med, särskilt så här års.

Klockan slog fem.

Spöböj.

Första fisken kliver på, en fin 45:a. Pigga rusningar och hopp, precis som det ska vara.
Kvarten senare… spöböj igen. Ännu en 45:a.

Man börjar ju undra om de går i par där ute.

Sedan händer något som sätter sig lite extra.
Ett följe. En grövre fisk. Betydligt grövre. Den glider lugnt och majestätiskt förbi mina vadarbyxor, som om den bara ville säga:
“Jag vet att du är här… men inte idag, min vän.”

Vid sextiden får jag ytterligare en 45:a att motionera innan det händer något märkligt.
Det är som om någon där nere vrider på en strömbrytare.

Av.

Havet tystnar.
Öringarna borta.

Jag fiskar på till sju, mest av respekt för platsen och morgonen, men vet någonstans att föreställningen är över för idag.

Packar ihop och rullar hemåt. Men dagen är långt ifrån slut.

För några timmar senare sitter jag… i Skåne.
Vid stranden. Tittar ut över Öresund för att se några öringvak.

Skitfiske på eder mina damer och herrar.

Här kommer en liten filmsnutt.



Expressprinsen, en enkel nymf med lång historia

Havsöringsfiske, Flugbindning Posted on 2026-01-25 15:30

Vissa flugor följer med en genom livet. Expressprinsen är en sådan.

I min ungdom hade jag perioder med ett närmast löjligt bra fiske efter regnbåge med just den här nymfen. Det var inget märkvärdigt mönster, inga konstigheter, men den fungerade. Gång på gång. Jag minns tydligt att jag läste om den i Fiskejournalen, någon gång under den tid då enkelhet och funktion stod i fokus. Framför allt under 1970 och 1980-talet. Tyvärr finns ingen tydlig upphovsman dokumenterad, vilket inte var ovanligt på den tiden. Många flugor var kollektiva erfarenheter snarare än personliga varumärken.

Bindningen är lika avskalad som effektiv:
kropp av påfågel, stjärt av vit gås och en kort, diskret ryggvinge av vit gås vid thorax. Förstärkt med koppartråd. Mer än så behövs inte.

Det är en nymf som imiterar mycket, och samtidigt ingenting specifikt. Just därför blir den ofta svår att ignorera för fisken. Påfågelns naturliga lyster ger liv även vid stillsam drift, och den ljusa gåsfjädern ger en fin kontrast i vattnet.

Ett steg vidare – mot havet

Nu väcks nyfikenheten igen.
Jag tänker nämligen testa Expressprinsen även på våra havsöringar här på ön. I rätt strömmande partier, gärna fiskad nära botten eller långsamt hemtagen över tångbälten, tror jag absolut att den kan väcka intresse även hos silvret. I grunden är det trots allt en fluga som signalerar föda, inte teori.

Hur det går återstår att se, men ibland är det just de där gamla, enkla mönstren som överraskar mest.


Expressprinsen i webbshoppen

Expressprinsen kommer nu även att finnas tillgänglig i webbshoppen, bunden precis så som jag alltid använt den. En nymf med rötterna i svenskt regnbågsfiske, men med blicken riktad även mot Ölands kust.

En fluga utan krusiduller.
En fluga med historia.
Och kanske, en fluga även för havsöringen.

”OBS” Jag binder den på en hullinglös krok i strl 10

Skitfiske på eder mina damer och herrar.

Seppo

Nedan en nybunden Expressprins

En nybunden Expressprinsen

Lite småmysigt är det att binda flugor framför den öppna spisen medans snön yr utanför.



Squirmy flugor

Havsöringsfiske, Flugbindning Posted on 2026-01-16 12:39

Squirmy vid kusten

Det är något särskilt med att sätta saxen i ett material man aldrig tidigare arbetat med. Så var det när jag nyligen band mina första Squirmy-flugor. Jag har sett dem i otaliga askar, hört historier om deras förmåga att reta upp både öring och lax, men aldrig själv bundit, och än mindre fiskat med dem. Nu är det dags att ändra på det.

Squirmy-flugan har tydligen sitt ursprung i Nordamerika där den från början användes i åar och älvar, främst för lax och steelhead. Kroppen består av ett mjukt, elastiskt gummimaterial som pulserar och rör sig på ett sätt som få andra flugor gör. I vatten liknar den något levande, en mask, larv eller kanske något helt eget som väcker fiskens nyfikenhet. Det är just denna “levande” rörelse som tydligen gjort Squirmy till en omtalad fluga, både älskad och ifrågasatt.

När jag nu tar med mig denna fluga till våra öländska stränder gör jag det med en blandning av respekt och förväntan. Havsöringen är en kräsen fisk, men också en opportunist, och jag tror att Squirmyn kan bli ett spännande inslag när fisken går nära botten eller när vattnet är lite grumligare.

Att binda dem visade sig dock vara en lärdom i sig. Materialet beter sig inte som något jag använt tidigare. Drar man bindtråden för hårt skär den faktiskt igenom Squirmy-materialet, vilket kan försvaga hela kroppen. Det gäller alltså att ha ett lättare handlag än vanligt och låta materialet “sätta sig” snarare än att pressa det på plats. Det är en påminnelse om att varje nytt flugmönster också kräver nya vanor vid städet.

Jag har bundit två varianter som jag nu vill testa längs vår kust:

  • Squirmy Kobberbassen – med en kropp i kopparfärgad ton som ger ett mer naturligt, borstmaskliknande intryck.
  • Squirmy Struggle – där jag använt ett mer “levande” och dynamiskt material som påminner mig om något som kämpar sig fram över botten.

Båda modellerna har fått sina namn från kroppsmaterialet jag använt, och båda kommer få bekänna färg i Kalmarsunds bräkta vatten framöver. Hur de presterar återstår att se, men som alltid är det resan dit som är halva nöjet eller kanske tom hela.

Om det är någon som fiskat med Squirmy`s så berätta gärna för mig.

Skitfiske på eder mina damer och herrar

Här bild på mitt första försök. Som du ser så har bindtråden nästa skurit av materialet.

Så här kom Squirmymaterialet. Jag beställde bara i färgen röd men nu kommer jag att beställa fler färger. Lite småkul faktiskt!

Squirmy Kobberbassen i krokstorlek 10 klar för att testas.

Squirmy Struggle i krokstorlek 10 klar för att testas.



Kobberbassen

Havsöringsfiske, Flugbindning Posted on 2026-01-14 15:22

Denna underbara fluga från Danmark ”Kobberbassen” som är så enkel men bli inte lurad av dess enkelhet. Upphovsman till detta mönster har jag tyvärr inte hittat. Den är supereffektiv, speciellt nu vintermånaderna, när det är långsamt intag, och små flugor som gäller. Den imiterar små märlor typ Gammarus mm. Du kan även använda den vid dobbfiske eller som upphängare framför ditt drag. Helt enkelt ett måste att ha i asken.

Här kommer lite bilder på hur jag binder den.

Skitfiske på eder mina damer och herrar

Jag använder orange bindtråd, blyar som på bild med en latexrygg i olivgrönt och tunn kopparribbing. Krok i storlek 6

Här lindar jag på koppardubbing. OBS lite i taget.

Här är dubbingen klar så nu lägger jag på latexremsan över ryggen. Spänner den hyfsat hår över ryggen.

Nu är Kobberbassen i stort sett färdig. Lite UV-Lim över den olivgröna latexen.

Här har jag satt in 5st Kobberbassen för UV-behandling i ca en och en halv minut.

Det sista jag gör med den är att jag ruggar upp koppardubbingen och sedan är den färdig för att motionera lite havörret.



Havsöringsfiske på Öland, en häftig dag

Flugbindning, Havsöringsfiske Posted on 2025-12-12 19:59

Goder kväll, kära läsare!

I dag blev en sådan där dag som påminner mig om varför jag älskar havsöringsfisket mer än kaffe, finska pinnar och bra väderprognoser tillsammans. Jag var på plats vid åttasnåret på morgonkvisten, full av förväntan, redo att fiska av ett par riktigt giftiga öringdomäner. Men… ingenting. Inte ett pet, inte ett följe, inte ens en öring som kom upp och hånlog åt mig.

Så jag bytte plats.

Vid tolvsnåret började jag beta av några nya sträckor, och när klockan slagit ett, då brakade det loss, och det ordentligt! Jag motionerade fyra öringar på kort tid: två på flugspö och två på min alldeles underbara genomlöpswobbler Crazy Cuda. Alla fick simma vidare, pigga och glada.

Som om inte det räckte tappade jag dessutom fyra öringar, varav två stack iväg medan de bjöd på magnifika luftkonster som skulle göra vilken delfin som helst avundsjuk.

Totalt hade jag tiotalet känningar och följen. Ett helt magiskt fiske som höll i sig ända fram till kl. 15, då regnet bestämde sig för att avsluta showen.

Det var svaga västvindar, varmt i luften, och märkligt nog var jag helt ensam efter kusten. Jag säger bara: obegripligt, med tanke på hur öringarna var rejält aktiva framför mig.

Det trista i kråksången…

Ja, ni vet ju hur det är… när man väl har chansen att fånga den där drömsekvensen på film – drillande fisk, klingande fluglina, hjärtat som bankar ja, då ligger GoPron hemma på köksbordet och tittar på mig genom stängd dörr.

Jag svär att kameran blinkade anklagande åt mig när jag kom hem.

Dagens vinnare

Flugan som öringarna föll pladask för i dag var min egen Spiggfluga “Tånglaken”. Den simmade som om den hade eget liv och öringarna köpte showen rakt av.


Teasern, något riktigt spännande är på gång…

Jag har börjat använda en metod som är supereffektiv, och som fullständigt förändrat mitt fiske. Sedan jag började med den här taktiken har jag inte haft en enda bomtur.
Det kommer en större förklaring, en liten hemlighet, kanske till och med en guide, där jag berättar varför den här metoden är så dödligt effektiv, och vad det är man egentligen ska göra och titta efter.

Stay Tuned!

Skitfiske på eder mina damer och herrar!

Seppo

Min Crazy Cuda

Min Spiggfluga ”Tånglaken”



Nästa »

Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.