Blog Image

Seppos Fiskehörna

– där havsöring möter hjärta och passion


Välkommen till mitt hörn av fiskelivet. Här får du följa med mig ut, oftast med flugspö i hand och ett egentillverkat mönster på tafsen, men ibland också med haspelspö eller bottenmete efter skrubbor, piggvarar och havsöring i strandkanten.

Jag fiskar främst på Öland, men drar mig inte för att utforska nya vatten. För mig handlar fisket lika mycket om naturens stillhet som om hugget, om tångens doft, vindens viskningar och det där ögonblicket när linan stramas och pulsen höjs.

I bloggen delar jag med mig av min passion för flugbindning, fisketeknik, utrustning och möten med både människor och vatten. Välkommen att följa med, det bästa kastet kanske ligger framför oss.

Gamla ÄSSÄ-balansare får nytt liv

Övrigt, Abborrfiske Posted on 2026-02-28 15:19

Jag hade ett riktigt bra fiske häromdagen i trakterna kring Kråkelund med mina gamla men ack så slitna ÄSSÄ-balanspirkar. Det var faktiskt samma tur som vår Cleo lyckades kroka en regnbåge på hela 1,8 kilo – hennes första på pimpel. En sådan där dag som man lägger i minneslådan och gärna plockar fram igen.

Efter turen såg jag dock att flera av mina gamla trotjänare hade börjat ge upp. Stjärtfenorna av hår hade slitits bort efter alla år i tjänst. Inte så konstigt egentligen – de har varit med om en hel del.

ÄSSÄ-balansarna tror jag ursprungligen kommer från Finland, och de har följt mig genom många pimpelvintrar. I min ungdom pimplade jag nämligen en hel del på Vänern. Ja, man kan nästan säga att jag var ute i stort sett varje helg så fort isen bar.

Det var fantastiska år.

Jag minns särskilt fisket i Ölmeviken men också många fina dagar i vikarna kring Mariestad och Karlstad. Där fick jag mången fin borren, men också riktigt fina sikar.

Ett knep jag ofta använde var att först locka upp siken med en lite större Nilsmaster-balans i färgen papegoja. Du vet den där klassiska: grön över ryggen, gul längs sidorna och lite orange under buken.

När man såg hur det började röra sig under hålet och fisken nästan stod och snurrade där nere – då var det dags.

Då sänkte jag ner den gråa ÄSSÄ-balansen.

Och ofta tog det bara några sekunder.

Pang – så satt där en sik eller en abborre.

Det fina med dessa balansare är att de saknar hulling. Det gör att man snabbt kan skaka av abborren direkt över hålet och få ner balansen igen. När stimmet är under isen vill man ju inte stå och krångla.

Jag blev så förtjust i dessa balansare att jag till slut började göra egna avgjutningar. En snusdosa fungerade alldeles utmärkt som form, och plötsligt hade jag ett litet lager av egna ÄSSÄ-balansare.

Anledningen var enkel.

De var nästan alltid slutsålda i butikerna.

ÄSSÄ-balansen var nämligen omåttligt populär bland pimpelfiskarna i Värmland på den tiden.

Mina favoritfärger har alltid varit grå, gul och blågrå. Den blågrå har faktiskt visat sig vara riktigt giftig även här i Östersjön. Det verkar som om de grova abborrarna där ute har en särskild svaghet för just den färgen.

Så nu sitter jag här vid bindstädet igen och ger mina gamla trotjänare nytt liv genom att binda på nya stjärtfenor.

Gamla balansare ska man nämligen inte kasta.

De ska vårdas.

För ibland sitter det mer fiskelycka i gammal metall än i något helt nytt från butiken.

Så nu har mina gamla ÄSSÄ-balansare fått nya stjärtfenor och är redo för nya äventyr under isen.
Man kan säga vad man vill om nya moderna pimpelprylar, men ibland sitter fiskelyckan kvar i de där gamla betena som har hängt med i årtionden.

Och skulle abborrarna i Kalmarsund och Kråkelund ha glömt hur en ÄSSÄ ser ut…

…ja då är det hög tid att påminna dem.

Skitfiske på eder mina damer och herrar



”Knakare” i Kråkelund!

Abborrfiske Posted on 2024-01-21 12:45

Vaknade vid fyratiden på lördagsmorgonen. Tittade ut och såg att det snöade på ganska så ymnigt. Fanken oxå tänkte jag, har jag tagit med mig Skånes snöoväder hit till Öland. Tittar på väderappen som visar att det kommer att sluta snöa kring sjutiden norr om Oskarshamn. Ok, va bra då tänkte jag då åker jag timman tidigare för på vägen upp så skulle jag plocka med mig Pelle som oxå var sugen på att motionera lite ”Knakar” i Kråkelund. Väderappen stämde bra, plockade upp Pelle på vägen och vid niotiden så var vi på plats. Svagt nordliga vindar vridande till nordväst senare under dagen. Solen tittade fram en kort stund och värmde härligt. Denna dag var väldigt svårfiskad men som tur var så hade Pelle med sig maggots som jag faktiskt tror räddade hela fisketuren. Man kände knappt när småabborren plus några knakare tog lyskroken agnad med maggots, bara små, små darrningar på linan markerade att något var på gång där djupt i mörkret. Balanspirken rördes aldrig av abborren trots att Pelle nyttjade den lite då och då.

Vi träffade på ett antal andra ”pimplare” men inge av dem hade fått eller känt något. Givetvis så undrade vi om abborren saknades helt i skärgården kring Kråkelund eller om det var något annat i görningen. När vi studerade väderappen lite närmare så visade det sig att nästa dag så skulle det bli ett rejält väderomslag. Gul varning med kulingvindar och plusgrader. Kanske var detta boven till att abborren var seg denna lördag? Tja kanske! Trots det sega fisket så lyckades vi kroka några knakare samt ett tiotal mindre abborrar var. Utöver detta var det en fantastisk dag med svaga vindar, rådjur som travade i sakta mak över isen. Havsörnarna seglade majestätiskt över oss ett antal gånger samt att vi fick ett antal goa skratt där ett var när jag inte kunde öppna dörrarna till bilen på grund av en för kall nyckel. Pelle hade finfina förslag på hur jag skulle värma upp nyckeln. Barnförbjudet i detta fall för att återberättas! Ja, ni anar nog förslagets karaktär! Tur var väl att Pelle hade med sig tändstickor och dörren kunde öppnas i den mån att bilens stöldlarm kickade igång.

Hur som haver så var det en härlig dag att vara ute på isen. Kring fyrasnåret på eftermiddagen så styrde vi kosan hem. Segt trötta men härligt nöjda.

Skitfiske på eder mina damer och herrar.

Snöade rejält ymnigt när jag åkte över bron.
Pelle borrar ett nytt hål.! Kanske en ”Knakare” som väntar?
Hade precis ett svagt pill där nere i mörkret.
När väl solen tittade fram så värmde den härligt.
Pelle Klippinge med en ”Knakare”.
Jag själv med en ”Knakare”
Enda som fungerade denna dag var en liten silverpirk med lyskrok agnat med några maggots. Finlir!
På väg till bilen och hem.
Vy över en härlig skärgård.


Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.