Vi träffades vid tiotiden vid Ebbas Stuga i Långrälla, där Pelle och Larsa hyrt in sig för två dagars fiskeäventyr här på ön. Min uppgift denna dag var egentligen ganska enkel på pappret — att guida mina goda vänner genom några av Ölands havsöringsdomäner.
Nu ska det dock sägas direkt att jag inte på något vis var någon enväldig öringgeneral i sällskapet. Pelle och Larsa har fiskat här på Öland i många år och kan ön minst lika bra som jag — kanske till och med bättre ibland. Pelle har dessutom skrivit boken Havsöringsguiden Småland-Öland, så det här var inga gröngölingar direkt. Rutinerade grabbar, ingen tvekan om saken.
Efter intensivt bläddrande mellan väderappar, vindkartor och diverse kvalificerade gissningar föll valet till slut på sydvästra Öland. Kraftiga nord- och nordostvindar gjorde att vi ansåg det vara dagens bästa chans.
Att sedan faktiskt ta sig dit… ja, det visade sig vara ett mindre projekt.
Kilometervis med vägbyggen. Tillfälliga trafikljus. Väntetider som fick en att börja fundera på om kommunen byggde om hela Öland samtidigt. Vid något tillfälle började jag faktiskt undra om vi någonsin skulle komma fram överhuvudtaget.
”Att vänta på något gott”, säger man ju.
Men det här började nästan bli lite löjligt faktiskt.
Till slut stod vi ändå där vid kusten, med flugspön i händerna och förväntningarna på topp. Platsen var dessutom helt ny för både Pelle och Larsa, vilket höjde spänningen ytterligare. Problemet var bara att vinden såg ut att vara mer nordvästlig än prognosen lovat — och dessutom betydligt hårdare.
Jag, Pelle och Larsa gick norrut för att sedan fiska oss tillbaka mot bilen. Efter ungefär en och en halv timmes fiske hade både jag och Larsa haft kontakt med fisk. Vi var övertygade om att det var näbbgäddor som var där och småjävlades med våra flugor.
Så fel vi hade.
Efter en utsökt lunch à la Pelle — för ingen fisketur med Pelle är komplett utan ordentlig mat — kände vi oss redo för ett nytt pass.
Och då small det till.
Efter bara en halvtimme motionerade jag en öring som bjöd på flera luftakrobatiska volter innan den tackade för sig och klev av. Larsa hade fiskkontakt och Pelle hann på kort tid motionera två stycken 45:or, som jag dessutom lyckades fånga på film.
Sedan lossnade det ordentligt.
Jag hade flera känningar och fick även själv motionera två blanka 45-centimetersöringar. Fisket var stundtals helt fantastiskt. Totalt blev det fem motionerade öringar och mängder av kontakter innan vi bestämde oss för att byta domän inför kvällspasset.
Väl framme vid nästa plats hade vinden vridit över ännu mer mot nordost och tryckte på rejält mot ryggen. Pelle valde att gå söderut medan jag och Larsa stannade kvar i viken.
När skymningen började lägga sig över Öland kom kvällens sista magiska timmar.
Jag motionerade ännu en finfin 45:a och hade ytterligare några kontakter. Pelle lyckades dessutom motionera två öringar, varav en riktigt fin och godkänd fisk.
När mörkret sedan började krypa in över kusten grillade vi lite korv medan ett lätt regn föll över oss. Trötta, småfrusna men väldigt nöjda summerade vi dagen.
Åtta motionerade öringar.
Massor av känningar.
Goda skratt.
Bra fiske.
Och ännu bättre sällskap.
Och näbbgäddorna?
Ja… de visade sig tydligen vara trilskande havsöringar hela tiden.
Just det ja… Pelle fortsatte givetvis att härma göken lite då och då även denna dag. Tillräckligt ofta för att man till slut började fundera på om Ölands fågelbestånd fått konkurrens. Larsa och jag hade så roligt kring Pelles gökhärmande.
Vi avslutade fisket vid skymningen.
Trötta.
Nöjda.
Och redan sugna på dag 3.
Dag 3 kommer snart…
Skitfiske på eder mina damer och herrar.
Seppo
Larsa har precis haft känning
Härligt vindpinad bänk efter Ölandskusten
Pelle dukar upp en festmåltid
Pelle motionerar en finfin Ölandsöring
I skymningen avslutade vi denna härliga dag med korvgrillning.
Först kavlar jag ut och avslutar med en kruskavel.
Färdigkavlad.
Härligt gott med färskmacka som man dessutom kan tillaga i fällt mina damer och herrar.