Då var det färdigpimplat för den här gången.
Pimpelprylarna är nedlagda i lådan och får nu vila tills nästa vinter knackar på dörren – förhoppningsvis en lika fin och riktig vinter som den vi just fått uppleva.
För visst var det en riktig vinter?
Äntligen bar isarna här nere i söder. Äntligen knarr under kängorna, rimfrost i mustaschen och kaffet som smakar dubbelt så gott ute på isen.
Det har varit en fantastisk pimpelresa.
Men inte bara på grund av fiskarna.
Det är stunderna tillsammans med vännerna som väger tyngst.
Korvgrillningarna.
Skämten som blivit sämre ju kallare det blivit.
Historierna som blivit bättre ju fler gånger de berättats.
Vi har delat skratt och tystnader. Vi har sett mäktiga havsörnar segla över vikarna, upptäckt spår av lodjur och mink i snön, sett vildsvinskultingar kila över strandkanten och rådjur som försiktigt betraktat oss från skogsbrynet. Naturen har verkligen bjudit upp.
Och fisket då?
Jo tack.
Abborrarna har varit fina, med en topp på 1113 gram som Pelle Klippinge fick äran att lyfta genom isen. En riktig praktabborre, en hästabborre!
Men de mest osannolika fångsterna stod ändå två andra hjältar för.
Cleo Friborg pimplade upp en regnbåge på hela 1800 gram, dessutom med finlirsgrejor! Att få upp den genom isen var en prestation i sig. Vilken kyla, vilken kamp, vilken glädje!
Och så William Kerchen, som lyckades kroka en sik på 1000 gram. En sådan där fisk som man nästan måste nypa sig i armen för att förstå att den verkligen ligger där på isen.
Två helt otippade fiskar.
Två oförglömliga ögonblick.
Ett stort, stort GRATTIS till er båda!
Nu stiger värmen för varje dag som går. Isarna släpper sitt grepp och det gör även jag. Flugspöna och spinnspöna har plockats fram. Det sista ska putsas, linor ska sträckas och tafsar knytas.
Det drar i havsöringstarmen nu.
Rejält.
Första turen ligger med stor säkerhet bara runt hörnet.
Ett varmt och innerligt tack till mina goda vänner:
Pelle Klippinge,
William Kerchen,
Christer Göransson,
Niclas Elneus,
och sist men absolut inte minst vår egen fina Cleo Friborg.
Ni gjorde den här vintern till ett minne jag bär med mig länge.
Tack för att ni finns.
Men ni som känner mig vet ju hur det är.
När isen släpper sitt grepp om vikarna här nere i söder, då släpper något annat sitt grepp om mig. Tankarna vandrar från pimpelhål och balanspirkar till tångbälten, strömsatta uddar och kalla vårvindar från sydost.
Nu ska flugaskarna ses över.
Albyminken Classic, Albyminken Pink och Spiggflugan ska få ta plats längst fram. Krokspetsar ska kontrolleras. Tafsar ska knytas i 0,30 – för man vet ju aldrig när det smäller.
Och det kommer smälla.
Snart står man där igen.
Med saltstänk på glasögonen.
Med hjärtat i halsgropen.
Med blicken fäst i nästa vågkam.
För havsöringen väntar där ute.
Och suget i tarmen?
Det har redan börjat bli svårhanterligt.
Vi ses längs kusten.
Skitfiske på eder, mina damer och herrar.
Seppo
