Blog Image

Seppos Fiskehörna

– där havsöring möter hjärta och passion


Välkommen till mitt hörn av fiskelivet. Här får du följa med mig ut, oftast med flugspö i hand och ett egentillverkat mönster på tafsen, men ibland också med haspelspö eller bottenmete efter skrubbor, piggvarar och havsöring i strandkanten.

Jag fiskar främst på Öland, men drar mig inte för att utforska nya vatten. För mig handlar fisket lika mycket om naturens stillhet som om hugget, om tångens doft, vindens viskningar och det där ögonblicket när linan stramas och pulsen höjs.

I bloggen delar jag med mig av min passion för flugbindning, fisketeknik, utrustning och möten med både människor och vatten. Välkommen att följa med, det bästa kastet kanske ligger framför oss.

En sik på pimpel – vad är oddsen?

Övrigt, Abborrfiske Posted on 2026-03-02 07:48

William plockade upp mig vid sextiden på morgonkvisten. Ett kort stopp i Kalmar där vi även hämtade upp Niclas Elneus, och sedan styrde vi kosan mot Kråkelund.

Det var barmark här i Kalmartrakten, men när vi närmade oss Mönsterås låg det betydligt mer snö över åkrarna. Det gav oss ändå lite hopp om att isläget kunde vara hyfsat. Samtidigt kändes det som en liten chansning efter allt regnande under veckan.

Men är man pimpelsugen – då är man.

Väl framme vid vår destination blev vi glatt överraskade. På parkeringen stod ingen mindre än Pelle Klippinge och ruggade upp sina pimpelprylar. Alltid lika trevligt!

Väl ute på isen gjorde vi det rutinmässiga borrandet för att kontrollera hur isen mådde. Det visade sig snabbt att det var riktigt fin is – toppenis faktiskt.

Med lätta steg började vi pimpla, och faktum var att jag hittade abborrarna direkt. I de två första hålen fick jag ett tiotal borrar. Finfina fiskar runt 300 gram och alla tog på mina nyrenoverade ÄSSÄ-balansare i färgen grå.

Alla i gänget fick fina abborrar, men ändå kändes det som att borren inte riktigt var på hugget. De tog lite försiktigt.

Strax före den sedvanliga korvgrillningen dök Pelles kompis Christer Göransson från Linköping upp, en van pimpelfiskare. Inte så konstigt egentligen, han kommer ju från genuina pimpeltrakter.

Vi grillade korv, berättade anekdoter och mången goa skratt blev det. Det är något alldeles speciellt att sitta vid “lägerelden” ute på isen tillsammans med goda vänner och dra fiskehistorier.

Och som alltid i sådana sammanhang blev det en och annan tappad storabborre i berättelserna…

Så kul!

Mätta och belåtna drog vi ut på isen igen.

En timme senare satt William och Niclas vid vår startplats när jag plötsligt hör William ropa mitt namn. I handen ser jag honom hålla en silverblank fisk.

Christer, som sitter bredvid mig, ropar:
– William har nog fått en regnbåge!

Herre gud tänker jag, det kan inte vara sant. En regnbåge igen? Och dessutom på samma plats där vår Cleo fick sin förra gången vi var här.

Medan jag snabbt plockar ihop mina pimpelprylar för att springa över och ta en närmare titt på fisken rusar både Christer och jag fram.

Men när vi kommer fram ser vi direkt att det inte är någon regnbåge.

Det är en sik.

Och inte vilken sik som helst – en riktig praktfisk på hela kilot!

Vad är oddsen för det?

En sik på pimpel, och dessutom på samma plats där Cleo fick sin regnbåge sist vi var här.

Det mest komiska i kråksången var att under bilresan hit, som tar ungefär en timme, så satt jag och Niclas och diskuterade just sikfisket längs kusten. Jag berättade att jag aldrig fått någon sik på pimpel i dessa trakter och att det vore häftigt att någon gång lyckas.

Vi pratade om metoder, beten och möjligheter.

Och så händer det osannolika.

William drar en sik på pimpel.

Så häftigt att man knappt tror att det är sant.

Stort GRATTIS till dig William!

Ett bra fiske i det stora hela. Jag tog hem tjugotalet finfina borrar med en topp på 500g. Pelle tog väl hem liknande antal fast hans toppfisk låg på ca 600g. Niclas Solberg och några till fiskade på ett annat håll och hade fått en handfull abborrar på över kilot. En toppfisk på 1360g som Magnus landat, Niclas en toppfisk på 1050g och Andreas en knakare på 940g. Stort GRATTIS till dessa finfina borrar.

Är jag avis?

Inte ett dugg!

He, he…


Skitfiske på eder, mina damer och herrar!

Seppo

William med en riktig överraskning på pimpel, en sik på dryga kilot fångad vid trakterna kring Kråkelund. Inte varje dag man får en sådan fin fisk genom isen!

Stilstudie på Niclas

Nyrenoverade ÄSSÄ-balansarna levererade bra denna dag

Härlig stund vid ”lägerelden”



Gamla ÄSSÄ-balansare får nytt liv

Övrigt, Abborrfiske Posted on 2026-02-28 15:19

Jag hade ett riktigt bra fiske häromdagen i trakterna kring Kråkelund med mina gamla men ack så slitna ÄSSÄ-balanspirkar. Det var faktiskt samma tur som vår Cleo lyckades kroka en regnbåge på hela 1,8 kilo – hennes första på pimpel. En sådan där dag som man lägger i minneslådan och gärna plockar fram igen.

Efter turen såg jag dock att flera av mina gamla trotjänare hade börjat ge upp. Stjärtfenorna av hår hade slitits bort efter alla år i tjänst. Inte så konstigt egentligen – de har varit med om en hel del.

ÄSSÄ-balansarna tror jag ursprungligen kommer från Finland, och de har följt mig genom många pimpelvintrar. I min ungdom pimplade jag nämligen en hel del på Vänern. Ja, man kan nästan säga att jag var ute i stort sett varje helg så fort isen bar.

Det var fantastiska år.

Jag minns särskilt fisket i Ölmeviken men också många fina dagar i vikarna kring Mariestad och Karlstad. Där fick jag mången fin borren, men också riktigt fina sikar.

Ett knep jag ofta använde var att först locka upp siken med en lite större Nilsmaster-balans i färgen papegoja. Du vet den där klassiska: grön över ryggen, gul längs sidorna och lite orange under buken.

När man såg hur det började röra sig under hålet och fisken nästan stod och snurrade där nere – då var det dags.

Då sänkte jag ner den gråa ÄSSÄ-balansen.

Och ofta tog det bara några sekunder.

Pang – så satt där en sik eller en abborre.

Det fina med dessa balansare är att de saknar hulling. Det gör att man snabbt kan skaka av abborren direkt över hålet och få ner balansen igen. När stimmet är under isen vill man ju inte stå och krångla.

Jag blev så förtjust i dessa balansare att jag till slut började göra egna avgjutningar. En snusdosa fungerade alldeles utmärkt som form, och plötsligt hade jag ett litet lager av egna ÄSSÄ-balansare.

Anledningen var enkel.

De var nästan alltid slutsålda i butikerna.

ÄSSÄ-balansen var nämligen omåttligt populär bland pimpelfiskarna i Värmland på den tiden.

Mina favoritfärger har alltid varit grå, gul och blågrå. Den blågrå har faktiskt visat sig vara riktigt giftig även här i Östersjön. Det verkar som om de grova abborrarna där ute har en särskild svaghet för just den färgen.

Så nu sitter jag här vid bindstädet igen och ger mina gamla trotjänare nytt liv genom att binda på nya stjärtfenor.

Gamla balansare ska man nämligen inte kasta.

De ska vårdas.

För ibland sitter det mer fiskelycka i gammal metall än i något helt nytt från butiken.

Så nu har mina gamla ÄSSÄ-balansare fått nya stjärtfenor och är redo för nya äventyr under isen.
Man kan säga vad man vill om nya moderna pimpelprylar, men ibland sitter fiskelyckan kvar i de där gamla betena som har hängt med i årtionden.

Och skulle abborrarna i Kalmarsund och Kråkelund ha glömt hur en ÄSSÄ ser ut…

…ja då är det hög tid att påminna dem.

Skitfiske på eder mina damer och herrar



Pelle berättar

Abborrfiske Posted on 2026-02-23 07:11


En pimpeltur vi aldrig kommer att glömma, Cleo 9 år och regnbåge 1,8 kg

Övrigt, Abborrfiske Posted on 2026-02-19 17:50

Allt började med att vår Cleo, 9 år, ville följa med mig på en pimpeltur till trakterna kring Kråkelund. Jag blev otroligt glad. Hon har redan visat stort intresse för både spinnfiske och flugfiske, men att hon ville ut på isen en heldag gjorde mig både rörd och lyckligt överraskad.

Kvällen före gick vi noggrant igenom säkerheten, isvett, avstånd, vassa borrskär och hur man gör när det nappar. Vi tränade på mothugg och hur man hanterar linan med kalla fingrar. Det märktes att hon tog uppgiften på största allvar.

Senare på kvällen hörde Pelle av sig och undrade om det fanns plats i bilen. Självklart gjorde det det.

Ut på isen

Den 18/2 rullade vi från ön vid 06.30 och plockade upp Pelle 07.30. En halvtimme senare stod vi ute på isen. Det låg 10–15 cm snö, så vi klarade oss utan broddar denna vackra och nästan vindstilla dag.

Pelle hade fått rapporter om segt fiske, så vi var inställda på att det skulle bli en hel del borrande. Jag hade köpt nya pimpelspön till Cleo, men eftersom det var hennes allra första riktiga pimpeltur fick hon börja med mitt tävlingsspö, ett superkänsligt finlirspö riggat med en egentillverkad silverpirk och en orange lyskrok i storlek 14. Perfekt för småabborre.

Mitt mål med dagen var enkelt: Cleo skulle få abborre. Storleken spelade ingen roll, bara hon fick känna lyckan i ett napp.

Nollan spräckt, och sedan händer det osannolika

Pelle och jag hade hunnit få några abborrar när Cleo plötsligt ropade att hon fått fisk. Hennes första abborre! Glädjen gick inte att ta miste på, nollan var spräckt.

Nu började både Pelle och jag fokusera mer på vårt eget fiske igen.

Då hör jag plötsligt Cleo säga med en annan ton i rösten:
– Jag har något stort!

Jag vänder mig om och ser henne stå upp. Linan börjar vina lätt. Jag släpper allt och skyndar fram. Linan rinner mellan hennes fingrar. Jag tar försiktigt i den och känner direkt att något tungt har klivit på hennes silverpirk.

Jag börjar metodiskt handdra medan Cleo är beredd med rullen och frilinan. Varje gång vi får upp fisken mot hålet svarar den med en brutal långrusning.

Efter femte rusningen frågar Pelle:
– Vad tror du att det är?

Jag kunde inte placera fisken. Det var ingen gädda. Ingen stor abborre, som jag först tänkte. Jag hade faktiskt ingen aning.

Pelle funderar och säger:
– Då måste det vara en havsöring.

Sjätte gången fisken passerar hålet ser jag ett kraftigt, spolformat huvud och ropar:
– Det är en öring!

Pulsen stiger. Ska grejerna hålla?

Sjunde gången får vi upp huvudet i borrhålet. Jag kör ner handen, greppar fisken runt gälarna och lyfter upp den som en kork.

Det blir helt tyst en sekund.

Sedan exploderar allt.

– Cleo! Du har fått en regnbåge!

Inte en havsöring. En regnbåge.

49 cm lång. 1,8 kilo tung.

Vad är oddsen för det?

En på miljonen?

Runt Öland landas det någon enstaka regnbåge då och då, men chansen att kroka en är minimal. En på miljonen kanske?

Jag har fiskat här i snart 26 år och fått en enda regnbåge, och jag har fiskat en hel del. Så kliver Cleo, på sin allra första pimpeltur, och drar en regnbåge på 1,8 kilo. Dessutom på finlirsgrejer.

Det är nästan så man inte tror det är sant.

Abborrar, örnar och fiskegudar

Fick vi abborrar? Jodå.

Pelle drog en riktig bjässe på 1,13 kilo som fick simma tillbaka. Min största landade runt 600 gram. Och vi fick alla så det räckte för att vara mer än nöjda.

Men vi var egentligen nöjda redan vid tiosnåret, när Cleo landade sin magnifika regnbåge.

Vi grillade korv, såg havsörnar segla över oss, hittade lodjursspår i snön och såg sex griskultingar böka i kanten av skogen. Svaga vindar, toppenväder, en sådan där dag som känns overklig.

Och så var det det där med molnen.

Pelle frågade Cleo om hon såg ett moln som liknade ett fiskhuvud.
– Ja! svarade hon.

Strax därefter klev regnbågen på.

En och en halv timme senare såg Cleo ett nytt moln som liknade en fisk, och direkt efteråt började vi dra stekabborrar på löpande band.

Var det ett tecken från fiskegudarna?

Vad vet jag.

Men fisk fick vi när det hände.

Mitt budskap till er alla

Vi var supernöjda redan vid ettiden och styrde hemåt. I bilen handlade allt, givetvis – om Cleos regnbåge och vilken magisk pimpeltur vi fått uppleva tillsammans.

Mitt budskap till er alla, mina damer och herrar:

Ta med familjen ut.

Åk skridskor. Åk skidor. Grilla korv. Pimpla. Gör vad som helst – men åk ut.

Livet sker inte inne.
Det sker där ute.

Ps Idag den 20/2 så har jag har jag fixat till alla pimpelprylar för en ny pimpeltur till Kråkelund. Vi har fått blodad tand kan man säga.

Skitfiske på eder, mina damer och herrar.

Cleos första abborre på pimpelspö

Stilstudie på Cleo

Cleo med sin fantastiskt fina regnbåge på modiga 1,8kg

Pelle med en Hästabborre på hela 1,13kg

Pelle och Cleo vid grillen i väntan på rätt glöd

Pelle funderar nog på vart nästa borrhål skall borras

Ett sista ryck innan hemfärd

Tack för att du följer Seppos Fiskehörna



Nytt liv åt gamla balanspirkar – ett både roligt och smart vinterpyssel

Övrigt, Abborrfiske Posted on 2026-02-15 10:42


När fenorna på mina gamla balansare från Nils Master började ge upp tog jag saken i egna händer och började renovera dem i stället för att köpa nytt. Ett enkelt och roligt pyssel som både sparar pengar och ger nytt liv åt beten som annars blivit liggande. Samtidigt blev det ett trevligt stopp hos Småland Sportfiske i Urshult på vägen hem, alltid lika inspirerande att kika in i en riktig sportfiskeaffär.

På i stort sett alla mina gamla balansare från Nils Master har fenorna med åren spruckit eller helt enkelt ramlat av. I stället för att slänga dem bestämde jag mig för att ge dem nytt liv.

Jag letade fram en gammal plastburk med rött lock som en gång innehållit lingonsylt. Ur locket klippte jag ut plastbitar som jag sedan värmde försiktigt med min lilla gasolbrännare för att kunna forma dem till ett V. Därefter klippte jag till formen så att den liknar originalfenan på balanspirkarna. Fenorna limmades sedan fast med UV-lim, och resultatet blev faktiskt riktigt bra.

En balanspirk kostar en hel del idag, så varför inte renovera sina gamla beten istället? Det är både ekonomiskt och dessutom ett riktigt trevligt pyssel under vinterkvällarna.

Samtidigt passade jag på att fixa till mina nya pimpelspön från Wiggler som jag köpte när jag körde förbi Urshult. Där finns den välfyllda fiskebutiken Småland Sportfiske, som främst satsar på fiske efter gädda, abborre och gös samt även erbjuder stuguthyrning.

Personalen är mycket trevlig och hjälpsam, även om jag denna gång inte hittade små trekrokar för pimpelfiske och utbudet för flugfiske var begränsat. Har du vägarna förbi rekommenderar jag ändå ett stopp, det är alltid roligt att kika runt i en riktig fiskeaffär.

Att rusta upp gamla grejer och samtidigt fylla på med lite nytt – det är faktiskt en riktigt trivsam del av hobbyn.

Ny plastfenor på mina gamla balansare.

UV -behandling. Vi får väl se om fenorna kommer att hålla när en knakare biter över balansaren

Mina två nya Wigglerspön som jag har riggat med flätlina 0,12mm och med en tafs av fluorcarbon 0,30mm

Fixade även till min gamlla pimpelskrylla



Förberedelse

Övrigt, Abborrfiske Posted on 2026-02-02 13:12

Nu har jag åter gått igenom mina pimpelprylar efter den senaste, mycket lyckade turen till Kråkelund. Nya knutar är knutna, slitna partier och knutar på linan bortklippta och pirkarna har fått ny glans med lite Häxan silverputs.

Jag har även bytt ut finnhakarna mot andra hakar, helt enkelt för att jag tappade tre riktigt fina abborrar som tog kroken med sig sist. Sådant vill man inte vara med om igen.

Till och med ryggsäcken och vantarna har fått en välbehövlig tvätt.

Nu återstår bara att vänta på rätt tillfälle för nästa tur till Kråkelund.

Skitfiske på eder mina damer och herrar.

Seppo

Ps Om du ska ut och pimpla eller åka skridskor, glöm inte isdubbar runt halsen och var mycket, mycket försiktig där ute på isarna.

Putsat upp mina pirkar med Häxan.

Bytt ut Finnhaken till en annan typ.

Klippt bort alla knutar på linorna.

Nya knutar. Jag har alltid ett lekande när jag fiskar med balanspirkar

Nytt litet beteslås för att snabbt kunna byta balansare. Här på bild min hemmagjorda ÄSSÄ balanspirk i färgen grå.

Så då var allt klappat och klart, bara att vänta in nästa tur till Kråkelund.



”Knakare” i Kråkelund!

Abborrfiske Posted on 2024-01-21 12:45

Vaknade vid fyratiden på lördagsmorgonen. Tittade ut och såg att det snöade på ganska så ymnigt. Fanken oxå tänkte jag, har jag tagit med mig Skånes snöoväder hit till Öland. Tittar på väderappen som visar att det kommer att sluta snöa kring sjutiden norr om Oskarshamn. Ok, va bra då tänkte jag då åker jag timman tidigare för på vägen upp så skulle jag plocka med mig Pelle som oxå var sugen på att motionera lite ”Knakar” i Kråkelund. Väderappen stämde bra, plockade upp Pelle på vägen och vid niotiden så var vi på plats. Svagt nordliga vindar vridande till nordväst senare under dagen. Solen tittade fram en kort stund och värmde härligt. Denna dag var väldigt svårfiskad men som tur var så hade Pelle med sig maggots som jag faktiskt tror räddade hela fisketuren. Man kände knappt när småabborren plus några knakare tog lyskroken agnad med maggots, bara små, små darrningar på linan markerade att något var på gång där djupt i mörkret. Balanspirken rördes aldrig av abborren trots att Pelle nyttjade den lite då och då.

Vi träffade på ett antal andra ”pimplare” men inge av dem hade fått eller känt något. Givetvis så undrade vi om abborren saknades helt i skärgården kring Kråkelund eller om det var något annat i görningen. När vi studerade väderappen lite närmare så visade det sig att nästa dag så skulle det bli ett rejält väderomslag. Gul varning med kulingvindar och plusgrader. Kanske var detta boven till att abborren var seg denna lördag? Tja kanske! Trots det sega fisket så lyckades vi kroka några knakare samt ett tiotal mindre abborrar var. Utöver detta var det en fantastisk dag med svaga vindar, rådjur som travade i sakta mak över isen. Havsörnarna seglade majestätiskt över oss ett antal gånger samt att vi fick ett antal goa skratt där ett var när jag inte kunde öppna dörrarna till bilen på grund av en för kall nyckel. Pelle hade finfina förslag på hur jag skulle värma upp nyckeln. Barnförbjudet i detta fall för att återberättas! Ja, ni anar nog förslagets karaktär! Tur var väl att Pelle hade med sig tändstickor och dörren kunde öppnas i den mån att bilens stöldlarm kickade igång.

Hur som haver så var det en härlig dag att vara ute på isen. Kring fyrasnåret på eftermiddagen så styrde vi kosan hem. Segt trötta men härligt nöjda.

Skitfiske på eder mina damer och herrar.

Snöade rejält ymnigt när jag åkte över bron.
Pelle borrar ett nytt hål.! Kanske en ”Knakare” som väntar?
Hade precis ett svagt pill där nere i mörkret.
När väl solen tittade fram så värmde den härligt.
Pelle Klippinge med en ”Knakare”.
Jag själv med en ”Knakare”
Enda som fungerade denna dag var en liten silverpirk med lyskrok agnat med några maggots. Finlir!
På väg till bilen och hem.
Vy över en härlig skärgård.


Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.