Välkommen till mitt hörn av fiskelivet. Här får du följa med mig ut, oftast med flugspö i hand och ett egentillverkat mönster på tafsen, men ibland också med haspelspö eller bottenmete efter skrubbor, piggvarar och havsöring i strandkanten.
Jag fiskar främst på Öland, men drar mig inte för att utforska nya vatten. För mig handlar fisket lika mycket om naturens stillhet som om hugget, om tångens doft, vindens viskningar och det där ögonblicket när linan stramas och pulsen höjs.
I bloggen delar jag med mig av min passion för flugbindning, fisketeknik, utrustning och möten med både människor och vatten. Välkommen att följa med, det bästa kastet kanske ligger framför oss.
Nu lanserar jag även regnbågsflugor i min webbshop, och vad passar bättre att börja med än en riktig klassiker: Montana-nymfen.
Denna fluga har sin hemvist i USA, men den har fångat fisk över hela världen och jag kan själv intyga dess styrka. Under en resa till Finland, vid det mäktiga vattenfallet Hepogöngäs (ett av Finlands högsta), riggade jag upp med Montana nymfen i hopp om att lura öring. Men till min stora förvåning och glädje – var det inte öringen som dominerade den natten. Det var harren! Harrarna fullkomligt kastade sig över flugan, och jag fick uppleva ett obeskrivligt fantastiskt fiske jag sent ska glömma.
Montana-nymfen är känd för att imitera stora bäcksländenymfer, men dess siluett och rörelser triggar många arter. Det är därför den har blivit en självklar favorit i många flugfiskares ask.
Alla mina Montana-nymfer binds enligt Lennart Bergqvist’s originalrecept, vilket ger flugan dess rätta karaktär och klassiska utseende. En fluga med historia, tradition och dokumenterad effektivitet. En liten avvikelse är att jag dock binder den i krokstorlek 6
Perfekt till både regnbåge, harr och öring och alltid med samma charm som gjorde den till en klassiker.
Det var äntligen dags. Snärjebäcken kallade – den lilla pärlan där urstarka regnbågarna simmar i humusfärgat vatten och fiskare tappar både fisk och vett i jaktens hetta. Med packade matsäckar, spön och flugaskar begav Susan och jag oss dit med stora förhoppningar. Eller, ja – jag hade förhoppningar. Susan hade en plan.
Hon hade med sig sina välbeprövade UL-spön och ett spinnspö som såg ut som det kunde dra upp en mindre säl om det ville. Själv dammade jag av mitt kära splitcane-spö – en klass 5 Wallop Brook – som jag hanterade ungefär som en relik från medeltiden. Jag kände mig som Gandalf med flugfiskeambitioner.
Men det dröjde inte länge innan det stod klart vem som skulle visa var skåpet skulle stå.
Susan, regnbågens skräck
Medan jag, i anletets svett, började bena igenom min flugarsenal som en galning i färglära-imitation – tog Susan några steg ner mot vattnet, kastade ut… SMACK! En fin regnbåge på spinn. Självklart. Spöt bugade sig i perfekt båge och hon log sådär nöjt som bara en person kan göra när de precis visat sin partner hur det ska gå till.
”Jag tror jag hade ett hugg till där”, sa hon strax efter. Klart hon hade. Kort därpå tappade hon ytterligare en och hade flera känningar under dagen. Hon fiskade som en maskin – medan jag mest fick följen. Små, nyfikna regnbågar som simmade efter mina flugor som om de bara ville kolla vad det var för konstigt på menyn.
Flugor i omlopp – men inte den rätta
Jag testade allt, till och med Albyminken, Spiggflugan, Doktor MZee – hela arsenalen fick smaka vatten. Men inget ville riktigt bita. Då slog det mig: den där lilla Montanan jag brukade ha med, den där lilla svarta med gul torax som alltid levererar… Den låg hemma i en ask jag naturligtvis inte hade med mig.
På andra sidan bäcken stod en äldre herre med dobb och – just det – Montana nymf. Han drog regnbågar som om han hade årskort på fiskelyckan. Jag övervägde i tysthet att låna hans fluga, spö, bil och identitet.
Regn, romantik och reflektion
Framåt eftermiddagen drog ett par rejäla regnskurar in, men vi höll ut. Satt under ett träd, ibland under vindskydd och delade kaffe och skrattade åt att det faktiskt inte spelade så stor roll om det nappar – bara man är där. Jag funderade på att åka hem och läsa på mer, kanske rentav binda upp några Montanor och skriva “kom ihåg nästa gång, din virrpanna” i stora bokstäver i flugasken.
Men dagen var fantastisk. Susan strålade av fiskelycka, och jag… ja, jag strålade mest av regn.
Flugnostalgi och rökig tröst
Väl hemma bläddrade jag lite drömskt i Lennart Bergqvists Flugor på mitt sätt. Den boken är som en trygg famn av fjädrar, flash och förstånd. Och vad låg inte där på bordet? Pelle Klippinges senaste bok: Rök, grava och festa – som om Pelle visste att jag behövde något gott i röken efter dagens övningar.
Sammanfattning:
Snärjebäcken bjöd på skratt, regn, fisk, tappade chanser och en påminnelse om att ibland är det inte flugan som saknas – utan tålamodet. Eller hustruns fiskeskicklighet. Eller kanske bara en liten, förbaskad Montana.
Men oavsett napp eller inte: en heldag med min hustru Susan i Snärjebäcken – det är mer värt än vilken rekordfisk som helst.
Skitfiske på eder mina damer och herrar!
Seppo
När vädergudarna kör nolltolerans. “Vi kom till Snärjebäcken under det som meteorologerna kallar ‘lite väta’. Det kändes mer som ‘snart flyter bilen iväg’.”
“Snärjebäcken i regn och blåst.
“Susan däremot? Hon hade sin Montana – i form av ett blinkande spinnbete. Och regnbågen? Den låg snart på bryggan och flämtade medan jag mest funderade på hur man gör för att inte bli ödmjukt förnedrad i tystnad.”
“Gamla trotjänaren på uppdrag – men regnbågarna hade tydligen andra planer.”“Mitt splitcane-spö fick känna på vattnet. Men fiskelyckan? Den tog en annan väg den här gången.”
“Alla flugor… utom just den som hade gjort skillnaden. Montana – du är saknad.“Jag dammade av min flugarsenal som om jag letade efter nyckeln till universum… men just Montanan låg naturligtvis kvar hemma.”
“Men är man fiskare, så går man ändå. Längs stigarna, med ån viskandes på vänster sida och förhoppningar i höger ficka.”
Ibland så kom regnbågen och ställde sig bredvid mig. Häftigt!
Först åkte vi vilse så vi kom lite väl sent än vad vi hade tänt oss. Tänk på att skriva Ebbegärde 621 på GPS:n om du tänker besöka Snärjebäcken så slipper du hamna fel.
Det är snart dags – en efterlängtad tur till Snärjebäcken tillsammans med min fru Susan för att fiska regnbåge. För mig blir det ett kärt återseende med mitt gamla Wallop Brook splitcane-spö i klass 5. Det är nog åratal sen vi fiskade tillsammans, det spöet och jag, men nu är det dags igen. Ett slags återförening, fast med kastteknik.
Susan, min hustru hon kommer att spinnfiska, med en välvald duo i utrustningsväg: ett UL-Berkleyspö 5,8 fot i klass 2–10 g med en liten Berkley-rulle, och ett andra ABU 5 fot spö i klass 10–30 g med en Cardinal 3000. Hon är redo, taggad – och som alltid när det handlar om regnbågsfiske: otålig.
Flugaskarnas oväntade överraskning
Jag var helt säker på att jag behövde binda nya flugor inför turen. Något fjäderlätt, kanske en nymf eller en enkel zonker i neutrala färger. Men så öppnade jag mina gamla flugaskar och fick en smärre chock: där låg redan allt jag behövde – och mer därtill. Jag band i alla fall fyra nya Black Martinez ifall att.
Det blev en eftermiddag med sortering över köksbordet, där gamla bekanta flugor dök upp som små minnen från förr. En perfekt blandning av “varför i hela friden har jag så många” och “oj, den där fungerar ju faktiskt fortfarande”.
“När man tror man behöver binda nytt – men inser att man var förutseende för 25 år sen.”)
Boknörderi för flugfiskesjälen
Samtidigt som utrustningen fick en översyn och flugorna sorterades, tog jag fram en av mina mest värdefulla klenoder i bokhyllan: Lennart Bergqvists klassiker ”Flugor på mitt sätt” från 1989.
Det här är boken som format mitt sätt att tänka kring flugfiske. Enkelheten, funktionaliteten – och den där svenska känslan för vad som faktiskt fungerar i våra vatten. Det är min lilla flugbindarbibel.
Och som om det inte räckte med inspiration, så låg det dessutom ett paket i brevlådan. Min gode vän Pelle Klippinges senaste bok hade kommit: ”Rök, grava och festa”
En titel som passar både efter en lyckad fisketur – och efter en mindre lyckad sådan, för den delen. Jag ser verkligen fram emot att testa hans recept efter Snärjebäcken.
Nästa steg
Snart åker vi. Kameran är laddad och vi kommer självklart att filma själva fisket – det blir både regnbågar, nostalgi, kanske en och annan tappad fisk och förhoppningsvis ett par riktigt fina bilder.
Så håll utkik – både här på bloggen och på min YouTube-kanal. Det kommer mera!
Hej! Jag heter Seppo och bor på Öland. I över 50 år har fisket och naturlivet i alla dess former varit min stora passion här i livet, framförallt här på Solen och Vindarnas ö.
