Paketet innehöll en spöhållare från Sunset. Har letat en hel del och just den här typen är lite svårt att hitta en leverantör i Sverige. Surffisket är inte så utbrett här ännu men det börjar poppa en del utövare i alla fall. Har fortfarande lite svårt med mitt flugfiskande efter min stroke så metet passar mig utmärkt i detta nu. Jag kommer även att opereras inom kort så en spöhållare med bra höjd kommer att passa mig utmärkt. Kommer troligen att få svårt att böja mig en tid. Nog om mina krämpor nu utan nu blickar vi framåt. Kommer att testa denna troligen nästa vecka och givetvis kommer jag att återkomma med en rapport.
Varje juletid så brukar jag mala sönder barnbarnen med tomten. Har dom varit ute med julegröten?, skrivit önskelista?, varit snälla? sett tomten osv. Snart nioåringen säger med bestämd röst att tomten finns inte och senast var det du. Nähää du! svarar jag så trovärdigt jag kan fast jag tror inte att Aveline köper det rakt av. Den yngste (3år) köper allt jag säger och tittar med stora ögon och räcker fram sin egen önskelista. Femtio procent hemma tänker jag när det slår mig att nu ska jag minsann visa tomten på film. Snabbt fram med min I-Pad och så googlar jag fram filmen ”Endast Tomten är vaken av Viktor Rydberg”. Älskar verkligen denna film. Snart så hörs det knastrande från min I-Pad – Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra o glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnatts timma, när den äldste bryter in och säger besviket – Men filmen är ju svartvit osv. Den yngste är fortfarande fokuserad och tittar beundrande med stora ögon. Ännu finns det hopp tänker jag.
Det är inte lätt det här med tomten när barnen växer upp. I dessa IT-tider är ju barnen otroligt smarta redan i unga år och inte lättlurade måste jag säga. Nåja! Själv så tror jag fortfarande på tomten men frågan är kommer han? Som vi alla vet så är ju sportfiske en av de största fritidssysslor i Sverige och vad jag hört så gillar tomten oxå att fiska. Vi får se om han har tid att knacka på min dörr denna jul. Har bara hårda klappar på min önskelista i fall att.
Då var Ölands havsöringträff avklarad för denna gång. Verkar ha varit väldigt svårfiskat denna gång. Nu har jag inte pratat med tävlingsledningen men det verkar ha krokats en hel del besor mindre fisk och givetvis tappad större fisk som sig bör. Det var 33 tappra startande som tog sig ann vädrets makter. Regnet uteblev på lördagen men natten till söndagen drog det över en nordvästan med kulingvarning. Norvästan har aldrig varit bra här på ön. Inte för mig alla fall. Två förhållanden som inte fungerar för mig är en nordvästanvind och fullmåne. Då brukar jag binda flugor och småpula med mina fiskeprylar.
Givetvis så vaskades det fram en en vinnare även denna gång så ett stort, stort grattis till Felipe Galeano som lyckades landa en havsöring på 54,5cm och med en vikt på 1991g. Lagsegern gick till Team Alvedsjö bodar. Du kan läsa mer på www.havsoringoland.se . Nu blir det till att ladda för vårens havsoringcup.
Skitfiske önskas eder mina damer och herrar.
/ Seppo
Givetvis mycket glad vinnare Felipe Galeano som nu får hänga upp det fina vandringspriset på väggen i ett helt år. Härligt! Foto: www.havsoringoland.se
Brukar skämtsamt säga till min hustru att de enda som ringer mig nuförtiden är fogden och min rehabläkare (strokeläkare). Denna gången när telefonen ringer och jag svarar är det en bekant röst som undrar om jag är sugen på att fiska regnbåge någon dag under veckan. Herre jösses det var säkert minst femton år sedan jag fiskade regnbåge så givetvis svarade jag ja på Lasse K;s fråga. Vid tolvsnåret på torsdagen (läs igår den 17/10) plockade Lasse upp mig och vi styrde kosan mot Snärjebäcken. Måste erkänna att jag fick rota en hel del i förrådet för att hitta alla mina gamla regnbågsflugor. Flugspöt som fick följa med var givetvis mitt gamla cane-spö. Vad annars? Hade även med mitt kolfiber klass 6 ifall något skulle hända med mitt gamla cane-spö.
Väl framme så riggade jag upp mitt cane-spö och Lasse riggade upp sitt smäckra Loop Blue line klass 3-4 med en finfin System2 rulle. Vilket flugspö detta är och vilken rygg den har för att vara klass 3-4. Själv så började jag med en geting och Lasse med en svart nymf som han snabbt kände några dragningar på. Bytte till en Booby och hade ett följe sedan inget. Efter en timme så bestämde vi oss för att ladda batterierna med en fika. Lasse sa att han glömt fikat men jag svarade snabbt och säkert att det gör inget för jag har med mackor så det räcker till oss båda. Så fel jag hade, jag hade oxå glömt fikat hemma. Är detta senil varning på oss båda månne? Som tur så hade jag med mig lite Schweizer nöt så att vi fick i oss lite näring i alla fall.
Började vaka lite bättre nu och Lasse visade mig en gigantisk nymf (stor bäcksländenymf) och undrade vad jag trodde om den. Tja varför inte om du har med ditt lax-spö på 14 fot. Givetvis så knöt Lasse på en mindre svart nymf och det tog inte många kast förrän han drillade en finfin båge på halvtannat kilo. Nu startade ett race som hette duga. Tillsammans så tappade vi nog tiotalet urstarka regnbågar, tafsar small av och landade full pott dvs två fina regnbågar var. Vi hade helt enkelt ett otroligt fiske i Snärjebäcken. Med ett väder som var fantastiskt, inget regn och vindstilla. För att inte tala om miljön. Vi slutade fiska vid femsnåret, ja jag orkar inte mer än typ tre timmars fiske men jag var otroligt nöjd med fisketuren. Tror att Lasse var det oxå. Tänk vad man kan nörda in sig på havsöringsfiske och glömma helt bort hur kul det är med regnbågsfiske. Jag kommer definitivt att fiska regnbåge igen inom en mycket snar framtid det är ett som är säkert
Skitfisk på eder mina damer och herrar.
Lasses feta Bäcksländefluga.
Tur att chokladkakan var med.
Några fina bågar landade. Gav en härlig fight på mitt cane-spö.
Det är nog trettio år sedan som jag hittade en pinne efter strandkanten vid en å som heter Råndan (Härjedalen, biflöde till Ljusnan) som föll mig i smaken och som jag dessutom släpade med hem. Torkade den och snidade ihop till en vadarstav. Sedan har den följt mig i mitt bagage helt oanvänt tills nu. Jag kan erkänna att när jag haft en strulig vadning bland stenbumlingar så har jag svurit för mig själv att jag har varit dum nog och inte haft med vadarstaven. Men nu minsann efter att jag fick min stroke så kommer den att vara med. Jag har piffat upp den med fernissa och graverat in ett måttband så att jag lätt kan se om havsöringen håller måttet. Ibland så funderar jag på om jag innerst inne redan 1989 visste att jag verkligen kommer att behöva en vadarstav sommaren 2019? Under denna resa till Råndan hade jag verkligen en rejäl närkontakt med en björn men det är en helt annan historia som jag kanske återkommer om senare. Skitfiske på eder mina damer och herrar
/Seppo
Nyfernissad och graverad vadarstav från Råndan Känns verkligen tryggt och säker att vada runt med min stav
Här kommer ett litet axplock på prylar som jag tillverkat hemma. Tyvärr så har jag inte kunnat fiska efter ordning på grund av att jag för tre månader sedan fik en massiv stroke. Det har varit en tuff tid men ibland när mitt huvud har fungerat som den ska så har jag passat på att tillverka lite prylar. Här kommer en del av dom. Håll till godo!
Skitfiske på eder mina damer och herrar / Seppo
Spöfodraler och rullfodraler i tyg. Rullfodral som jag gjort av mina gamla neoprenvadare. Plånboken ”Cleo`s” Tobisdrag av lera
Nyfernissad och graverad vadarstav från Råndan
Känns verkligen tryggt och säker att vada runt med min stav
Spöfodraler och rullfodraler i tyg.
Rullfodral som jag gjort av mina gamla neoprenvadare.
Plånboken ”Cleo`s”
Tobisdrag av lera