Seppos Fiskehörna

Det är nog trettio år sedan som jag hittade en pinne efter strandkanten vid en å som heter Råndan (Härjedalen, biflöde till Ljusnan) som föll mig i smaken och som jag dessutom släpade med hem. Torkade den och snidade ihop till en vadarstav. Sedan har den följt mig i mitt bagage helt oanvänt tills nu. Jag kan erkänna att när jag haft en strulig vadning bland stenbumlingar så har jag svurit för mig själv att jag har varit dum nog och inte haft med vadarstaven. Men nu minsann efter att jag fick min stroke så kommer den att vara med. Jag har piffat upp den med fernissa och graverat in ett måttband så att jag lätt kan se om havsöringen håller måttet. Ibland så funderar jag på om jag innerst inne redan 1989 visste att jag verkligen kommer att behöva en vadarstav sommaren 2019?
Under denna resa till Råndan hade jag verkligen en rejäl närkontakt med en björn men det är en helt annan historia som jag kanske återkommer om senare.
Skitfiske på eder mina damer och herrar

/Seppo

Nyfernissad och graverad vadarstav från Råndan
Känns verkligen tryggt och säker att vada runt med min stav

Då har jag kommit till de sista flugorna som ska medverka i mitt lilla projekt gällande klassiska flugor VS nya mönster havsöringsflugor/flugor. Det är två stycken Emå- flugor. Old Man`s Fly och Fiery Brown som jag bundit på en laxkrok strl 8. Dessa två flugor har jag handplockat ur Pelle Klippinges utsökta bok om Emån. Jag har aldrig fiskat med dessa flugor men trots allt så talar det för att dessa kommer att fungera utmärkt här på ön. Sen att jag tycker det är obegripligt trevligt att fiska med klassiska flugor gör inte saken sämre
Någon djupare redovisning om flugorna tänker jag inte göra (läs eller låna boken) men jag kan nämna att Firey Brown (som är en variant) knådades ihop av Anthony Crossley och Old Man`s Fly bakades av Lennart Westerlund. När jag fiskar med gamla klassiska mönster så ger det mig en helt annan närvaronivå. Mer fördjupad och magisk närvaro. Gamla fisketurer och flugor poppar upp i huvudet på löpande band. När jag fiskade i Tana älv med laxflugan Tana 67. Harrfisket i Pirtimys, Min största flugfångade lax i Enningdalsälven i Norge eller Kurimonforsens stridbara öringar( Finland), bara för att nämna några pop ups.

Dåså! Då var min Wheatley ask stängd men laddat med Red Tag, Butcher, Zulu, Alexandra, Peter Ross, Old Man`s Fly och sist men inte minst Fiery Brown. Kommer att öppna asken och börja fiska av flugorna kring September. Rapport om hur det gick kommer du att få löpande men en slutrapport någon gång kring slutet av November. Ja förutsatt att jag själv fungerar hyfsat bra.
Skitfiske och finfin sommar på eder Mina Damer och Herrar.

Ja jag vet att jag glömt redovisa våtflugan Zulu. Jag får väl skylla på min stroke. He, he, he!.
/Seppo
Old Man`s Fly bunden på en laxkrok Strl 8
Fiery Brown bunden på en Laxkrok Strl 8. ”OBS” Som kroppsmaterial har jag Oracle Flash dubb röd. Ska vara enligt original säldubbing röd (hade ej detta i lager)
Stängd men laddad Wheatley ask, öppnas igen i September
Zulu på dubbelkrok Strl 8 (glömt att redovisa denna)

Nummer 4 som hamnar i min Wheatley ask är våtflugan Peter Ross (en variant av Teal & Red). Ha en förtröstan för jag är snart klar med dessa klassiska flugor som ska testas i höst. Originalmönstret skapades av en butiksägare som hette Peter Ross från Killin, Perthshire Skottland i slutet av 1890-talet. Flugan är känd framför allt vid sjöfiske efter havsöring. Jag känner även till flera fall där denna vackra fluga har motionerat hyfsat stora laxar.
En period i mitt liv så hade jag en Crescent 550 vid en sjö som heter Skagern. Skagern hittar du några mil söder om Degerfors. Skagern är känd för sina stora Lakar men få verkar känna till att det patrullerar grov öring i denna djupa sjö. Jag hade ofta en Peter Ross som upphängare framför min knallröda Nilsmaster vobbler. Sju av tio öringar nöp våtflugan Peter Ross. Av någon konstig anledning så har jag inte använt flugan efter att jag avvecklat mitt fiske i Skagern. Det verkar som att denna vackra våtfluga Peter Ross har haft en dalande intressekurva under årens lopp. Varför? Ja! det vet jag inte men märkligt är det. Ska bli spännande att se hur vår kräsna Ölandsöring kommer att reagera.
/Seppo
Peter Ross på dubbelkrok Strl 8

Nummer 3 till min Wheatley ask blir givetvis en Red Tag. Denna utsökta fluga dateras till mitten av 1800-talet. Upphovsmannen lär vara Mr Martyn Flynn från Worcestershire i England. Bunden som torrfluga och harren som målgrupp. Som original så kallades den för ”The Worcestershire Gem” Men tack vare den röda rumpan så blev den i folkmun kallad för ”Red Tag” och så blev det. Jag har för mig att det finns även en variant med gul eller grön rumpa som blev också bannlyst i vissa vatten på grund av sin förträfflighet. Samma öde som våtflugan Alexandra hade en period.

En kall vårdag stod jag och tre andra fiskebröder vid Klarälvens strand närmare bestämt i Sysslebäck vid bron.( Bröderna Alfredsson och Brattèn) Tittade ut mot strömmen men inte ett vak. I Klarälven så vakar harren eller så vakar den inte. Bara att vänta. Det finns inget mellanting. Plötsligt så började harren vaka och det är bråttom nu för vakperioden varar kanske bar i tio minuter och sedan blir det tyst i några timmar igen. Snabbt ut och givetvis en Red Tag torr sitter på tafsen. Första kastet och en fin harr på modiga halvkilot kliver på. Precis när jag börjar drilla harren så kommer jag på att jag varken har håv eller korg med mig ut. Ja! Det var inte bara jag som glömt detta i stundens hetta det kan jag intyga. He, he, he! Vad gör man? Jo man stoppar givetvis harren innanför vadarbyxorna.(Rekommenderar det inte) Med sju halvkilos harrar bokstavligen innanför västen vadade jag in mycket stelfrusen till stranden men ack så lycklig jag/vi var. Hade inte neoprenvadare på den tiden.
/Seppo
Red Tag på dubbelkrok strl 8. Förstärkt med tunn koppartråd.

Nummer 2 till min Wheatley ask blir en Butcher krokstrl 8 dubbel. Mönstret Butcher bands någon gång kring 1830-talet av Mr Moon från Tunbridge Wells. Kallades i början för Moons fly men i folkmun blev det Butcher helt enkelt på grund av att Mr Moon var slaktare till yrket. Enligt Engelsmän, Skottar och Irländare är denna fluga det dödligaste du kan presentera för en öring eller havsöring. Flugan är fortfarande mycket populär där framförallt i sjöarna kring Irland och Skottland. Butcher finns även som Irish Butcher, Kingfisher Butcher, Bloody Butcher och Canary Butcher kanske även fler mönster.

Jag minns som om det var igår när denna fluga presenterade sig rejält för mig för ca 40 år sedan. Fiskade en hel del på den tiden i Sverkestaån utanför Lindesberg. Sverkestaån var väl känt över hela Sverige för dess fina strömpartier och framförallt det fina öringsfisket. Eliten av dåtidens flugfiskare / författare stötte man på där lite då och då. Tyvärr så har ju de flesta flyttat till helt andra strömmande öringvatten men deras underbara böcker och teckningar finns kvar som tur är.

Det var en bländande kristallklar himmel och jag stod vid höljan nedanför den övre forsen. Inte ett vak så långt ögat kunde se men då slog det mig att en gång i Finland och ungefär med samma förhållande vid en sjö uppe i fjällen så satte jag på en sjunklina och en Butcher och det funkade bra då. Sagt och gjort så började jag fiska med sjunklina och en sakta intagen Butcher. När jag väl drillade den tredje öringen så infann sig en gentleman bredvid mig. Tittade en stund och sa att sjunkline fiske är för mig som att spinnfiska men jag tycker du har ett fantastiskt fint flugspö och sedan gick han bara sin väg. He, he, he! Ja! Vad säger man och vilken tur det var att jag flugfiskade med mitt cane-spö. En sak som jag märkt nu när jag binder dessa gamla härliga mönster är att det poppar upp gamla underbara minnen under tiden jag binder flugan. Jättehärligt! Trodde min stroke raderat mitt minne totalt men Icke. Jag har fina minnen även gällande Alexandra men jag återkommer med en samling berättelser senare i höst.
/ Seppo
”OBS” Jag har bundit denna Butcher med hårvinge, Hade ingen svart vingpenna i lager.

Har du också märkt att när det gäller klassiska flugor så nämns dessa allt mer sällan. Lite trist tycker jag men samtidigt har jag full förståelse för detta. Klassiska flugor var/är ju bundna av naturmaterial som i många fall faktiskt är från fridlysta djurarter idag. Det slog mig rejält när jag skulle skicka över lite av mitt gamla flugbindningsmaterial till vår Alma i Kanada. Kollade med tullen och det slutade i stort sett med att jag skickade över lite krok och tinsel. Nu tänker jag inte fördjupa mig mer i det utan det jag är intresserad över hur dessa klassiska flugor står sig i konkurrens med dagens moderna mycket naturtrogna flugor som limflugor etc. Tänkte att jag ska försöka ta reda på det, i alla fall när det gäller flugfiske efter havsöring här på ön. Ja förutsatt att jag klarar av det. Min hälsostatus är ju inte världens bästa i skrivande stund men jag jobbar på det. T.ex. att binda en fluga för mig tar lång tid. Jag måste vila en stund mellan varven så att säga. När jag förr band tio flugor så binder jag nu knappt en. Nåja! Vem fanken har bråttom? Inte jag i alla fall!

Böcker som jag tittar i nu är Fiska med Fluga av Stephen Windsor ”Rabén & Sjögren”, Den stora boken om Flugfiske ”Prisma” och givetvis Emån -med flugspö längs världens förnämsta havsöringsvatten av Pelle Klippinge ”Settern”
Idag har jag lyckats binda tre klassiska mönster, jippii!(som jag tror fungerar bra på havsöring) med material som jag har i lager. Ibland måste jag ta ett annat material om jag inte skulle ha det rätta. Nu först redovisar jag flugan som jag bundit och återkommer till senhösten och berättar hur det gick. Ok!

Först ut är våtflugan Alexandra. En av mina absoluta favoriter. Har fått mången öring och regnbåge under min ungdom med denna. Ursprungsnamnet var ”The Lady of the Lake. Troligen bands denna fluga för första gången kring i mitten på 1800-talet. Flugan fick senare namnet för att hedra Prinsessan Alexandra av Danmark. Mannen bakom flugan hette W.G Turle (Turleknuten) från Newton Stacey, fast andra menar att det var en annan vid namn DR, John Burton. Denna fluga ansågs så bra i vissa vatten att den till och med förbjöds.

Håll till godo!
Alexandar bunden på dubbelkrok strl 8
Böcker jag skrotar i just nu för att hitta klassiska mönster som passar mig och mitt fiske.
Givetvis kommer dessa flugor förvaras i min gammal Wheatley flugask som sig bör.