Mina damer och herrar! I dag den 13/4-20 har det gått exakt ett år, sedan jag fick en massiv stroke i balanscentrat. Måste säga att det här vill jag verkligen inte göra om. Första fem månaderna var en ren plåga med ett antal ambulans turer till sjukhuset. De senaste sju månaderna har varit en berg och dalbana där dalarna sakta men säkert blivit flackare och flackare. Jag har fått verkligen jobba för att komma tillbaka till arbetslivet men framför allt till mitt privatliv med allt vad det innebär. Jag är inte helt återställd ännu men bra nära. Jag klarar tom att flugfiska och vada i ett par timmar nu. Jag är nog världens lyckligaste människa som har klarat mig såhär långt ska du veta och detta givetvis tack vare min familj, mina fina vänner både privat/arbetet och min hobby dvs fisket.
Under veckan så firade jag mina framgångar med att lufta mitt gamla flugspö i glasfiber. Döm om min förvåning när jag lyckades kroka en havsöring på halvtannat kilo. Så kul att känna rycken i glasfibret och att det var min första flugfångade öring sedan jag fick min stroke. Hade faktiskt glömt bort hur bra detta gamla glasfiberspö verkligen är. Flugspöt har faktisk hela 35 år på nacken.
Mina damer och herrar, jag önskar och hoppas att allt gått så bra som möjligt för Er i dessa galna tider som råder i hela världen. Var rädd om er så hoppas jag att vi syns efter kusten igen när allt lugnat ner sig.
Skitfiske
/ Seppo
