Fantastiskt dobbfiske vid Sandby – en öringtur att minnas
I dagarna gjorde jag ett kort men oförglömligt fiskepass vid skjutfältet längs kusten vid Sandby, på östra Öland. Det var länge sedan jag fiskade med spinn, men nu var det dags att damma av mina trotjänare – de klassiska Ambassadeur-rullarna – och låta dem jobba igen.
Jag har nyligen köpt två nya Berkley Lightning-spön, varav ett är tänkt just för dobbfiske. Det var med det spöet och ett dobb-rigg jag begav mig ut denna gång, med havsöring i sikte och vinden i ryggen.
Redan efter bara några kast hände det: ett kraftigt hugg, spöt böjdes djupt och linan skar genom vattnet. Jag hade krokad en riktigt stor öring. Tyvärr gick den loss – men inte utan att lämna ett minne för livet. Den fisken var stor, och jag är övertygad om att den vägde över 5 kilo.
En timme senare var det dags igen. En hoppglad öring kastade sig över flugan – och denna gång höll både krok och lina. Vågen stannade strax under 2 kilo, och det blev en fantastisk kamp med många luftsprång och rusningar.
Flugan? Såklart var det Albyminken Classic – en trotjänare i mitt flugmönstersortiment som gång på gång bevisar sin effektivitet. Den levererade som vanligt.
Det blev bara ett par timmar vid vattnet, men upplevelsen kändes som en hel dag. Ett lyckat återbesök till spinnfisket, och ett kvitto på att rätt utrustning och en beprövad fluga kan göra hela skillnaden.
Den 4 april ringde Lasse och frågade om jag hade möjlighet att följa med på en fisketur till anrika Emån den 9 april. Han hade fått förhinder och undrade om jag kunde ta hans plats. Gissa om jag svarade ja – innan han knappt hunnit ställa frågan. Tänk att jag skulle få förmånen att fiska på denna legendariska plats! Plötsligt gick en dröm i uppfyllelse. Jösses!
Den 9 april blev jag upphämtad av Anders och Tomas, och efter drygt 40 minuters bilfärd var vi på plats. När vi promenerade från parkeringen bort mot den gamla bron vid kvarnen såg vi en flugfiskare som drillade en rejäl lax. Gissa om det sög till i fisketarmen.
Jag började mitt fiske på andra sidan ån, mittemot kvarnen. Tomas och Anders inledde vid klassiska Stone Pool och Fence Pool. Strax efter klockan tio promenerade jag nedåt och träffade dem igen. Tomas hade redan haft kontakt med en lax på morgonen. Jösses!
Det vi inte visste då var att denna dag skulle bli något vi aldrig skulle glömma – särskilt inte Tomas.
Vi visste att det skulle bli lite svårfiskat. Vattenföringen var låg, runt 13 kubikmeter om jag minns rätt. Lågvatten och försiktig fisk – en klassisk utmaning vid Emån.
Under lunchen berättade Tomas att han hade haft ytterligare en kontakt. Anders hade också haft känning, men själv hade jag inte känt något än.
Efter lunch började Tomas och jag fiska vid Home Pool. Jag ställde mig nedanför Herrgården, och Tomas tog plats vid Snake Island. Efter bara några minuters fiske ser jag hur Tomas står med djupt böjt spö, och en stor havsöring kastar sig i luften flera gånger. Jag vevar in snabbt och springer över till honom. Tomas ropar:
– Om du vill filma och fotografera så är det verkligen läge nu!
Jag hann både filma och ta några bilder – och fick till och med äran att handtaila denna magnifika havsöring. När jag greppade runt den grova stjärtspolen kändes det som om fisken var fastlimmad i vattnet, så tung var den. Hela 87 centimeter havsöring – jag har aldrig hållit i en så stor öring förut. Att Tomas lät mig handtaila den var stort. Fisken återfick friheten, och som tack stänkte den ner oss rejält innan den försvann i djupet.
Cigarren åkte fram direkt efteråt. Vilken fisk! Jösses!
Och hur gick det för mig då? Jo, jag hade en första försiktig dragning vid Lawson Pool, och ett rejält påslag vid Old Man’s Place – en plats som kändes perfekt just för mig. Den fisken hade jag gärna fått ”motionera” en stund…
Vi avslutade fisket vid sjutiden på kvällen. Anders hade haft ytterligare en känning. Tomas, däremot, hade haft kontakt med tre laxar – med en toppfisk på 107 cm – och så den där magnifika havsöringen på 87 cm. Helt otroligt.
Pelle Klippinges underbara bok Emån – med flugspö längs världens förnämsta havsöringsvatten ljuger inte. Det är verkligen en plats där drömmar kan bli verklighet.
Ett stort tack till Anders och Tomas – och inte minst Lasse, som tänkte på mig och erbjöd sin plats. Det blev en dag jag aldrig kommer att glömma.
Skitfiske på eder mina damer och herrar!
Seppo
Tänk att det första man ser är det här. Gissa om man ville börja fiska!
Min elvafotare vid kvarnen.
Lite energiintag med detta härliga gäng. Mången skratt och anekdot blev det.
Otroligt vackert vid Emån!
Fanken vilket passande namn på en Pool om jag hade fått motioner fisken som ruskade till min fluga.
Så häftigt med denna anrika herrgård!
Fiskare vid Home Pool!
Tomas och Anders!
Selfie på oss!
Tomas magnifika drömöring, en hane på hela 87 cm motionerad på Home Pool kl 13,45 och 7,5 grader i vattnet. Stort GRATTIS på dig Tomas!
Jag åkte ut tidigt i lördags med planen att fiska vid Isbe Udde här på Öland. Men dimman – eller snarare tjockan – låg mycket tät, så jag fick snabbt ändra mina planer. Istället bestämde jag mig för att åka söderut, närmare bestämt till Årsviken vid Degerhamn.
Väl framme hade dimman lättat, och Kalmarsund låg helt spegelblank. Klockan var vid det här laget runt halv nio när jag fick syn på en vakande havsöring. Jag hade riggat mitt flugspö med en liten Albymink i storlek #8 och kastade ut. Nästan framme vid platsen där jag sett öringen vaka nöp det plötsligt till ordentligt. Efter några meters intag krokades en hoppglad liten öring på cirka 45 cm. Jag lossade den försiktigt så att den kunde simma vidare och växa till sig.
Jag bestämde mig för att vandra längre söderut och efter en timmes kastande krokade jag ännu en 45-centimeters öring, som även den fick gå tillbaka. Sedan hände ingenting på några timmar, men jag valde ändå att fiska av viken ordentligt. Efter ett tiotal kast blev det tvärstopp. En större öring hade tagit den lilla Albyminken, och efter några minuters hård kamp lyckades jag landa en riktigt fin fisk – 54 cm lång och med en vikt på stadiga 2,2 kg. Den här öringen fick följa med hem och kommer att avnjutas under påsken.
En fantastisk fisketur med svaga vindar, kvittrande fåglar och en underbar känsla av vår i luften. Det var härligt att sitta och blicka ut över sundet med alla svanar och fåglar som flög förbi. Jag är så tacksam att jag har fiske som passion.
OBS! Min gode vän Pelle Klippinge har skrivit en bok som heter Havsöringsguiden Småland–Öland. Jag har bestämt mig för att fiska av och blogga om alla platser som nämns i boken – så det här är bara början!
Skitfiske på eder mina damer och herrar!
Ps Gjorde en tripp till den 1/4, kommer med en rapport Ds.
Ca åtta år efter att jag skapade Albyminken Classic, började jag lägga märke till att flugor med rosa och lila inslag dök upp allt oftare. Vissa sportfiskejournalister kallade till och med rosa för ”det nya svarta” inom flugfiske. Det fick mig att fundera: Vad skulle hända om jag bytte ut den svarta övervingen på Albyminken Classic mot rosa? Kunde det vara en fördel, särskilt under de kallare månaderna på året, som senhöst och vår?
Jag började experimentera och utveckla en variant av Albyminken som även var anpassad för renodlat flugfiske. Snart upptäckte jag att flugan var mycket effektiv, särskilt i mindre storlekar – storlek 4, 6 och 8 – och att den visade sig vara mycket lockande för mindre havsöring.
Albyminken Pink blev snabbt ett måste i min flugask under de kyligare månaderna. Genom att ge den en mer hållbar kropp fungerade den utmärkt för flugspöet och klarade många kast och fiskekontakter. Under åren har jag krokat en hel del öringar med Albyminken Pink, och även om de riktigt stora ännu inte klivit på, har jag landat flertalet fiskar kring 2 kilo.
Albyminken Pink att säljas i krokstorlekarna 4 och 6, komplett med äkthetsbevis och foto.
Begränsad upplaga – först till kvarn! Missa inte chansen att lägga vantarna på en av dessa unika flugor när de släpps den 1 april på Seppos Fiskehörna!”
Här kommer historien om den första av tre: Albyminken Classic!
*”Vad händer om man fiskar havsöring med en hemmagjord glittrig krok? Det visste jag inte förrän jag av en ren slump upptäckte ett av mina mest framgångsrika flugmönster – Albyminken Classic.
För ungefär 24 år sedan åkte jag och en fiskebroder till Kullaberg i Skåne för att fiska torsk, sill och makrill. Jag hade knappt några tackel och fick snabbt knåpa ihop något av det jag hade hemma: julgransglitter, orange bindtråd och gamla silverblanka metkrokar.
Väl framme vid klipporna började vi fiska – några sillar, en och annan torsk. Men när kvällen kom förändrades allt. Plötsligt började havsöringar kliva på mina hemmagjorda glitterkrokar – och inte bara en! Det var något magiskt med den där simpla konstruktionen, något öringarna inte kunde motstå…”*Helt otroligt faktiskt och helt otippat. På den tiden fiskade jag mest havsöring med spinnspö och dobb här på Öland och tänkte att detta kanske skulle kunna vara något för Ölands svårflörtade havsöringar.
Den upplevelsen i Skåne lämnade mig inte i fred. Jag insåg att jag kanske hade snubblat över något riktigt intressant. Kunde jag utveckla denna enkla glitterkrok till en riktig havsöringsfluga? och började fundera på hur jag ska slipa till glitterkroken så att den i första hand gillas av öringen men även för fiskaren. Tänkte på färgkombinationer som jag visste fungerade på Ölandsöringen och band en testfluga på streamerkrok str 4 med en vinge av svart och gul räv, tag av orange ullgarn, kropp av julgransglittret samt en lätt förtygning av blytråd. Bindtråd givetvis i färgen orange.
Sagt och gjort så tog jag med mig hustrun, två spinnspön laddad med en flytande dobb på 20 gram och givetvis den nya flugan. Vi åkte till den natursköna kusten vid Alby här på ön. Solen började sakta försvinna bakom min rygg och jag hade väl gjort tiotalet kast med dobben när det drog till rejält i spöt. Efter alla konstens regler landade jag en fin sensommar öring på modiga 3,5kg. Krokade av och kastade ut på nytt och bara efter några vevtag så stramade linan till igen och en finfin öring på 2,8 lyfte jag ur vattnet i stjärtspolen. Kvarten senare stramade det till i hustruns spö men tyvärr så klev denna öring av efter några finfina luftvolter. Flugan döptes på plats till Albyminken.
Med Albyminken Classic så har bland annat vår Alma vunnit Havsöring Cup här på Öland år 2008, själv så har jag kommit trea vid några tillfällen med denna fluga. Totalt så har jag väl landat ett 70-talet öringar.
Albyminken Classic binds på en hederlig Mustads streamerkrok och så följer det givetvis med ett äkthetsbevis på att det är jag som bundit flugan. Observera att denna fluga endast ska användas till dobbfiske, detta på grund av att julgransglittret jag använder tål inte fiske med flugspö. Behöver jag nämna att Albyminken Classic fungerar även utmärkt vid fiske efter regnbåge.
Albyminken Classic kommer att säljas i krokstorlek 2, 4 och 6
Begränsad upplaga – först till kvarn! Missa inte chansen att lägga vantarna på en av dessa unika flugor när de släpps den 1 april ”OBS”,”OBS” Nytt datum 7 Maj är det som gäller nu på Seppos Fiskehörna!”
Skitfiske på eder mina damer och herrar!
Seppo
Albyminken Classic! ”OBS” Endast för fiske med dobb!
När jag ser tillbaka på 2024 inser jag att det blivit mindre fiske än jag hade hoppats på. Som många säkert känner igen sig i, har vardagen fyllts av en mängd ”måsten”. Husrenoveringar har tagit mycket tid, och jobbet har också krävt sitt. Det har varit ett år där fokus har legat mer på att bocka av saker från listan än att stå med flugspöet i handen vid strandkanten.
Men även om det blivit mindre tid för fiske har jag försökt uppskatta det lilla – de få turer jag ändå hunnit med har varit något alldeles extra. När jag fått chansen att stå vid vattnet, känna vinden i ansiktet och vänta på att havsöringen ska kliva på, har jag påmint mig själv om varför jag älskar det här så mycket.
En av de största lärdomarna jag tar med mig från 2024 är vikten av att ibland stanna upp och ta en paus från alla måsten. Det är lätt att låta renoveringar, arbete och vardagens stress ta över, men det här året har fått mig att inse hur viktigt det är att ge tid åt det som verkligen betyder mest – familjen, naturen och de hobbies som skänker glädje.
En särskild tanke går till våra barnbarn, som betyder oerhört mycket för både mig och min hustru. Att få dela tid med dem, både i naturen och i vardagen, är något jag värderar högre än allt annat. Därför vill jag göra 2025 till ett år där jag inte bara ger mig själv mer tid för fisket och naturen, utan också ser till att ta med barnbarnen på äventyr. Tänk att få visa dem glädjen i att stå vid vattnet, känna spänningen av ett ryck i linan, och kanske till och med inspirera dem att älska naturen lika mycket som vi gör.
För det nya året har jag satt upp ett par enkla, men viktiga mål:
Att prioritera fler stunder vid vattnet – både för mig själv och tillsammans med dem jag bryr mig om.
Att ta med barnbarnen på fler utflykter och ge dem möjligheten att upptäcka naturens magi.
Att skapa mer balans i vardagen, där det finns utrymme för både måsten och det som verkligen ger livet mening.
2025 ska bli året där jag hittar tillbaka till det enkla och det äkta – stunder med familjen, fisket och friheten i naturen.
2025 känns som ett spännande och viktigt år för mig på flera sätt. En av de stora förändringarna är att jag ser fram emot att gå i pension – en efterlängtad tid som jag hoppas ska ge mig mer utrymme för både lugn och de saker jag verkligen brinner för. Det är en möjlighet att ägna mer tid åt naturen, fisket och mina kreativa projekt, samtidigt som jag slipper stressen från vardagens måsten.
Ett stort fokus för mig är att utveckla både min hemsida och min blogg, Seppos Fiskehörna. Jag vill börja experimentera mer med både filmande och fotograferande för att ge er, mina följare, ännu mer detaljrika och inspirerande inslag. Att dokumentera mina fisketurer på ett mer levande sätt känns som ett naturligt steg framåt, och jag hoppas kunna förmedla den magi jag känner när jag står vid vattnet eller binder mina flugor.
En annan sak jag vill satsa på är att samarbeta mer med andra. Jag har insett att jag ibland varit lite för ensam på mina fisketurer. 2025 vill jag dela glädjen och upplevelserna med andra – både nya och gamla vänner, kanske fler samarbeten som det jag haft tidigare. Det finns något speciellt i att dela de där magiska stunderna med någon som förstår känslan.
Jag vill också rikta ett stort tack till alla er som följer min blogg och hemsida. Det är ni som ger mig inspiration, motivation och vägledning i utvecklingen av allt jag gör. Era kommentarer, tips och stöd betyder mer än ni anar, och jag hoppas att det jag delar med mig av kan ge er samma glädje och inspiration som ni ger mig.
Ett stort GRATTIS säger vi till Amir Delkic som vann helgens havsöringträff med en finfin öring på 1,897kg. Totalt var vi 25 tävlande som trotsade stormen som dundrade igenom Öland hela helgen. I byarna var vinde uppe i 20m/s vilket gjorde oss flugfiskare en smula handikappade. Trotts detta väder så var det många som både fick se och känna på öringar. Väldigt mycket följen var det. Personligen så lyckades jag kroka fyra öringar varav en kanske var tävlingsbar men efter några knyck så klev den av. Du kan läsa hela rapporten på www.havsoringoland.se
Här kommer lite bilder och en film från helgens tävling
Skitfiske på eder mina damer och herrar!
Diskussioner gällande beten.
Ska bli gott med en korv i snålblåsten.
Niclas mäter Amirs finfina öring.
Vinnaren Amir Delkic får vandringspriset av Niclas.
Amir Delkic med vandringspriset han får hänga upp på väggen i ett år. Stort GRATTIS!
Klev upp tidigt på lördagsmorgonen för att träffa Pelle och Larsa vid Ängjärnsudden vid 07,30. Det tar över en timma att åka till norra ön så det var bara att kliva upp vid ottan. Såg verkligen framemot denna dag. Det är så sällan jag fiskar uppe i norr. En gång i tiden så bodde jag i Borgholm och då tog jag en tur till norra ön lite då och då. Ska verkligen bli ”nice” att fiska av mina gamla tassemarker för en gångs skull.
Väl inne i skogarna vid Grankulla så slingrade jag i sakta mak på småvägarna i skogen. Här gäller det att ha tungan rätt i mun så att man inte tar fel väg. När jag åkte över smalspåret som slingrar sig uppe i tallskogen så fick jag härliga flash backs från tidiga turer hit för Tja, typ femton år sedan. Pelle och Larsa dök upp punktligt vid 07,30. Körde lite fel först men sen så kom vi på rätt spår och landade vid den tilltänkta fiskeplatsen vid Ängjärnsudden. Dagen före enligt Pelle och Larsa hade det varit en hel del öring inne så det var lite småspännande att göra första kastet.
När vi stod och tittade på dyningarna rullade in så hojtade Pelle till att han såg en vakande eller snarare en hoppande öring cirkus 50 meter norr om oss. Jag knallade norröver och började vada ut lite försiktigt ungefär där Pelle hade sett öringen. Märkte ganska snart att dyningarna var betydligt högre än jag trott så jag stannade på lårbens djupt vatten. Lade ut flugan ca 15 meter ut och började dra in den efter alla konstens regler. Det blev tvärstopp efter bara några dragningar så jag trodde jag hade hakat på tång med flugan. Nästa sekund hade jag en vilt tumlande och hoppande liten öring på halvtannat kilo som efter en liten stund klev av. Vilken start på fisket måste jag säga! Det är inte ofta det kliver på en öring på första kastet. Man brukar få göra ett hundratalet kast innan en öring visar sitt intresse om inte ens då. Häftigt! Vi fiskade av fyra olika platser och den enda dragningen jag hade efter denna kanonstart var vid Tokenäs, sedan inte en enda känning förutom lite tång då och då på hela dagen. En underbar dag i goda vänners lag så jag klagar verkligen inte. Passet slutade i skymningen vid Långe Erik där sundet låg som en spegel och det mina damer och herrar händer verkligen inte ofta här på ön. När jag rullade hem på kvällskvisten så kände jag mig verkligen upprymd av att ha fiskat kring mina gamla domäner. Härligt! Ett stort tack till Pelle och Larsa för en härlig, rolig och minnesrik fiskedag.
Skitfiske på er mina damer och herrar
Seppo
Börjar närma mig norra ön på morgonkvisten.
Smalspåret på norra ön. Häftigt!
En otroligt vacker morgon efter kusten vid Ängjärnsudden.
Pelle och Larsa fiskar av pallkanten.
Gubben ville låna mitt spö en stund.
Alltid gott med fika under passet. Tänk att en kopp kaffe och kokt korv i tunnbröd kan smaka så gott.
Larsa på väg ut! Kanske, kanske nu så.
Helt bleke! Händer inte ofta här på ön.
Pelle och Larsa som fick mig till att åka upp till mina gamla tassemarker.
