Jag fick ett meddelande på fredagskvällen som löd ungefär så här:
”Vi kör i morgon igen. Ska du haka på? Mycket fisk inne på västra sidan. /Roger”
Tja… vad svarar man på det?
Jag kollade naturligtvis med hustrun så att det inte fanns något annat på agendan. Som tur var fanns det ingen annan agenda. Jag SMS därför tillbaka med ungefär samma hastighet som en havsöring kan försvinna från en fiskeplats:
”Jag hakar på!”
Vi hade faktiskt fiskat tillsammans redan på torsdagen under några timmar på västra sidan. Då hade vi bara haft några försiktiga dragningar, och vattnet var dessutom märkbart varmt – flera grader varmare än på den sida där gubbarna hade fiskat dagen före.
Men vilka är då dessa gubbar?
Jo, Roger, Johan och Tommy är tre bröder som har en stuga här på Öland. Alla tre har fiskat i mången år efter både lax och havsöring, men även fiskat i nordnorge så det var inga duvungar jag skulle ge mig ut med.
Jag tänkte därför för mig själv:
Nu Seppo, får du nog skärpa upp dig en smula. Det här är inte läge att såsa igenom nästa havsöringspass.
Och det skulle visa sig vara ett klokt beslut.
När allt bara faller på plats
Visst är det märkligt med vissa människor?
Man kan träffa någon för första gången, kanske bara prata en kort stund, och ändå känna att man på något märkligt sätt redan känner varandra. Allt bara faller på plats.
Så var det för mig med Roger, Johan och Tommy.
Bröderna bor dessutom på olika håll i landet. Roger söderut, Tommy norrut och Johan någonstans mitt emellan. Allt började egentligen med en mejlkonversation och slutade med en fantastisk fiskedag tillsammans.
En sådan dag med mycket fiske, goa skratt och en känsla av att allt bara var precis som det skulle vara.
Och det här hände alltså på lördagen.
Vi möttes upp utanför ICA Almérs och styrde kosan mot platsen där det hade figurerat en hel del öring.
På vägen dit började solen så smått ljusa upp natthimlen i öster. Jag måste säga att Öland kan vara förbaskat vackert den där tiden på dygnet.
Jag tror faktiskt att jag fick en liten tår i ögat.
Eller så var det bara vinddraget genom bilrutan.
Kaffe, taktik och den där brådskan vi inte hade
Väl framme blev det naturligtvis kaffe och lite taktiksnack.
Vi hade ju inte bråttom.
Det intalade vi oss åtminstone.
För innerst inne visste vi nog alla fyra att ju snabbare kaffet dracks upp, desto snabbare kunde vi börja motionera öring.
Jag tror faktiskt att jag var snabbast.
Så var det med det.
”Ta det lugnt, Seppo.”
Ja, tjena!
Den här dagen hade jag tagit med mitt gamla Berkley-spö, riggat med min gamla Ambassadeur 5000 och kastdobb. Och givetvis satt en Albyminken knuten längst ut.
Flugspöt fick ligga kvar i bilen.
Roger, Johan och Tommy började med spinnfiske, riggade med smakfulla genomlöpsdrag.
Vi spred ut oss på den första sträckan med lagom avstånd mellan varandra. Tommy följde mig en bit innan han stannade och jag fortsatte lite längre bort.
Då hör jag plötsligt:
”Fisk på!”
Jag vänder mig om och ser Tommys spö buga rejält.
Finfin havsöring!
Och dessutom på första kastet.
Jag hade inte ens hunnit blöta mina vadarskor.
Fram med mobilen och filma hela härligheten.
Medan jag fiskade mig vidare hörde jag sedan Johan ropa att han hade fisk på. Och inte långt därefter var det Rogers tur att motionera en finfin öring.
Jag då?
Jo då…
Jag hade en dragning på Albyminken.
Man får vara glad för det lilla.
Sedan började det hända grejer
Och ungefär så där fortsatte det i stort sett hela förmiddagen.
Öring efter öring kom i kontakt med våra beten.
Vinden låg först på väst/nordväst omkring 3 m/s, men framåt dagen vred den över mot syd, sydväst och ökade till omkring 6 m/s.
Temperaturen i vattnet förändrades också under dagen. Det var kallare vatten på förmiddagen och betydligt varmare senare på dagen.
Och när vattnet blev varmare verkade öringen helt enkelt ha fått nog av oss.
Totalt hade vi motionerat 13 havsöringar under förmiddagen, plus ett antal tappade fiskar.
Jag hade faktiskt lyckats skärpa upp mig en smula.
Två öringar fick jag på dobbfisket och dagen avslutade jag dessutom med att motionera en öring på flugspö.
De största öringarna som motionerades låg nog en fin bit över två kilo.
Och som sig bör fick samtliga fiskar gå tillbaka.
Mer än bara fiske
Det fina med en sådan här dag är att fisket bara är en del av upplevelsen.
Under fikapauserna berättades det härliga anekdoter. Vi pratade fiske, övade kastteknik med flugspö, diskuterade invevningsteknik vid dobbfiske och gick igenom varandras beten.
Och naturligtvis händer det alltid lite annat också när fyra fiskare är ute en hel dag.
En vadarstav glömdes.
En vindmuff till filmkameran tappades.
Och ett kallbad genomfördes.
Allt hittades faktiskt ganska lätt.
Kallbadet däremot… ja, det är en annan historia.
Roger frågade mig också om jag någon gång tidigare hade fiskat tillsammans med tre bröder.
Det hade jag naturligtvis inte.
Men vad är egentligen oddsen för att man ska träffa tre bröder, som dessutom bor på olika håll i landet, börjar med en mejlkonversation och sedan helt plötsligt står tillsammans på en Ölandskust och fiskar havsöring en lördagsmorgon?
Inte vet jag.
Men jag vet att jag är väldigt glad att just det hände.
Tänk vad ett litet mejl kan göra
Vi hade en fantastisk dag tillsammans.
En sådan dag som verkligen gav mersmak.
Och kanske är det just sådana här dagar som gör fisket så speciellt. Det handlar inte alltid om hur många fiskar man får. Det handlar lika mycket om människorna man träffar, historierna som berättas, skratten, kaffet och alla de där små ögonblicken som egentligen inte går att planera.
Tänk att ett litet mejl kan leda till en sådan dag.
Jag har filmat och fotat en hel del under dagen och lite av detta finns att se här nedan.
Ett stort, stort tack till Roger, Johan och Tommy för en fantastisk dag tillsammans.
Det här gör vi gärna om.
Skitfiske på eder, mina damer och herrar!
/ Seppo
Johan med härligt spöböj. Tror det är hans tredje öring som motioneras.
Tommy med en finfin öring. Tommy motionerade även en finfin tvåplussare redan på första kastet.
Roger på väg in för lite fika. Vid det här laget på förmiddagen så hade Roger redan motionerat minst fyra öringar.
”OBS” Här nedan så finner du bloggen på engelska eftersom jag har många som läser min blogg bla i USA och Canada
What a Little Email Can Lead To
It all started with a simple message on Friday evening:
“We’re going again tomorrow. Want to join us? Lots of fish on the west side. /Roger”
Well… what do you say to that?
I checked with my wife to make sure there was nothing else on the agenda. Luckily, there wasn’t. So I replied at lightning speed:
“I’m in!”
I had already fished with Roger, Johan and Tommy for a few hours on Thursday. The fishing had been quiet, with only a few tentative pulls, but something told me Saturday might be different.
Roger, Johan and Tommy are three brothers who have been fishing for salmon and sea trout for many years. So these were certainly not beginners I was heading out with.
I thought to myself:
Right, Seppo. You’d better sharpen up a little. No time for lazy fishing tomorrow.
And as it turned out, that was probably a good decision.
Four fishermen, one beautiful morning
There is something special about meeting certain people.
Sometimes you can meet someone for the first time and, after only a short while, it feels as if you have known them for years.
That was exactly how it felt with these three brothers.
They live in different parts of Sweden – Roger in the south, Tommy in the north and Johan somewhere in between. What started with an email conversation ended with a fantastic day of fishing, laughter and good company.
We met outside the local supermarket and headed for the west coast of Öland.
As the sun slowly began to brighten the sky, I was reminded once again of just how beautiful Öland can be in the early morning.
I may even have had a little tear in my eye.
Or perhaps it was just the wind…
Once we arrived, there was naturally coffee and some tactical discussion.
We told ourselves we weren’t in a hurry.
Of course we weren’t.
Although we all knew that the faster we finished our coffee, the faster we could start fishing for sea trout.
I think I was the fastest.
So much for taking it easy!
That morning I used my old Berkley rod together with my old Abu Ambassadeur 5000 reel, a casting float and, naturally, one of my Albyminken flies.
The fly rod stayed in the car.
The brothers started with spinning tackle and some very nicely presented lures.
We spread out along the coastline.
Then, suddenly:
“Fish on!”
I turned around and saw Tommy’s rod bent over.
A beautiful sea trout – on his first cast!
I hadn’t even got my wading boots wet.
A little later Johan hooked one, followed by Roger.
And me?
Well… I had a pull on the Albyminken.
You have to appreciate the small victories.
A morning to remember
And that was more or less how the whole morning continued.
In total, we landed and released 13 sea trout, with several more fish lost during the fights.
I managed to sharpen up a little myself, landing two fish on the casting float and finishing the day with another sea trout on the fly rod.
The biggest fish were well over two kilos, and all the sea trout were released.
But the day was about much more than the fish.
During our coffee breaks we shared stories, worked on fly-casting technique, discussed retrieve techniques and compared flies and lures.
And, naturally, a fishing day with four people also comes with a little chaos.
A wading stick was forgotten.
A wind muff for the camera disappeared.
And someone even went for a cold swim.
Fortunately, everything was eventually found.
The cold swim, however…
That is another story.
Roger also asked me if I had ever gone fishing with three brothers before.
I hadn’t.
And when you think about it, what are the odds?
Three brothers, living in different parts of Sweden, an email conversation, and suddenly the four of us are standing on the coast of Öland fishing for sea trout together.
Sometimes you just have to smile.
What a little email can lead to
We had a fantastic day together, and it definitely left me wanting more.
Perhaps that is what makes fishing so special.
It isn’t always about the number of fish.
It is about the people you meet, the stories you share, the laughter, the coffee, the beautiful mornings and all those little moments that you simply cannot plan.
Who would have thought that one little email could lead to such a great day?
I filmed quite a bit during the day, and you can see some of it below.
A huge thank you to Roger, Johan and Tommy for a fantastic day together.
I have a feeling this won’t be the last time we fish together.
Tight lines, everyone!
/ Seppo
